Det här var verkligen ett äventyr i min smak! I en blandning av historia, fantasi och myter har Marcus Cato lyckats berätta ett fantastiskt äventyr i en tid där tanken av att en drake skulle kunna gömma sig på en avlägsen plats inte är allt för långt borta.
Jag älskar hur karaktärerna formas och finner sin plats i berättelsen. Framförallt gillar jag hur pappa Vidrik får karaktärsdrag som får en att tänka på en virrig vetenskapsman, och att han funnit Linnea som förstår honom och står vid hans sida.
Boken som också berättar historien om den första kärleken landar i en helt lagom nivå i språk. Dock måste jag erkänna att mängden svärord störde mig lite hos barnen Carl och Emma. Det strösslades lite för mycket med svordomar kan jag tycka, men det är nog också en smaksak. Däremot älskade jag att författaren stoppar in meningar på dialekt! Jag satt i soffan och försökte uttala dem högt för att förstå vad som sades, och med lite finurlighet gick det. Det var en rolig språklig snurr jag verkligen uppskattade!