En kvinna har blivit stenad till döds i den österbottniska byn Solf. Ett brev som hittas på platsen får kriminalkommissarie Marcus Tapper och hans kolleger att inse att detta är någonting utöver det vanliga. Ett mönster börjar uppenbara sig när ytterligare en person hittas mördad under liknande omständigheter.
Enkla sanningar har hamnat i fel händer och polisteamet jagar en dogmatisk mördare. Marcus egen tillvaro vänds dessutom på ända när hans tonårsdotter Anni spårlöst försvinner samtidigt som hans gamla synder väcks till liv. Förtvivlat kämpar Marcus för att balansera karriär med familjeliv. Den här gången önskar han att han hade valt familjen framför utredningen.
Detta är den första delen i serien Brottsplats Österbotten.
Christina Gustavson Christina Gustavson är specialistläkare med tre specialiteter; rättspsykiatri, allmän psykiatri och allmänmedicin samt medicine doktor och forskare. Hon har en djup kunskap om och en omfattande, mångfacetterad erfarenhet av det psykiska lidande som drabbar många i vårt samhälle och har specialstuderat psykopaters beteende.
Hennes doktorsavhandling tar upp frågan om hur man kan hitta sätt att förutsäga allvarliga våldsbrott (och därigenom även terrorism) och bedöma vilka riskerna är för allvarligt våld i samhället. Kan man med viss säkerhet förutsäga ett brott, har man också möjlighet att förebygga. Med tilltagande våldstendenser i stora delar i världen är frågeställningarna aktuellare än någonsin.
Den grundläggande medicinska utbildningen genomgick Christina Gustavson i Lund/Malmö och hon har bedrivit sin forskning i Malmö och Göteborg inom ämnesområdet rättspsykiatri.
Efter att ha arbetat under många år inom allmänpsykiatrin, både i Sverige och Norge, med chefsuppdrag inom svensk rättspsykiatri, utfört rättspsykiatriska bedömningar av förövare av grova våldsbrott (den så kallade lilla (P7:a), respektive stora (RPU) rättspsykiatriska undersökningen i Rättsmedicinalverkets regi) samt arbetat med brottsoffer, har hon lång erfarenhet av arbete med människor med psykiska problem, så kallade dubbeldiagnoser, missbruksvård samt även barn- och ungdomspsykiatri.
Bland hennes meriter kan nämnas att hon tidigare har haft uppdrag som chefsöverläkare, som konsultläkare på en av Röda Korsets enheter för människor med psykiska skador efter tortyr och traumatiska upplevelser, som konsultläkare på ett av Statens institutionsstyrelses (SiS) behandlingshem för missbrukare, samt även arbetat några år med barn- och ungdomspsykiatri.
Hon har därtill gått många skrivutbildningar och författarkurser, den första i Stockholm 1999 för Ulla Trenter och Kerstin Matz och den senaste i Eringsboda 2015 för Kim M. Kimselius.
Christina Gustavson är djupt engagerad i biståndsarbete, speciellt i Västafrika. På fritiden intresserar hon sig bl.a. för textildesign och trädgård.
Medlemskap: Christina Gustavson är medlem i Sveriges Läkarförbund och i Sveriges Författarförbund.
Den som offrar sig är en lättläst deckare i en för mig ny och intressant miljö. Jag läste ut den på en dag då jag hade möjlighet att ägna mig ostört åt läsning. Den som offrar sig utspelar sig i Solf, en ort söder om Vasa i Finland, och är den första i en serie Brottsplats Österbotten. Det är alltid intressant när en bok utspelar sig i en annan miljö än man är van vid, och jag får här en levande känsla av miljön, såväl Sopf och Vasa som landsbygden runt omkring.
