Samene har blitt tvangsflyttet, de har mistet retten til landområdene sine, blitt plassert i internater og utsatt for rasebiologi. Språket deres har blitt fortrengt, og de har blitt beskrevet som primitive og eksotiske. Hvordan påvirker denne historien samene, og hvordan står det egentlig til i de samiske samfunnene i dag?
Stemmer fra Sápmi. Beretninger fra et stjålet land er en samling av over tjue tekster om det å bli berøvet sin identitet, vokse opp uten å kunne sitt eget språk, om ikke å bli oppfattet som samisk nok - tekster om å bære på flere kulturelle identiteter, og om undertrykkelse og motstand før og nå.
Samene er et av verdens urfolk og hadde sitt hjem i Sápmi lenge før nasjonalstatene fantes. Landområdet deres er grenseoverskridende og strekker seg over Norge, Sverige, Finland og Russland. De har en kollektiv historie og felles hukommelse. Stemmer fra Sápmi er en mosaikk av erfaringer og drømmer om en annen fremtid.
Tekst på bokmål, nordsamisk, kildinsamisk, tersamisk og lulesamisk
alltså bra på det stora hela. tyckte om vissa texter väldigt mycket och blev berörd av rätt många (på lite olika sätt) men vissa gav mig inte så mycket. men ändå absolut läsvärd!
En vacker och inspirerande bok som väcker allt från glädje till sorg. En essäsamling med blandade texter och dikter av författare från olika delar av Sápmi. Jag gillade verkligen den här inblicken hos alla författares tankar och känslor. När texterna behandlar inte bara historisk fakta utan kopplar samman det med minnen, tradition, arv och även samhället och identitetsfrågor idag, då blir det mäktigt. Några favorit texter från boken är bland annat av Elin Anna Labba, Ann-Helén Laestadius, Niilas A. Somby och Áilu Valle. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa den här boken och att ta sin tid med den för man vill inte skynda sig igenom den.
Ett antal texter och dikter av olika författare. Alla grep tag i mig på olika sätt. Jag tyckte ännu bättre om den här boken än jag hade trott att jag skulle göra.
Er man halvt (ide)historisk, nasjonalistisk eller rettferdigssøkende - spesielt om man er fra en av nasjonene som deler landareal med Sapmi - bør denne nærmest være pensum. Viktig med perspektiver og stemmer innenfra.
”Vi är ett med naturen, fine, men den filosofin avslöjar inget mer konkret. Så hör jag en urfolkssyster från en annan kontinent tillägga: ”…eller till och med naturen underordnad ”. Nu vecklade hela perspektivet it sig framför mina ögon. Dalgångarna nedbäddade mellan massiva fjälltoppar, älvarna forsande fram med en ursinnig kraft, årstidernas ständiga klädombyten mellan häftiga kontraster, de vidsträckta myrarna som kan sluka en hel och hållen, djupa urskogar totalt obrydda om att visa någon logik på navigering ut ur dem, kallkällorna med dubbelbottnade hemligheter som man inte ska utmana, utan ur dem endast vördnadsfullt skopa livets dryck. Och så vi. Alla vi: renen, blåhaken, riporna, björnen, fjällvråken, sorkarna, haren, öringen, myggen och - människan. Samma, lika. Vi vandrar omkring här. Vi har våra omloppsbanor som stundom följer, stundom nuddar varandra. Vi gör det vi ska genom livet, försöker lämna så få spår som möjligt, inte för att någon sagt det, utan för att det är det enda rimliga sättet att leva på. För vilka är väl vi att dominera detta vidunderlig landskap som skapades långt innan någon fanns att minnas dess början. De eviga bergen, de stjärnbeströdda sjöarna, de beskyddande skogarna, älvarnas dån. Vi är underordnade allt detta. Vi äger ingenting, inte ens vår egen tid här.”
”Pappa berättar om salig Andreas Labba från Gáidum som hela sitt liv bodde i närheten av Giebnegáisi där han mötte vandrande turister som vallfärdade uppför ”Sveriges högsta topp” utan att behöva förklara vad denna uppgift fyllde för funktion. När Labba fick frågan om han varit uppe på toppen svarade han sanningsenligt: ”Nej, jag har aldrig haft något ärende dit.” Jag har tänkt mycket på den välbekanta hållningen som ekar i min egen uppväxt; att inte göra onödiga resor, att de gamla stigarna går längs med kullar för att spara vandringskraft, [- - -] att inte bygga onödiga byggnader, de ska helst återgå till omgivningarna om man upphör att visats på platsen.”
ferdig med denne. litt vanskelig bok å vurdere. helt jævla bekmørkt å lese om vår behandling av samene, men det er også veldig fine ting her om kulturen, særlig en liten novelle om merking av rein som traff meg noe helt enormt. så mye dikt og litt utgreiinger om livssyn. i det hele tatt en bok med mye forskjellig, lærerike greier. anbefales, tenker jeg, selv om det var deler her som ikke ga meg så mye
Antologier är alltid svåra att bedömma - vissa texter tilltalar en mer, andra mindre. Denna samling innehåller främst annat än fiktion, och innehållet bestod relativt mycket av sådant som jag redan kände till. Med det sagt fanns det med en del pärlor som gav mig mycket nytt att fundera över och denna samling kan säkerligen vara en mind blowing läsupplevelse för andra, som inte fördjupat sig i ämnet tidigare.
Forståelse av urett påført Sápmis befolkning, mediert gjennom de personlige historiene, gjør denne antologien til en av de bedre bøkene jeg har lest. Den gir en utenomforstående som meg muligheten til innsikt og se litt av den vakre rytmen i de samiske språkene (den oversatt til Norsk, men en kan skimte den lyriske rytmen av tekstenes samisk i bakgrunnen). Hvis du ha en litt dypere forståelse, bli rørt og underholdt i samme bok - denne er for deg.
Detta är en antologi så den är lite svår att sätta betyg på. Sedan kommer också problemet att jag inte är same. Inifrån Sápmi är inte riktad mot mig - en av de första uppsatserna handlar om språken och innehåller mycket som ej översätts till svenska. Någon som faktiskt hade förstått vad som stod hade säkert uppskattat den uppsatsen mer.
Jag läste denna boken för att jag ville veta mer om samernas historia och ville specifikt höra det ur ett samsiskt perspektiv. Denna boken är inte den bästa för det endamålet. Större delen av uppsatserna var mer ok än bra. Dikterna var ibland fina men kändes oftast lite tomma. Kanske hade jag uppskattat dem mer om jag kände igen mig mer.
En berättelse jag vill lyfta är Davás av Ella-Maria Nutti. Hon målade upp miljön och karaktärena otroligt bra och berättelsen var väldigt fin. Jag tyckte också om uppsatserna av Helga West, Annika Wennström, och Katarina Pirak Sikku.