What do you think?
Rate this book
Dikter Kallocain Kris
En samling av Karin Boyes verk "Kris", "Kallocain", och en selektion av hennes dikter.Redaktö Daniel Hjorth.
Hardcover
First published January 1, 1967
3 people are currently reading
35 people want to read
About the author
Karin Boye
94 books252 followersKarin Boye was a Swedish poet and novelist.
She is perhaps most famous for her poems, of which the most well-known ought to be "Yes, of course it hurts" (Swedish: "Ja visst gör det ont") and "In motion" (Swedish: "I rörelse"). She also wrote a few novels including "Kallocain". Inspired by the rise of National Socialism in Germany, it was a portrayal of a dystopian society in the vein of Orwell's Nineteen Eighty-Four and Huxley's Brave New World (though written almost a decade before Nineteen Eighty-Four). In the novel, an idealistic scientist named Leo Kall invents Kallocain, a kind of truth serum.
Boye died in an apparent suicide when swallowing sleeping-pills after leaving home on April 23, 1941.
She is perhaps most famous for her poems, of which the most well-known ought to be "Yes, of course it hurts" (Swedish: "Ja visst gör det ont") and "In motion" (Swedish: "I rörelse"). She also wrote a few novels including "Kallocain". Inspired by the rise of National Socialism in Germany, it was a portrayal of a dystopian society in the vein of Orwell's Nineteen Eighty-Four and Huxley's Brave New World (though written almost a decade before Nineteen Eighty-Four). In the novel, an idealistic scientist named Leo Kall invents Kallocain, a kind of truth serum.
Boye died in an apparent suicide when swallowing sleeping-pills after leaving home on April 23, 1941.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 3 of 3 reviews
August 23, 2021
Kris - Alldeles för abstrakt i början och för mycket kristendom! Jag tror det gjorde att jag inte kunde relatera till boken och därför bidrog till att jag inte gillade den. Det tog en evighet innan Boye kom till saken (the gay stuff) då var boken liksom redan körd. Hade dessutom något svårt för språket, tappade intresset rätt fort.
Kallocain - Har läst förr och eftersom jag tyckte den var helt ok men inte mer än så läste jag inte om den.
Dikter - Jag hatar tydligen poesi. Vissa dikter var väl helt ok men jag tycker mest att de är abstrakta, pretentiösa och inte fyller något syfte typ?
Kallocain - Har läst förr och eftersom jag tyckte den var helt ok men inte mer än så läste jag inte om den.
Dikter - Jag hatar tydligen poesi. Vissa dikter var väl helt ok men jag tycker mest att de är abstrakta, pretentiösa och inte fyller något syfte typ?
January 9, 2025
Kris: 2.5⭐️
Kallocain: 4.5⭐️
Dikter: 5⭐️
Kallocain: 4.5⭐️
Dikter: 5⭐️
February 27, 2014
Kallocain, Karin Boye Delfin 1965
Kallocain har jag faktiskt inte läst ut fullständigt förrän nu. Om man ska dra ett allmänt omdöme så är det en fantastisk bok, den överglänser 1984 flera gånger i psykologisk insikt. Det låter som en hyfsad hypotes att hon tagit djupt intryck av Stalins utrensningar. Hon har lagt till ett kliniskt kemiskt element och målat upp en framtidsbild. Hon bodde några år i Nazistyskland, så det vore konstigt att hon inte tagit intryck där också
Jag uppfattar starten som seg, men det är nog naturligt eftersom det är mycket som hon ska sätta in läsaren i.
Huvudpersonen är Leo Kall. Han är en vetenskapsman som uppfunnet Kallocain, ett medel som avslöjar en människas innersta tankar. Hela personligheten med allas den tankar öppnas. Man kan väl säga att berättelsen visar staten i sin fulländning. Samhället är upplöst och atomindividerna slåss var för sig för att komma så högt upp i hierarkin som möjligt.
"Av materiella njutningar kan man säkert få nog och mer än nog - just därför misstänker jag att de gamla civilistiska kapitalisternas tolvrumsvåningar knappt heller var mer än en symbol - men detta subtilaste av allt, som man jagar under formen av gradbeteckningar , det gör ingen övermätt. Ingen kan ha så mycket aktning och så mycket självaktning, att han inte vill ha mer." (8)
Leo förklar storheten i sin uppfinning
"Ni förstår nog att detta är en viktig uppfinning. Hädanefter kan ingen brottsling neka till sanningen. Inte ens våra innersta tankar är våra egna längre.....Om min uppfinning råkade i enskilda händer - ja då kunde man föreställa sig vilket kaos som skulle uppstå! Men det får naturligtvis inte hända. Medlet ska tjäna vår trygghet allas vår trygghet, Statens trygghet." (12-13)
Befolkning är fullständigt bevakade av Staten.
"På väggen satt polisörat och bredvid polisögat, lika verksamt i mörker som i ljus." (26)
Leo börjar utföra experiment på människor. Men medlet har förstås svagheten att man inte riktigt vet vad som är sant när den försätts i trans av medlet. Makten budskap är ofta motsatsen till verkligheten.