Premisserna för berättelsen i Den som offrar sig är goda, och det finns ett klart spänningsmoment och driv. Obehagskänslan är påtaglig, och det är stundvis skrämmande. Religiös fanatism är ju det. Men tyvärr drunknar allt i detaljer. Jag har läst en hel del deckardebuter, och ett relativt vanligt fenomen är att det är för många detaljer. Jag läser hellre mellan raderna, och tolkar en spänning som då uppstår, än att överösas med beskrivningar av saker som inte har med historien att göra. Det är inte nödvändigt att skriva exakt vad en karaktär ser och gör. Det drar ner spänningen, som ändå finns där under ytan. I De som offrar sig finns också långa stycken som har med religion och vad som står i bibeln att göra. De behövs för historien, men även de hade kunnat kortas ned. Förhoppningsvis så kan sådant här slipas bort i kommande böcker i serien.
Uppsättningen karaktärer i Den som offrar sig är intressant, och jag blir nyfiken på flera av personerna. Vad är det som driver dem, varför agerar de som de gör? Det gäller både de (som jag tror) tillfälliga karaktärerna och Marcus Tapper och hans kollegor och familj. I viss mån är det schablonkaraktärer som man känner igen från andra deckare men de har potential att utvecklas.
Den som offrar sig slutar väldigt abrupt, och jag förstår det inte riktigt. Förmodligen kommer det att klarna i nästa del, men jag hade gärna sett att trådarna vävts ihop mer. Jag kommer att hålla ögonen öppna efter del två.
En deckare som utspelar sig i Vasatrakten kan ju bara inte vara fel! Handlingen inleds med att en kvinna i Solf blivit stenad till döds, och redan där är man ju fast. Man märker snabbt att det handlar om religiös fanatism och när fler brott sker pusslar man som läsare ganska snabbt ihop ledtrådarna och kommer mördaren på spåren. Överlag är det en väldigt spännande roman som stundvis är obehaglig på det där viset som en bra deckare ska vara.
Dock upplevde jag det som att det var lite för många karaktärer att hålla reda på (jag hade gärna lärt känna några av dem mer djupet istället) och att händelserna går för snabbt fram. Det händer för mycket på samma gång helt enkelt. Slutet kom sedan väldigt hastigt på, men man får ju hoppas att en fortsättning är på kommande av författarduon.
Roligt att det kommer mer litteratur med Österbotten som backdrop! Synd att det mest var punktvis igenkänning (för min del), ibland mer i form av historielektioner om byggnader och liknande. Snyggt ändå, hur man kände igen Vasa stad från referenser och platser, om än inte språkligt eller socialt.
Jag hade lite svårt att få fatt i karaktärerna och är inte helt säker på deras motivation i allt, men historien flyter på bra. Slutet var abrupt, jag skulle gärna sett en avrundning i nån form, men kanske tanken är att det sker i nästa bok :)
Jag är svag för deckare som utspelar sig i kyrklig eller religiös miljö så den här boken blev en rätt given lyssning. Det är första boken i en tänkt serie kallad Brottsplats Österbotten och jag kan absolut tänka mig att läsa nästa bok i serien. Skulle säga att boken är en lättläst deckare med ett stabilt tempo och karaktärer som kan växa. Historien håller ihop bra och även om det går att räkna ut vem den skyldiga är blir det en lite spänningsökning mot slutet. Jag uppskattar särskilt att inget känns överdrivet.
Så fint att få läsa en välskriven deckare där det verkligen känns som om både författare och förläggare har lagt ner det arbete som krävs. Extra roligt att den utspelar sig i mina hemtrakter. Välfungerande språk, som sagt, men till den här deckarens övriga förtjänster hör också att personerna känns mänskliga, att poliserna har realistiska problem, att den s k kyrkliga världen får vara komplex och att berättelsen som helhet inte faller i allt för många klichémässiga fallgropar.
Gillade stämningen och miljön (obviously!) men var irriterad stor del av boken pga kommissariens privatliv som tar så mycket utrymme. Vet att det ofta hör till genren och i det här fallet faktiskt står på baksidan men ja. Och en avgörande händelse i slutet som verkade vara helt slumpmässig?
Till viss del spännande, men också ganska rörig då det är många personer all hålla reda på. Inte heller fattar jag själva intrigen och slutet är bara en katastrof. Pang, bom, och så ... slut. Ingen cliffhanger ens. Bara slut!