Eftersom detta var sista boken kommer denna recension täcka alla böckerna. Bästa böckerna i ordning var 3, 1, 2 (om någon undrar). Ofta fick jag känslan att han skrev för mycket om saker som inte spelade särskilt mycket roll. Ibland kom dock delar som nådde djupt, fick mig att börja hoppa i soffan eller nästan framkallade en tår. Vi måste inse vad (om det ens finns något) Montaignes mål med Essayer är. Han analyserar sig själv i sitt liv, utan några utomstående teorier, för att komma till slutsatser om vad det är att vara människa. Detta tar oss från Gud till kapitel som heter "Om postridning" (som handlar just om att rida med post). Han använder många antika texter som exempel för vad han försöker få fram. Många teman återkommer, men framför allt får man perspektiv på hur komplext livet är, hur människans seder och vanor ställer till det på olika sätt och hur man kan se på saker från olika perspektiv. Jag har väldigt svårt att sammanfatta allt, vilket säger något om hur böckerna var. Jag skulle säga att det var bra läsning, ibland tråkig men det får man fan ta. För att avsluta får ni några citat som jag gillade (av många):
"En utmattad och nedbruten soldat gick fram till Caesar på vägen och bad om tillstånd att få dö, och efter en blick på hans orkelösa gestalt svarade Caesar leende: 'Så du tror att du lever?'"
"Jag såg en döende som låg på sitt yttersta och oavbrutet klagade över att ödet klippte av tråden för ett historieverk som han höll på att skriva om den femtonde eller sextonde av våra kungar. Men de glömmer ett tillägg: döden släcker dessutom din längtan till sådana saker."
"Vi har en själ som kan vända sig in mot sig själv, den kan hålla sig själv sällskap, den kan angripa och försvara, ta emot och ge: låt oss inte frukta att vi i denna ensamhet ska stagnera av tråkig sysslolöshet."
"Våra sinnen inte bara påverkas utan bedövas av själens lidelser."
"Varje människa bär på människonaturens hela form."
"Den kortaste vägen till äran vore att göra för samvetet vad vi gör för äran."
"Jag äger inget annat än mig själv, och ändå är detta ägande delvis bristfälligt och belånat. Jag övar upp mig, både i mod, vilket är viktigast, och i att bära ödets växlingar, för att där ha något att hålla mig till när allt annat fattas mig."
"Vi är verkligen dumma om vi säger: 'Han har inte tillbringat sitt liv i sysslolöshet', 'I dag har jag inte gjort något'. Vad? Har du inte levat? Det är inte bara den mest grundläggande utan den mest lysande av dina sysslor."