I 1984 har vi : Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka. Det finns ett klassiskt citat från Stalin 14: kongressen 1925:
" Vi vore inte överens med kamraterna Sinovjev och Kamenev, därför att vi visste, att en rensningspolitik kan innebära en stor risk för partiet, att en rensningsmetod, då blod måste flyta - och de fordrade just blod - är farlig, smittosam: i dag huggs den ena grenen av, i morgon den andra, i övermorgon den tredje. Vad blir det då kvar av vårt parti!"
Det är samma i Kallocain. Statens verksamhet kallas inbördes hjälp. Individernas strid mot varandra kallas den stora gemenskapen.
Men med en Kvinna blir det oväntat resultat. Hon börjar prata om en annan organisation vid sidan av Staten:
"Vi söker ingen organisation? . Det som är organiskt behöver inte organiseras. Ni bygger utifrån, vi byggs inifrån. Ni bygger med er själva som stenar och faller sönder utifrån och in. Vi byggs inifrån som träd, och det växer ut broar mellan oss som inte är av död materia och dött tvång. Från oss går det levande ut. I er går det livlösa in. (76)
Detta ger Leo dåligt samvete och han börjar tvivla, det är temat i resten av boken. Sista tredjedelen av boken mattas tempot av, tomgång vore att ta i. Slutet är en besvikelse, för mig i alla fall, varken eller kanske.
Men som sagt en fantastisk bok, gillar man 1984 då ska man helt klart läsa denna.
Kallocain har jag faktiskt inte läst ut fullständigt förrän nu. Om man ska dra ett allmänt omdöme så är det en fantastisk bok, den överglänser 1984 flera gånger i psykologisk insikt. Det låter som en hyfsad hypotes att hon tagit djupt intryck av Stalins utrensningar. Hon har lagt till ett kliniskt kemiskt element och målat upp en framtidsbild. Hon bodde några år i Nazistyskland, så det vore konstigt att hon inte tagit intryck där också
Jag uppfattar starten som seg, men det är nog naturligt eftersom det är mycket som hon ska sätta in läsaren i.
Huvudpersonen är Leo Kall. Han är en vetenskapsman som uppfunnet Kallocain, ett medel som avslöjar en människas innersta tankar. Hela personligheten med allas den tankar öppnas. Man kan väl säga att berättelsen visar staten i sin fulländning. Samhället är upplöst och atomindividerna slåss var för sig för att komma så högt upp i hierarkin som möjligt.
"Av materiella njutningar kan man säkert få nog och mer än nog - just därför misstänker jag att de gamla civilistiska kapitalisternas tolvrumsvåningar knappt heller var mer än en symbol - men detta subtilaste av allt, som man jagar under formen av gradbeteckningar , det gör ingen övermätt. Ingen kan ha så mycket aktning och så mycket självaktning, att han inte vill ha mer." (8)
Leo förklar storheten i sin uppfinning
"Ni förstår nog att detta är en viktig uppfinning. Hädanefter kan ingen brottsling neka till sanningen. Inte ens våra innersta tankar är våra egna längre.....Om min uppfinning råkade i enskilda händer - ja då kunde man föreställa sig vilket kaos som skulle uppstå! Men det får naturligtvis inte hända. Medlet ska tjäna vår trygghet allas vår trygghet, Statens trygghet." (12-13)
Befolkning är fullständigt bevakade av Staten.
"På väggen satt polisörat och bredvid polisögat, lika verksamt i mörker som i ljus." (26)
Leo börjar utföra experiment på människor. Men medlet har förstås svagheten att man inte riktigt vet vad som är sant när den försätts i trans av medlet. Makten budskap är ofta motsatsen till verkligheten.
I 1984 har vi : Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka. Det finns ett klassiskt citat från Stalin 14: kongressen 1925:
" Vi vore inte överens med kamraterna Sinovjev och Kamenev, därför att vi visste, att en rensningspolitik kan innebära en stor risk för partiet, att en rensningsmetod, då blod måste flyta - och de fordrade just blod - är farlig, smittosam: i dag huggs den ena grenen av, i morgon den andra, i övermorgon den tredje. Vad blir det då kvar av vårt parti!"
Det är samma i Kallocain. Statens verksamhet kallas inbördes hjälp. Individernas strid mot varandra kallas den stora gemenskapen.
Men med en Kvinna blir det oväntat resultat. Hon börjar prata om en annan organisation vid sidan av Staten:
"Vi söker ingen organisation? . Det som är organiskt behöver inte organiseras. Ni bygger utifrån, vi byggs inifrån. Ni bygger med er själva som stenar och faller sönder utifrån och in. Vi byggs inifrån som träd, och det växer ut broar mellan oss som inte är av död materia och dött tvång. Från oss går det levande ut. I er går det livlösa in. (76)
Detta ger Leo dåligt samvete och han börjar tvivla, det är temat i resten av boken. Sista tredjedelen av boken mattas tempot av, tomgång vore att ta i. Slutet är en besvikelse, för mig i alla fall, varken eller kanske.
Men som sagt en fantastisk bok, gillar man 1984 då ska man helt klart läsa denna.
Displaying 1 - 3 of 3 reviews