Det här är lite som vanligt när det gäller uppföljare - ambitionen är hög men storyn räcker inte hela vägen. Det finns spännande passager, kanske främst på slutet när Kari Laksonen gör sin grej. Han är bokens mest intressanta karaktär.
Carro och Katja är tråkiga och deras story känns inte vare sig spännande eller rimlig. Inte heller Josef känns bra, även om han till en början lurar mig gällande vem han är.
Det finns ljuspunkter, det är ingen dålig bok som sådan, men den är inte så spännande som den hade kunnat vara. Det känns också rätt spretigt, sådant brukar jag inte ha något emot men det måste kännas som en relevant spretighet. Det gör det inte nu, tyvärr.
Betyg: 4/10