Charlie är en ung kvinna vars liv starkt påverkas av två saker. För det första hatar hon sin pappa. Och för det andra är hon hopplöst förälskad i änkan och tvåbarnsmamman Sara. I denna roman av Margareta Suber får vi följa med Charlie på en hotellvistelse där även Sara, samt den olyckligt gifta ex-dansösen Elisawetha påträffas. I "Nordens Saint Tropez" njuter de av livets goda. Snart bubblar inte bara champagnen - det gör även känslorna."Charlie" är den första svenska lesbiska romanen och var helt unik för sin tid när den först publicerades. -
En kortroman på knappt hundra sidor om en brokig skara personer som tillbringar långa lata sommardagar på ett fashionabelt badhotell. Kan det utspela sig under det glada 20-talet kanske? Boken kom i alla fall ut 1932 och gubbarna på Bonniers var först tveksamma till att ge ut den. Antagligen för att den handlar om Charlie, en ung kvinna som avskyr sin pappa och som är förälskad i Sara, en ung änka som också bor på badorten med sina två små barn. Charlies pappa vill att hon ska skärpa sig och inte slösa bort dagarna tillsammans med de övriga dekadenta hotellgästerna. Charlie vill bara vara nära Sara. Typ så. Ja, hur ska det gå?
Jag hade svårt att få flyt i läsningen med det gammeldagsa och omständliga språket. Ett par ord visste jag inte ens vad de betydde (men iddes inte googla heller). Jag är nog för obildad och trög för att kunna tillgodogöra mig och tycka om sådana här böcker av typen ”Gamla klassiker”. Det griper aldrig tag och historien kommer aldrig tillräckligt nära när jag måste staka mig igenom sidorna. Eller är det en övningssak att läsa klassiker med åldrat språk?
Unga Charlie spenderar sommaren på en badort i finska Hangö där dagarna fylls av middagar, bilåkning, spel, dans och bad såklart. Där semestrar också den något äldre änkan Sara med sina två barn och den ryska dansösen Elisaweta.
Boken har en härlig 1920-tals känsla som liknar ”The Great Gatsby”, och jag älskar det! Charlie verkar så charmig och rolig och jag önskar jag kunde vara där och spendera sommardagarna med henne.
”Charlie” kallas den första svenska lesbiska romanen, och när jag fick veta om det kände jag direkt att den här boken måste jag bara läsa!
”Direkt ur skaparens hand hade Sara i dag placerats där i sanden bredvid Charlie. Hon kände en lust att bara ligga stilla där, det var någon djup och verklig mening med att hon låg där; hon erfor sig själv som ett fullkomligt harmoniskt väsen, vars utstrålning var stark och välgörande.”
Charlie förälskar sig i Sara. En dag hittar hon en bok utanför hotellet där hon bor, läser några sidor och förstår något om sig själv som får henne att lida och känna sig utanför, något hon inte känt tidigare.
”Jag var ganska lycklig som barn. Jag fick rasa omkring med mina bröder i pojkkläder, jag fick vara i fred med dem och leka deras lekar, och det var nog det viktigaste för mig. […] jag sportade och slogs lika bra som bröderna, så de hade inget emot att ha mig med i allmänhet. Men så snart jag började skolan måste jag gå i flickkläder, och jag minns hur jag avskydde det.”
Jag blir så glad bara av tanken att den här boken har getts ut 1932. Då var ju faktiskt homosexualitet fortfarande olagligt. Stor respekt till Bonnier som gav ut boken då! Den här boken måste ha varit till stor glädje och tröst för många. Och säkerligen fortsätter vara ännu idag.
Den här boken är redan den andra nyutgåvan av en äldre bok jag läst i år. Det är verkligen något jag tyckt om att göra, och kommer att fortsätta göra. Det måste ju finnas så många guldklimpar där ute som bara har väntat på att bli upptäckta och nu släpps som nyutgåvor! Åhh!!
Tänk att den här boken gavs ut 1932, när homosexualitet fortfarande var olagligt i Sverige. Snart 100 år sen, och ändå känns den så nära och relaterbar.
Charlie alltså. Charmig, rolig och lite av en rebell. Hon blir kär i Sara, en änka med två barn. Och det är så vackert. Sårbart. Frustrerande. Jag blev helt uppslukad.
En bit in i boken hittar Charlie en gammal sexologisk bok och förstår för första gången att det hon känner faktiskt har ett namn. Att det inte bara är hon. Det gör henne både lättad och rädd. Hon slits mellan frihet och skam, längtan och försiktighet.
Jag älskade att ta mig tiden att läsa mellan raderna. Jag älskade karaktärerna, miljöerna, språket. Att få se hur ord och identitet hänger ihop, hur något skrivet kan ge en människa (och oss som läser) ett sätt att förstå sig själv.
Jag hade gärna tillbringat sommaren där med Charlie och hennes bulldogsvalp Bobo. Åkt runt i hennes röda sportbil, lyssnat på grammofonen på stranden …
Det är tack vare författaren Mian Lodalen som fick mig att upptäcka att den här boken ens fanns. En queer klassiker som förtjänar att bli läst, och uppskattad. ♥️
Åh Charlie. Den första lesbiska romanen på svenska, jag är glad att jag läste den. Tänk vad mycket som förändrats på 90 år, och hur lite som har förändrats.