När vet man att det verkligen är slut? Det undrar Morris. Han gör sitt bästa för att springa ifrån minnet av Betty. Tillsammans med pappa springer han varv efter varv i elljusspåret. En dag är det någon som springer ikapp.Pappa är entusiastisk. Ringer varje dag nu. Frågar hur han mår. Om han har lust att springa. Men båda vet att det inte handlar om lust. Inte bara. Det handlar om att springa oavsett vad. Även om han blöder näsblod. Även om hjärtat slår dubbla slag.Pappas hjärta stannar ibland. Han har sprungit i hela sitt liv. Sprungit ifrån depressioner och rakt in i dem. Ibland får läkarna sätta elektroder på bröstet och knuffa igång hjärtat.Mamma har en dikt hon skrivit inramad på väggen. Pappa ramade in den för att han tyckte att den var så vacker. Hon tar aldrig ner den för minnet är så flyktigt. Mammas och pappas kärlek gjorde dem sjuka. Sjuka och lyckliga.En dag är det någon som springer ikapp Morris i elljusspå Lena. Hon är en ny värld, med liten mun och ettriga kyssar. Med Lena är det inte samma sugande virvel mot botten. Inte som med Betty. Han måste inte röra vid Lena för att överleva.Tillsammans med pappa och Lena åker Morris till Skåne för att träna inför halvmaran. Resan slutar inte som någon av dem har tänkt.Bara kärlek kan krossa ditt hjärta är en fristående fortsättning på Gunnar Ardelius hyllade debutroman Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Den belönades med debutantpriset Slangbellan och blev nominerad till Augustpriset. Nu får vi möta Morris på nytt, efter den första himlastormande kärleken men ännu med minnet av Betty kvar. Till skillnad från första boken är detta en roman och inte kortprosa.
Gunnar Ardelius has worked as a waiter, mover, night porter, and taxi driver and has lived in Paris, Berlin, and Lysekil, Lund, and Malmö in Sweden. He has studied literature and printed media. I Need You More Than I Love You and I Love You to Bits is his first novel. He lives in Stockholm.
Ville läsa om olycklig kärlek + ville börja läsa igen efter den torftigaste lästiden sen 2015 (så jävla trist). Läste den här nån gång i högstadiet- inget minne. Men den var bättre än förväntat! Hade verkligen accepterat något hjärndött, men den var finare än jag räknat med. Mindre klibbig. Fick både önskad igenkänning samt den trygga känslan att man kunnat vara en 17-årig kille dvs hanterat allt åt helvete sämre. Fast iofs springer Morris massor i boken och det är väl ”en bra copingmekanism”. HATAR att han heter Morris obs och att kärleksintresset heter något poserat i stil med Lydia eller Liv eller så. Sjukt otrovärdigt.
Otydligt skriven med olika personer som pratar, vad den handlar om är otydligt om man inte har läst boken innan, och det är inte tydligt att man måste ha läst den tidigare boken. Efter ett tag kan jag lista ut att pappan har någon psykisk störning, och att mamman verkar deprimerad av det, eller nånting. Det är ingen bok som drar med dig och tar dig till den världen. Den bara är...