På scen har vi sett honom som Ernst-Hugo Järegård, Tony Rickardsson och Carl Bildt. I tv som Weiron i ottan och Greger - den homosexuelle brandkårschefen. Privat har Sveriges roligaste man däremot alltid hållt en låg profil. Men inte den här gången. I Från vaggan till deadline berättar Robert Gustafsson hela sin historia. Han delar med sig av anekdoter från den översexuella barndomen, berättar om ungdomskriminaliteten och bjuder på ett världsrekord. Vi följer hans första stapplande steg på scen och får höra hur han bokstavligt talat tog död på den gamla svenska humoreliten. Han bjuder också på inblickar bakom kulisserna i Killinggänget. Det är en historia om dödsångest, relationsproblem och om hur en bild på ett koarsle blev en vändpunkt i hans liv. Här finns tempo och eftertanke, dråpliga lägen och djup tragik. Kort sagt, en berättelse om livet med Robert Gustafsson som motor - en ovanligt kraftfull motor.
Robert är en intressant människa på många vis och jag gillade att komma honom närmare i den här boken. Jag har oftast funderat på hur han är som privatperson.
Det fanns många bitar i boken jag tyvärr rynkade nästan åt dock. Det fanns en del "det var bättre förr"-monologer i första halvan av boken då han romantiserat sin barndom såsom många personer över 50 brukar göra av någon anledning. Som 90.talist håller jag inte med honom i det, men nåväl. Det fanns också en del konstiga kommentarer och anekdoter som inte föll mig i smaken, som när hans skola bjöd in flickor från ballet-akademin (eller var det nu var) eftersom konst-tjejerna var "konstiga och håriga under armarna" (eller liknande). Att sedan tjejerna blev arga över att de inte dög nog som flört på Roberts ungdomspartyn förstår jag mycket väl, hade också blivit pissed off.
Tack och lov blev boken bättre ju längre man kom och man slapp så småningom allt som retade mig. Jag tyckte om att höra anekdoter om andra svenska kändisar, om bakom kulisserna på Björnes Magasin och Skrotnisse och diverse teateruppsättningar. Han har en härlig röst och jag älskar att den är inläst av honom själv - alla dialekter och imitationer satt som en smäck och jag skrattade flera gånger under bokens gång.
Hit and miss, men jag hade i alla fall inte tråkigt en sekund.
Jag gillade delarna i boken som handlade om när han var liten. Jag känner igen mig i hur det är att växa upp på en mindre ort.
Det som drar ner mitt betyg är att jag många gånger inte har samma åsikter som honom. Jag vill inte låta det påverka vad jag tycker om boken, men det gör ju tyvärr det.
Det här blir nog årets bästa biografi. Jag förväntade mig något bra och fick något bättre. Det som är superb med denna ljudbok är att Robert Gustafsson själv läser upp sin biografi, vilket borde vara självklart för alla böcker inom den genren. Han gör det skickligt utan att bli överdriven eller falla in i sina roller. Det enda negativa är att han lägger alltför lång tid på uppväxten innan karriären som komiker. Mitt intresse för boken väcks framförallt när han börjar scenskolan.
Jag har lärt mig mycket mer kring Robert Gustafssons arbete/projekt utöver humorn. Han var med och skrev avsnitt till Björnes magasin, röstspelade i Skrot-nisse, var tävlingscyklist och introducerade barnprogrammet Pingu i SVT. Jag får också veta att hans sketcher/framträdande lett fram till sammarbeten t.ex. att han tävlingskört tillsammans med Tony Rikardsson. Han berättar också om de misstag han begått, att han var otrogen mot sin fru och att missa mycket av barnens uppväxt. Enligt mig borde han hylla sin fru Lotta enormt mycket mer än den lilla plats hon får i boken. Jag hoppas att Robert skriver en ytterligare bok om sitt liv. Jag vill höra om Allan, Parlamentet och alla hans imitationer.
Boken handlar, föga förvånande, om Robert Gustafssons liv från barndomen till idag. Jag uppskattade att han skriver så ärligt - han försöker absolut inte göra sig själv till hjälte och säger saker om sig själv som de flesta inte hade vågat erkänna. Robert verkar ha väldigt bra förståelse för sig själv, men jag saknar ändå lite analys. Det mesta av boken är anekdoter om olika skeden i livet - hyss som liten, studentlivet, teater och film, Killinggänget, Rolandz, o.s.v. Men det mesta är just berättande - väldigt lite känslor och reflekterande och inte mycket till röda trådar. Mycket av det kommer istället i slutet av boken. Berättandet är underhållande på ett lättsamt sätt, så resultatet blir ganska bra ändå. Men lite mer tunga tankar hade jag nog väntat mig.
Robert nämner en del termer och personer kring teater och film som kan vara lite svåra för en utomstående att förstå eller minnas. Men den skickliga berättarstilen gör att man hänger med rätt bra ändå och boken funkar bra för att koppla av en stund. Ett plus är också att ljudboken är uppläst av honom själv. Gillar du att höra roliga anekdoter och vill lära känna Robert Gustafsson närmre (lite i alla fall), så rekommenderar jag den här boken!