Gunnar Ekberg, född 1945, tidigare svensk underrättelseagent som arbetande för den militära organisationen IB. Utpekades som agent i samband med IB-affären 1973. Gunnar Ekberg arbetade bland annat som infiltratör i FNL-gruppen i Göteborg, i Palestinagrupperna, i KFML och i terrororganisationen PFLP.
"Gunnar Ekberg, född 1945, tidigare svensk underrättelseagent som arbetande för den militära organisationen IB."
Det här skulle kunna vara en modern spionthriller. Men det är det inte. Berättelsen börjar med en helt vanlig ung kille med ett starkt dykintresse. Ekberg skriver med inlevelse hur han mitt under det kalla kriget dras längre och längre in och till slut blir rekryterat av en militär svensk underrättelseorganisation. Detta leder på sikt till ett intimt samarbete med å ena sidan den israeliska underrättelsetjänsten Mossad och å andra sidan PLO och andra terrororganisationer på vänsterkanten. Slutet av boken handlar om vägen tillbaka till ett normalt liv efter att Ekberg själv blivit utpekad i en av Sveriges största underrättelseläckor, den sk IB-affären.
Boken är en personlig berättelse och handlar mycket om de moraliska dilemma en agent på fältet tvingas ta ställning till. Men den ger samtidigt en mycket intressant bild av det politiska läget under 60- och 70-talet med Sveriges roll i maktkampen mellan stormakterna. Mellanöstern är vid den här tiden en mycket viktig bricka i spelet och här får vi se detta beskrivet ifrån flera olika håll. Gunnar, och hans nära som i det stora hela är en vanlig svensk familj. Sveriges militära underrättelsetjänster och deras bild av det politiska läget. Insidan av den tidens extrema vänstergrupper och hur de sväljer stoltheten och samarbetar med extremhögern, allt för att motverka staten Israel.
Historia ur ett perspektiv som det mycket sällan berättas. Mycket intressant läsning.
Jeg ville antakelig ikke ha vært så interessert i denne boka om det ikke hadde vært for at jeg slukte Jan Guillous Hamilton-bøker en periode på nittitallet. Siden den gangen har jeg revurdert min oppfatning av JG som forfatter, og syntes denne historien hørtes spennende ut for sin egen del, med en ekstra morsom tvist med "dykkeren som ble agent", bare i virkeligheten og ikke i romanen. Og jeg har fått uttelling. Jeg skriver dette før jeg er helt ferdig med boka, fordi jeg har et bokmerke jeg er redd for å glemme ellers. På side 316-317 beskriver forfatteren hvordan en av hans viktigste kontakter i en av de palestinske organisasjonene (det er virkelig mange navn å holde rede på), Wadie Haddad, planlegger å bruke små barn som selvmordsbombere på sivile fly. Barna skal få sprengstoff innsydd i klærne og lære at de skal trykke på utløseren, gjemt i en lomme, etter at de har drukket opp juicen sin, for serveringen foregår ikke før de er i lufta, så når den er servert og drukket, da er det på tide: "När juicen er urdrucken blir barnet en ängel och flygplan och passagerare flyger bokstavligt talat till himlen". For, som Haddad fortsetter: "Det finns som sagt ingen brist på folk som vill offra sig".
Skrupler, derimot, er det såre mangel på. Dette var i 1972, og Wadie Haddad lever antakelig ikke mer, men hans ånd må kunne sies å leve videre.
... ... ...
Ferdig med boka nå. Interessant og spennende historie, godt fortalt. Mellom fire og fem stjerner et sted.
Välskrivet och en berättelse som aldrig blir tråkig. Förutom mystiken omkring de hemliga operationerna ger den en bra introduktion om virrvarret av de kommunistiska och Palestinska föreningarna i Sverige och Europa på 70-talet. Extra roligt att läsa för den som inte tycker om Jan Guillou.
Otroligt intressant bok, men man skall vara beredd på att den är detaljerad, ibland kanske alltför detaljerad för att man riktigt skall orka hålla entusiasmen uppe. Fascinerande berättelse om hur Ekberg närmast av en slump engagerades för den svenska underrättelsetjänsten och om kalla kriget och dess konsekvenser. Ekberg måste vara en mycket modig person - jag ryser när jag läser en del passusar om hans dubbelagentskap och vilka risker han utsattes för. Även Israel-Palestinahistorien får en del plats - intressant. Eftersom jag just läst Israel och hennes fiender (https://www.goodreads.com/book/show/5...) var det mycket passande att få ytterligare ett perspektiv på en del terrorfall med den regionen som bakgrund.
Välskriven och utan språkfel, ovanligt nu för tiden och ack så välgörande. Rekommenderas alla med intresse för kalla kriget-perioden. Att Jan Guillou får sig en ordentlig släng med sleven gillas säkert av en del också.
Intrikat & läsvärd. Oavsett om man vill ha lite nutidshistoria, agentraffel, ursprunget till dagens självmordsbombare eller bara allmän tilltvålning av Ekbergs nemesis, Jan Guillou. Hade Jan varit svensk och gjort lumpen hade han antagligen velat vara i Ekbergs kläder själv. Nu byggde han i stället sin karriär på honom. Tvåfalt, först på IB-scoopet, sen på Hamilton. (Fick även en ond aning om vem Weiron i ottan är baserad på...)
Men det finns ett väldigt underligt litet kapitel i boken. Den unge Ekberg blir skändligen utnyttjad av en armenier. Armeniern påstår att hans språk talades av Jesus. Det finns ingen som helst anledning att öht ta med denna händelse. Och språkreferensen gör den pinsam, eftersom det var arameiska Jesus talade, inte armeniska. Så, kan man lite på Ekbergs observationer och referat i övrigt?