What do you think?
Rate this book
Att bo granne med ondskan: Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och förintelsen
- GenresHistoryNonfiction
712 pages, Hardcover
First published January 1, 2011
5 people are currently reading
99 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 4 of 4 reviews
March 22, 2020
Ska ni bara läsa en bok om Sveriges förhållande till nazityskland ska ni läsa den här. Eller, ni behöver inte läsa fler. Den här fantastiska boken är så heltäckande en bok kan bli. Åmark kan sitt ämne in i minsta detalj och han kan förmedla sin kunskap på ett stilistiskt fulländat sätt.
Den funkar lika bra för en nybörjare som för en amatörhistoriker på elitnivå som jag och som referensverk för proffshistoriker.
En förbannat bra bok helt enkelt.
Den funkar lika bra för en nybörjare som för en amatörhistoriker på elitnivå som jag och som referensverk för proffshistoriker.
En förbannat bra bok helt enkelt.
January 22, 2019
Review in Swedish
Var Sverige neutralt?
Detta är en fråga som har flera svar, beroende på vem man frågar, men som frågan är ställd förväntar den sig ett binärt svar: Ja eller nej. Det finns såklart de svar som ger en mer komplex bild av Sveriges agerande under andra världskriget, men de ska, enligt frågan, nå en klar slutsats.
Åmark har i Att bo granne med ondskan valt att ställa en annan fråga: Hur påverkade Sveriges agerande krigsutvecklingen i stort? Denna fråga öppnar upp för mer nyanserade svar, och nya perspektiv för att ge en klarar bild av hur Sveriges agerande påverkade kriget.
Åmark har bland annat varit koordinator i det forskningsprogram som den svenska regeringen 2000 beslutade skulle genomföras. Åmark hade då som uppdrag att "skriva en syntetiserande slutrapport för en bred publik". Boken innehåller alltså forskning från flera områden och discipliner, här sammansatt till en sammanfattande form.
I de över 700 sidor som boken sträcker sig täcks det mesta; hur politiken såg ut och förändrades under krigets gång, nazister och nazistiska partier i Sverige, flyktingarna och de som försökte hjälpa dem, journalistik under kriget, kulturlivets förhållande till nazismen, och mycket mer.
De starkaste kapitlen är de som berör svenska politiker och deras resonemang samt de kapitel som berör svensk journalistik och den fria pressen.
Det kanske till ämnets natur att kapitlen om politik har ett tydligt driv framåt med alla resonemang och argument för eller emot, jämfört med till exempel hur kulturlivet i Sverige påverkades. Åmark gör ett utmärkt jobb med att presentera skiljelinjer som fanns i frågan om hur man önskade förhålla sig till kriget och de krigsförande staterna beroende på politisk tillhörighet. Det är lätt att vara efterklok och undra varför vissa beslut, som idag kan ses som moraliskt tvetydiga, togs. Åmark påminner om att man inte för så länge sedan hade genomgått en tid av kris under första världskriget med bland annat livsmedelskris och inflation som skapade oro på arbetsmarknaden. Beslut som idag ifrågasätts kunde alltså då ses på ett helt annat sätt, ett där man ville undvika denna situation igen. Sen får man inte glömma att förhållandet mellan en neutral och krigsförande stat är reglerat i Haagkonventionerna. Att anse att Sveriges agerande var omoraliskt är alltså inte samma sak som att bryta mot neutraliteten. Åmark gör även här ett utmärkt jobb med att vara tydlig på dessa punkter.
På ämnet journalistik är det intressanta hur regeringen (under kriget en samlingsregering) hanterade publiceringar som skildrade kriget. Den svenska pressen var en av de fria under kriget, men Åmark visar hur den svenska regeringen arbetade för att motarbeta vissa publiceringar. Bland annat så ville man undvika att det publicerades "grymhetspropaganda", officiellt oavsett vilken sida denna kom ifrån. Även här gjordes eftergifter till Nazityskland, som protesterade mot ett antal publiceringar i svensk press. Regeringen åberopade en gammal lag som gjorde att man kunde konfiskera tidningar som getts ut. En intressant sak i det hela är att, medan Nazityskland oftast hade klagomål på större tidningar (oftast socialdemokratiska), så gick regeringen hårdast mot mindre tidningar längre ut på vänsterkanten, vilka Nazityskland relativt tidigt slutade klaga på. Av 313 konfiskeringar var 200 av dem riktade mot kommunistiska, syndikalistiska, och vänstersocialistiska tidningar. Den fria pressen var med andra ord inte helt fri.
