På S:t Lars mentalsjukhus i Lund satt åren 1909 till 1944 en baron Eric Hermelin och översatte persisk poesi. Det blev flera tusen sidor av framför allt de medeltida sufiska diktarna
Han anförde inga kulturhistoriska skäl för sitt företag, vilket säkert skulle ha gjort det hela mera acceptabelt i omgivningens ögon. I stället påstod han helt frankt att översättandet tjänade en rent praktisk nytta. Den persiska poesin var ett livselixir som skulle tina upp vår frusna tankeförmåga och sätta hjärtats vågor i svallning.
Denna volym är en återutgivning av det urval som Carl-Göran Ekerwald år 1976 redigerade och som med tiden har blivit något av en dold klassiker och kultbok.
Det här är ett bra smakprov på Eric Hermelins språk och tolkningar av den persiska medeltida poesin.
Hermelin ska ha varit inspirerad av svenskan i Karl XII:s bibel och texterna är späckade av referenser och citat av till synes irrelevanta (för texten) personer som Jacob Böhme, Swedenborg och Bibeln.
Men allt går ihop när man inser att alla ramlar in i Hermelins andliga universum av översätteriet på St Lars.
Hur klär Rumi, Khayyam, Attar och de andra i den här språkdräkten då? Jo, de är så kloka, djupa, roande och skrämmande som man kan förvänta sig.
Trots att Hermelins språk ter sig så arkaiskt så skulle det vara en kulturgärning ville någon göra ett nytryck på Rumis ”Mesnavi”.