Ekmans nye roman er en myte, et trylleeventyr, en fantasi. Den præsenterer den underverden, som ligger til grund for en stor del af forfatterens øvrige værk, og den udfolder det mytiske stof, som kun antydes i første bind af den store trilogi Ulveskindet. Vi befinder os således i det kendte Ekman-univers, og også denne gang er handlingen henlagt til fjeldskoven ved Svartvattnet. Rivaliseringen mellem bjørne og ulve udskiller på mærkelig vis en række særlige væsner, og det mytologiske samfund, der opstår, bringer kun alt for tydelige mindelser om menneskeverdenen med pinagtige konflikter, forårsaget af dumhed, magtbegær, vilkårlige fjendskaber og frustrerede fredsforhandlinger.
Kerstin Lillemor Ekman is a Swedish novelist. She began her career with a string of successful detective novels (among others De tre små mästarna ("The Three Little Masters") and Dödsklockan ("The Death Clock")) but later went on to persue psychological and social themes. Among her later works are Mörker och blåbärsris ("Darkness and Blueberries"), set in northern Sweden, and Händelser vid vatten (translated as Blackwater), in which she returned to the form of the detective novel.
Ekman was elected a member of the Swedish Academy in 1978, but left the Academy in 1989, together with Lars Gyllensten and Werner Aspenström, due to the debate following death threats posed to Salman Rushdie. According to the rules of the Academy, however, she will remain a passive member for the entirety of her life.
Kerstin Ekman har en tid varit på min lista över författare, som jag vill bekanta mig med. Biblioteket i vår sommarkommun i Insjöfinland har ett litet utbud böcker på svenska bland vilka jag hittade ett verk av Ekman, ”Urminnes tecken”. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av boken, men den visade sig vara en mycket angenäm bekantskap. Det skall nog ännu bli flera böcker av Kerstin Ekman.
Jag är ofta kritisk till böcker där verklighet och fantasi blandas, men somliga skickligt skrivna gillar jag stort. ”Urminnes tecken” visade sig höra till den senare kategorin. Berättelsen är fascinerande fastän läsaren ofta inte vet vad som är verklighet och vad som är fantasi. Animism är ett begrepp som osökt faller en i tankarna. Ekmans beskrivning av vad ett fjäll är (s. 174) är briljant. Protagonisterna känns emellanåt som människor, men oftare verkar de vara olika typer av djur eller fantasivarelser. Naturen själv och dess olika väsen talar till läsaren. Skönhet och kärlek är vidare centrala teman. Vi möter både naturens skönhet och tragik. All denna mångfald och mångtydighet bara ökar bokens tjusning.
Skildringen av Norrlands natur och dess invånare – reella och fantiserade – är fängslande. Med tanke på att Ekman flyttat till Norrland först i 40-årsåldern, lyckas hon på ett förvånansvärt fint sätt fånga den norrländska miljön och tänket där. Enligt min subjektiva bedömning mäter hon sig väl med ”infödda” norrländska författare och motsvarande finska författare med rötter i Lappland eller Sápmi.
s.201 - "När en varg kommer till en skog är det en så stor händelse at tman itne kan begära att världen ska vara sig lik dagen efteåt. Det var den inte heller. Men hur den kom att se ut efteråt, det vet jag inte."
Ekmans natursyner fornægter sig ikke i denne eventyrlige saga, som kræver hård koncentration fra læserens side. Der er vel allegorisk kraft et sted, men i længden bliver hobitteriet en kende for manieret og uden forfatterens normalt så fintmærkende psykologiske sans.
Bought a copy of this a few years back, but have never gotten around to reading it. Actually... I'm not sure I've read anything of hers yet. This is a very fun and interesting little book so far-- I think we would call this Magical Realism, if the point of MR is that there seems to be a magical element, but you aren't completely certain whether there really is anything magical going on. Been a while since I've heard a definition tho, so whatever. Just my kind of book, in any case-- otherworldly and lots of nature, plus just plain unusual and interesting. I'm enjoying the prose.
I en ideal GoodReadsvärld skulle jag kunna ge den här 3.5 stjärnor av 5. Jag förstår varför Ekman har en stol vid Akademien, men trots min förkärlek för sagor föll Urminnes Tecken mig inte riktigt på läppen.