Åmark har gjort ett fantastiskt jobb med att sammanställa forskningen kring Sveriges förhållande till nazismen och Nazityskland i denna bok. För den som vill få ett svar på om Sverige faktiskt var neutralt eller inte är detta en perfekt bok att börja med då den undersöker fler aspekter och ämnen samt sätter saker i sina rätta perspektiv.
Var Sverige neutralt?
Detta är en fråga som har flera svar, beroende på vem man frågar, men som frågan är ställd förväntar den sig ett binärt svar: Ja eller nej. Det finns såklart de svar som ger en mer komplex bild av Sveriges agerande under andra världskriget, men de ska, enligt frågan, nå en klar slutsats.
Åmark har i Att bo granne med ondskan valt att ställa en annan fråga: Hur påverkade Sveriges agerande krigsutvecklingen i stort? Denna fråga öppnar upp för mer nyanserade svar, och nya perspektiv för att ge en klarar bild av hur Sveriges agerande påverkade kriget.
Åmark har bland annat varit koordinator i det forskningsprogram som den svenska regeringen 2000 beslutade skulle genomföras. Åmark hade då som uppdrag att "skriva en syntetiserande slutrapport för en bred publik". Boken innehåller alltså forskning från flera områden och discipliner, här sammansatt till en sammanfattande form.
I de över 700 sidor som boken sträcker sig täcks det mesta; hur politiken såg ut och förändrades under krigets gång, nazister och nazistiska partier i Sverige, flyktingarna och de som försökte hjälpa dem, journalistik under kriget, kulturlivets förhållande till nazismen, och mycket mer.
De starkaste kapitlen är de som berör svenska politiker och deras resonemang samt de kapitel som berör svensk journalistik och den fria pressen.
Det kanske till ämnets natur att kapitlen om politik har ett tydligt driv framåt med alla resonemang och argument för eller emot, jämfört med till exempel hur kulturlivet i Sverige påverkades. Åmark gör ett utmärkt jobb med att presentera skiljelinjer som fanns i frågan om hur man önskade förhålla sig till kriget och de krigsförande staterna beroende på politisk tillhörighet. Det är lätt att vara efterklok och undra varför vissa beslut, som idag kan ses som moraliskt tvetydiga, togs. Åmark påminner om att man inte för så länge sedan hade genomgått en tid av kris under första världskriget med bland annat livsmedelskris och inflation som skapade oro på arbetsmarknaden. Beslut som idag ifrågasätts kunde alltså då ses på ett helt annat sätt, ett där man ville undvika denna situation igen. Sen får man inte glömma att förhållandet mellan en neutral och krigsförande stat är reglerat i Haagkonventionerna. Att anse att Sveriges agerande var omoraliskt är alltså inte samma sak som att bryta mot neutraliteten. Åmark gör även här ett utmärkt jobb med att vara tydlig på dessa punkter.
På ämnet journalistik är det intressanta hur regeringen (under kriget en samlingsregering) hanterade publiceringar som skildrade kriget. Den svenska pressen var en av de fria under kriget, men Åmark visar hur den svenska regeringen arbetade för att motarbeta vissa publiceringar. Bland annat så ville man undvika att det publicerades "grymhetspropaganda", officiellt oavsett vilken sida denna kom ifrån. Även här gjordes eftergifter till Nazityskland, som protesterade mot ett antal publiceringar i svensk press. Regeringen åberopade en gammal lag som gjorde att man kunde konfiskera tidningar som getts ut. En intressant sak i det hela är att, medan Nazityskland oftast hade klagomål på större tidningar (oftast socialdemokratiska), så gick regeringen hårdast mot mindre tidningar längre ut på vänsterkanten, vilka Nazityskland relativt tidigt slutade klaga på. Av 313 konfiskeringar var 200 av dem riktade mot kommunistiska, syndikalistiska, och vänstersocialistiska tidningar. Den fria pressen var med andra ord inte helt fri.
Åmark har gjort ett fantastiskt jobb med att sammanställa forskningen kring Sveriges förhållande till nazismen och Nazityskland i denna bok. För den som vill få ett svar på om Sverige faktiskt var neutralt eller inte är detta en perfekt bok att börja med då den undersöker fler aspekter och ämnen samt sätter saker i sina rätta perspektiv.
December 1, 2020
Skummade bara boken utan att läsa ordentligt, bra verk att läsa senare eller som referens men man behöver vara intresserad.
July 24, 2021
Utförlig genomgång av Sveriges förhållande till nazityskland ur olika aspekter.
Displaying 1 - 4 of 4 reviews