Hade Lars Krantz bara lyssnat på Uno Dolk skulle allt varit bra, och livet skulle ha gått sin gilla gång tillsammans med Nina och hennes vanskapta hittebarn Julius. Om han bara hade lyssnat på Uno skulle han aldrig ha fiskat ål i det mörka vattnet och aldrig ätit ålen från vålnadens sjö. Då hade den onda cirkeln av våld och vansinne aldrig tagit sin början och då hade han fått behålla sitt jobb, sin kärlek och sitt förstånd.
Lars Krantz grafiska roman Dödvatten kommer samtidigt som en våg av skräck sveper genom Sverige i form av böcker, filmer och serier. Men inget annat verk är på samma gång så fasansfullt, så skrämmande och så vackert som Dödvatten.
Lars Krantz föddes 1979 i Falköping och är nu bosatt i Malmö. Han är utbildad vid KV Konstskola och Serieskolan i Malmö. Han har tidigare publicerats i bl.a. Galago coh Denimzine. Dödvatten är hans debut i bokform.
Lars Krantz imponerade på mig med sitt bidrag i första numret av Utopi och det kändes närmast givet att Dödvatten skulle införskaffas.
Nu är denna berättelse något annorlunda gentemot det alternativa Falköping Krantz skriver och illustrerar i Utopi, men det finns ändå igenkänningsdrag. Mest av allt skulle jag nog vilja säga att denna ganska otäckt suggestiva historia påminner mig om en sorts blandning mellan Franz Kafka (i all hans mörka och ångestfyllda absurdism) och Paul Auster (med sina metafiktionella vändningar och vinklingar). Allt fångat i en stark svart-vit teckningsstil som suger in en i ett närmast oundvikligt svart hål.