Jag vet att jag inte bor i en grotta och det är krig och jag blir våldtagen av soldater och det kryper flugor som lägger ägg i öppna sår på min arm, men det är ändå orättvist.
Så jävla orättvist.
Varför har jag fått all skit?
På nätterna ligger Jenny och grubblar. Varför blir hon alltid vald som tredje sist på gympan och varför vill alla killar bara hångla med kompisen Charlie? Varför är hon ett fetto som hatar sitt meningslösa liv? Men Jenny har en plan. Hon ska bli smal. När hon börjar åttan i augusti ska alla få se. Hon kan inte misslyckas om hon följer sitt superschema. Man kan ju inte bli fet om man äter noll procent fett.
Jenny finner en bundsförvant i Betty. Smala, snygga, världsvana Betty. De träffas hemma i Bettys kök och har matorgier. Glass, smör, ballerinakex, västerbottenost, djupfrysta pajer. De dukar upp och vräker i sig. Sen kräks de upp allting. Ingen kan nånsin förstå. Det är en livsstil. Man väljer det för att man gillar det. Men hur länge håller det?
Ulrika Lidbo skrev sin första text som 4-åring: en inköpslista som bestod av kokt medvurst och nappar. På gymnasiet blev det en halv roman om en ungkarl som trampade ihjäl sin hamster. När hon var 20 år antogs hon som elev (yngst i klassen) till Biskops-Arnös Dramatikskrivarlinje. Andra året läste hon den skönlitterära inriktningen. Under tiden skrev hon kortprosatexter och krönikor för Helsingborgs Dagblads kultursida och korta radiopjäser och dikter för P3. Hon har även läst litteraturvetenskap på Uppsala universitet, arbetat som copywriter i reklambranschen och utbildat sig till journalist.
Det är svårt att recensera en bok som denna. Första gången jag läste den tyckte jag den var väldigt bra. Efter ett tag bestämde jag mig för att läsa de andra recensioner av boken och såg många som skrev att denna bok triggade dem och förvärrade deras ätstörning. Jag bestämde mig för att läsa den igen och insåg att man verkligen är i huvudet på en ätstörd (vilket egentligen är ett bra betyg då jag antar att det är det författaren vill med boken). Och när det kommer till böcker som denna, där huvudpersonen är psykiskt sjuk blir det väldigt komplicerat. Självklart är det viktigt att böcker som uppmärksammar psykisk ohälsa finns, dels för att drabbade kan känna sig mindre ensamma, dels för anhöriga eller t.ex. studenter kan läsa och få en större förståelse.
Men, personer som är psykiskt sjuka kan ha en tendens att dra sig till sådant som triggar dem. För att ”boosta” sin sjukdom eller få tips och ”inspiration” och det är därför böcker som dessa är problematisk.
Jag betygsätter inte denna bok då det är så pass svårt men böcker som dessa är verkligen ett dilemma. De är lika mycket bra och hjälpsamma som rent av destruktiva.
Minns att jag tyckte om att läsa denna, men har insett i efterhand att den på flera sätt är problematisk. Om du har erfarenhet av eller på något sätt är i riskzonen för att utveckla en ätstörning, eller på annat sätt har komplicerat förhållningssätt till mat/vikt/etc. bör du antagligen undvika denna, då den kan trigga en.
Det är viktigt att det skrivs såna här böcker. Att läsa om svåra ämnen, som ätstörningar, i ett lite mer lättillgängligt format kan skapa en mer förstående omgivning, och jag tror att det är intentionen här. Decembergatans hungriga hundar är ingen självbiografi men det framgår tydligt att Ulrika Lidbo själv har haft anorexia och att många element i boken är självupplevda. Att dessa situationer är tolkade ur ett sjukt perspektiv gör den trovärdig, men det skänker också stundom ett skimmer över hur någon med den här diagnosen är (upplever sig själv) och lever. Därtill så skildrar den ett samhälle som helt oreflekterat står bakom ett mycket osunt kroppsideal, något jag vill tro att vi börjat komma ifrån. Den här boken hade behövt några starkare antagonister. Berättelsen flyter på bra, om än lite rörigt, och den är helt okej men ska av ovan nämnda anledningar kanske inte rekommenderas till personer som befinner sig i riskzonen eller har dåligt självförtroende över sina kroppar.
Tyckte mycket om denna när jag läste den, men jag var då väldigt ung. Jag utvecklade en ätstörning senare, inte relaterat till boken, men jag har insett i efterhand att den nog hade varit väldigt triggande om jag läste den när jag var sjuk. Berättandet är fint, och jag gillar att slutet inte var "lyckligt" så att säga. Ätstörningar kommer sällan med fördelar eller vinster. Så även om detta var en hyfsat realistisk skildring så skulle jag inte rekommendera denna bok till målgruppen som den antagligen riktas mot.
OBS! Väldigt stark bok. Utan att kanske mena det så visar den hur man ska göra för att gå ner i vikt konstant. Pendlade mellan "det här är superbra" och "det här är det vidrigaste jag läst". Viktig läsning för den som är i närheten av någon med ätstörning eller tonårsföräldrar i allmänhet men inte bra för den som redan har en ätstörning tror jag.
Jag gillade boken, anser att den var välskriven och hade en bra handling. Men om man lider/haft en form av ätstörning så är detta en triggande bok. Men om du anser att du klarar av böcker som kan vara triggande så rekommenderar jag den.
Viktig bok! Behöves verkligen en ungdomsbok om ämnet eftersom alla inte förstår det. Genom hela mitt liv har folk kallat mig för saker som "anorexiabarn" och även om jag faktiskt aldrig haft någon ätstörning så har jag blivit riktigt arg, för det är en sjukdom! Det är inte någons fel att man får en ätstörning och jag tycker bara förfärligt synd om de som har/ har haft det. Jag hoppas verkligen att fler uppmärksammar boken och tar in budskapet. För även om karaktärerna, miljön och så vidare inte är så bra så lyfter budskapet upp alltihop!
Boken tar upp ett viktigt ämne som behöver pratas mer om i skolan. Men rekommenderar verkligen inte att läsa om man har eller har haft en närmare relation till dessa sjukdomar. Detta då den tyvärr upplevs väldigt triggande vilket kan bli farligt om man inte har tillräcklig distans till dessa sjukdomar sedan innan.
Min läsgrupp i svenskan på gymnasiet läste denna bok och majoriteten upplevde samma sak, att vi blev triggade av den. Den bör nog inte användas som "studiebok" i sådan ålder när man är känslig och många upplever svårigheter med vikthetsen runt om oss.
There are no words good enough to describe this book. I fought the tears for the entire last half of the book. Why not the first? Cause you were so in her head, believed her thoughts, didn't understand. If this author hasn't won some kind of award already, the world is crazy.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken och hur allting inte blev helt bra, bara för att boken tog slut liksom. Jag tyckte väldigt mycket om Jenny också. En väldigt hemsk, men bra bok.
Swedish book, that wasn't that disappointing. I like how the authoress made it into a jumble of word, with out a red thead to bind it all. It was chaotic, fantastic, and eye opening.