"Zebraflickan" skildrar en artonårig flickas kamp för att frigöra sig från sin självdestruktiva demon Lucifer, som har drivit hennes självskadehandlingar så långt att läkarna givit upp hoppet. Man får följa hennes tankar, hennes rädsla för att bli frisk och bortglömd, och hennes skam över sig själv, men också lyckan när hon upptäcker att världen inte var som hon trott.
Självdestruktivitet är ett ökande problem i samhället, ett problem som finns i nästan varje högstadie- och gymnasieklass. Trots det ligger fortfarande orsakerna dolda i mörker, och vården står handlingsförlamad inför det ökade antalet självskadare.
Not the best memoir of mental illness I've read, but still very good. At times incredibly hard and painful to read about how the writer was treated by health care professionals as a child, it made me very angry and sad. Her journey from the brink of death to a lust for life was very inspiring and hopeful. If possible I would rate it a 3.5.
”Gråter man är man psykiskt störd. Blir man arg är det allvarligt. Skriker man, då är det spännbälte som gäller. Kastar man dessutom korv stroganoff, då är allt hopp ute.”
Jag läste den här som barn (kanske 13 år gammal) och tyckte skribenten mest var gnällig och tjatade om Lucifer alldeles för mycket. Som vuxen har jag ett väldigt annorlunda perspektiv...
I think this book was just awesome. It's a tough, tough story, but also one I really liked. It is nicely written and a great book for people who maybe knows someone with an eating disorder and will give the reader an inside view of the though life a person can have. Sofia is completely honest and isn't afraid of telling people hos the life of a "Zebra-girl" is. While reading this book, I thought a lot about my own life and what I've experienced in my life.
Denna boken var helt underbar. Jag kände igen mig så mycket i själva boken. Allt det där med mörkret och att det inte fanns någon utväg. Men det finns alltid en utväg och jag är glad att Sofia hittade den till slut. Slutet var helt perfekt och jag är glad för det :)
This honest and straight-forward personal story touches deeply into the topics of self harm and suidical thoughts in a very open and nothing-in-between way. It's a tough read because it's difficult to put yourself in somebody else's shoes, even if you might have been through the similiar circus.
Den er helt vildt fantastisk. Jeg har læst den rigtig mange gange, og jeg elsker den mere for hver gang. Hovedpersonen virker meget troværdig, og det er svært ikke at blive forelsket i hende. En super god psykologisk bog.
For en herlig og ærlig bok. Denne likte jeg virkelig, og anbefaler virkelig andre å lese. Den viser oss noe som vi alle burde kunne og lære, ting vi burde være åpne mot, og ikke dømme.