Följ med hem till Nathan och träffa hans grannar i huset på Arlozorovgatan i Tel Aviv! Här bor Assaf, en berömd författare tillsammans med sin vackra fru Leah. Assaf tror att de har ett perfekt äktenskap, men tycker verkligen Leah det? Sedan har vi Yisraela, änkan från Etiopien som tjugo år efter makens död fortfarande låter honom styra sitt liv. I samma hus bor även Yair, den misslyckade poeten. Och så har vi Nathan själv, som i sin ständiga iver att träffa en tjej råkar ut för de mest dråpliga situationer.
I denna fartfyllda historia kommer de boende att korsa varandras stigar; i trappuppgången, på stranden och i sina lägenheter. Och, inget att hymla om - det förekommer störande ljud om nätterna. Men den egentliga frågan är: Vem mördade Haim Arlozorov?
Huset på Arlozorovgatan utspelar sig i Tel Aviv och är en spännande och frispråkig debutroman av Simon Kudrischoff, med ena foten i Sverige och den andra i Israel.
Simon Kudrischoff är född 1985 och bosatt i Stockholm. Hans berättarglädje började tidigt och innan han började skriva så spelade han teater och ritade serier tillsammans med kompisar. Man kan säga att Simon har en fot i Sverige och en fot i Israel. Med judiska morföräldrar växte intresset för Israel fram tidigt och nu besöker han landet minst en gång per år och säger att han blivit beroende av resorna dit. Han debuterade 2007 med romanen Huset på Arlozorovgatan.
En milt humoristisk skröna om fyra mycket olika personer som bor i samma hus på Arlozorovgatan i Tel Aviv. Det är den kärlekskranke Nathan; homosexuelle Yair som drömmer om att bli författare; den berömde och självgode författaren Assaf; samt den etiopiska änkan Yisraela. Samtidigt får vi i tillbakablickar följa Haim Arlozorov, mannen som gatan döpts efter, och mordet på honom på en strand i Tel Aviv 1933. Jag hittade Arlozorov på Wikipedia, han har funnits i verkligheten - ett fantastiskt livsöde! Och än idag är mordet på honom ouppklarat.
Jag blev rätt irriterad på den sexfixerade Nathan, då han endast kan tänka på sitt eget begär, och inte verkar ha det minsta intresse för upplevelsen som de kvinnor han möter har! Jag vet inte om det är författaren som är elak mot Nathan, eller om han är oförmögen att sätta sig in i det? Ensidigheten blir osmaklig.
Men annars finns mycket att småle åt, till exempel Yairs olyckliga val av bilmärken, och Nathans ständiga otur när han, som är sekulär jude, försöker förställa sig som en from chassidim för att få ligga med den djupt religiösa Pnina. Ja, förutom den tidigare nämnda ensidigheten, då... Men även sorliga skeenden, som mordet på Arlozorov, och Avis självmord.
Jag tycker om de fyndiga kapitelrubrikerna, och de korta kapitlen gör att boken håller ihop på ett utmärkt sätt, trots att texten hoppar i varje kapitel mellan de olika karaktärernas perspektiv. Och det finns roliga små cliffhangers också i slutet på vissa kapitel, där förklaringen kommer en bit senare.
Så boken är kanske inte helt utan skönhetsfläckar, men den är definitivt ändå läsvärd: en charmig skröna från ett israeliskt vardagsliv vi sällan hör ifrån, då vi oftast hör talas om Israel i nyheterna när något våldsamt skett.