Ett år har passerat sedan attackerna som skakade Sverige. KG Segerstedt och de övriga i SNG har haft en lugn tillvaro och hunnit återhämta sig. På årsdagen efter attackernas inledning planeras en minnesceremoni, mitt i hjärtat av den svenska huvudstaden. Dagarna före kommer nya hot om attentat, skrämmande lika de som utfördes under signaturen Kodnamn Styx som försatte hela nationen i skräck. Snart visar det sig att hoten kommer att bli verklighet och det som hände för ett år sedan bara var början. Och det kommer att bli värre än någon kunnat föreställa sig. Kodnamn Hades är den andra delen i serien om sjukvårdens nationella insatsgrupp (SNG) och en direkt fortsättning på Kodnamn Styx. Återigen får vi följa de udda karaktärerna som leds av den erfarne traumakirurgen KG Segerstedt.
Det här är lite som vanligt när det gäller uppföljare - ambitionen är hög men storyn räcker inte hela vägen. Det finns spännande passager, kanske främst på slutet när Kari Laksonen gör sin grej. Han är bokens mest intressanta karaktär. Carro och Katja är tråkiga och deras story känns inte vare sig spännande eller rimlig. Inte heller Josef känns bra, även om han till en början lurar mig gällande vem han är. Det finns ljuspunkter, det är ingen dålig bok som sådan, men den är inte så spännande som den hade kunnat vara. Det känns också rätt spretigt, sådant brukar jag inte ha något emot men det måste kännas som en relevant spretighet. Det gör det inte nu, tyvärr.
Sjukvården nationella insatsgrupp fortsätter ett år efter del 1 kom ut. Styx har ersatts av Hades och ministrar börjar mystiskt dö. Karaktärerna utvecklas, dock något oklart om Ressem tagit sig vatten över huvudet när det gäller karaktären Rehnström som nästan känns som att han släppts helt fri.
Ressem skildrar ett Sverige där paramilitärer försöker ta över. Redan i inledningen kidnappas statsministern. Det är spännande, men känns overkligt, vilket visar att jag inte tror den här utvecklingen är sannolik.