Älskade älskade Tunis. Vill aldrig att hans romaner ska ta slut. Det finns en slags storslagen barnslig sinnlighet i hans berättelser och språk som känns så vital och ärlig. Var och varannan sida i denna roman är fylld med underbara, melankoliska scener och ögonblick, om lilla köpingen och stora världen, vad som blir och inte blir, vilka som stannar och vilka som blir kvar.
”Blås iväg du, din maskrosboll. För det är du. En gång fastnar väl du också, när du inte är så lätt.”