Zimowa zawierucha

Sagaen om Isfolket #10

by Margit Sandemo

Siedemnastoletnia Villemo Kalebsdatter zakochała się bez pamięci w starszym od niej o osiem lat Eldarze Svartskogenie. Jednak Eldar po­chodził ze złej rodziny, a poza tym był uwodzicielem bez skrupułów. Villemo musiała drogo zapłacić za swoje uczucie do Eldara, który, mimo młodego wieku, popadł w złe towarzystwo i wdał się w krwawe roz­grywki...

Genres: Fantasy, Romance, Historical Fiction, Fiction, Audiobook, Historical, Paranormal

236 pages, Paperback

First published January 1, 1983

About the author

Margit Sandemo was a Norwegian-Swedish historical fantasy author. She has been the best-selling author in the Nordic Countries since the 1980s, when her novel series of 47 books, The Legend of the Ice People, was published. She has also written many other book series such as Häxmästaren and Legenden om Ljusets rike.

Reviews

[Seltella · Rating 3 out of 5]

Dobrze się stało z Eldarem. Nie będzie mi go żal.

[Katie · Rating 3 out of 5]

Oh, god. Dawno tak nie gardziłem głównym bohaterem jak tutaj. Dobrze że już się skończyła.

[Miku · Rating 3 out of 5]

1673 rok, panuje głód. Sąsiednia rodzina Svartskogen atakuje dwór Ludzi Lodu i zostają zranieni. Villemo wraz z Irmelin i Niklasem szukają rannych po śladach krwi i znajdują Eldara. Villemo bez pamięci zakochuje się w Eldarze, a on jak magnes przyciąga kłopoty, które będą miały wpływ na dziewczynę.

Byłam bardzo pesymistycznie nastawiona po ostatnim tomie, ponieważ był nudny, a bohaterowie fatalni. Jednak nastąpiła jakaś odmiana, ponieważ Villemo to zadziorna dziewczyna, która nie należy do większości zahukanych rówieśniczek. Umie się odezwać, nie zastanawia się szczególnie czy coś wypada czy jednak nie wypada i brnie po swoje. Wydarzenia również są ciekawie nakreślone, zrobiła się z tego taka mała przygodówka z zemstą w tle. To dosyć dobry zabieg, bo ostatnie tomy miały bardziej zacięcie do kryminału i zaczynałam się nudzić. Oczywiście bohaterowie strasznie kluczą oraz nie potrafią bezpośrednio powiedzieć co im leży na wątrobie, ale to domena wszystkich bohaterów w tej serii.

10 tom za mną, jeszcze wiele przede mną.

[Fyrrea · Rating 2 out of 5]

Ocena: 2
Wrażenia: Ech, nie jestem fanką Villemo-Głupiej-Zakochanej-Gęsi i MaczoEldara. Przynajmniej poza ich love story dzieje się coś w miarę ciekawego.
Dla kogo: Dla Prawdziwych Norwegów.

[Teleseparatist · Rating 2 out of 5]

Ta mieszanka realizmu (zapalenie pęcherza) i patosu jest czasami niewiarygodna. Best: opis tego, że UTI nie sprzyja erotycznemu debiutowi (tak to ujęto w książce!). Worst: wieczne krzyczenie na siebie postaci.

[Jacek Witek · Rating 1 out of 5]

Zapowiadały się dymy, a nic się nie działo

[Skunke · Rating 4 out of 5]

3.5 out of 5.

I think this was an alright story. It was interesting to see Margit Sandemo focus on a small amount of time, rather than someone's entire life. It was a nice change of pace and I liked that this book mainly focused on Villemo. I am looking forward to seeing what will come from it.
I also really liked Dominic and Niklas. I think they have a lot of potential. If Sandemo keeps up the good character work with Tristan, Lene and Irmelin, they could become my favorite generation of the ice people.
I also like how Dominic and Niklas are like Tarjei split in two.

But the plot of this book, with almost like norweigan nationalism stuff, and Eldar Svartskogen. Yeah, the plot wasn't what I stayed for.

So all in all, a middle of the road Ice People book. But I am looking forward to part 11!

[MadziaBum · Rating 2 out of 5]

Młoda, głupiutka Villemo myślała, że życie i miłość jest tak proste jak w bajce. Musiała się niestety szybko rozczarować, gdy w splocie niefortunnych wydarzeń wylądowała w niegodnej pracy służki.
Ogólnie książka wywarła na mnie słabe wrażenie jeśli chodzi o całokształt, jednakże podobało mi się jej cierpkie zakończenie. Osobiście daje jej 3,5/10

[Gherzennia · Rating 2 out of 5]

Villemo es una de las personas más insoportables, pensé que sol me caía mal pero es que esta niña me supera y ni hablar de Eldar, ok era una persona incomprendida y no sabe que es el amor y ajá pero la manera en la que actúa y ella que es tan "independiente y empoderada " lo deja casi hacer de todo, edtuve molesta y fastidiada leyendo este la verdad

[Lovisa Wistrand · Rating 5 out of 5]

Så bra! Dock stör jag mig på att kärlekshistorien får ett olyckligt slut och det får mig att undra varför den ens var med (fast det var ju därför man läste vidare). :( Eldar hade några dåliga åsikter som skymtade fram ibland, men Villemo fick honom att förändras. Det man fick veta om Eldar i slutet var rätt hemskt, däremot. Längtar efter fortsättningen!

[Lena · Rating 1 out of 5]

Eneste trøsten er at han dør på slutten 🙄

[Regitze Xenia · Rating 3 out of 5]

My opinion of Vinterstorm ('Winter Storm') has changed a bit since I first added it to my Goodreads library. Namely, I rated it a little lower this time.

This book introduces the story of the next generation. It's the story of Gabriella and Kaleb's dauther Villemo and her headless first love, that of Eldar Sortskov. I like Villemo, or I try to, but my problem with this book is that she's extremely naive for a 17-year old girl. Of course, I don't doubt for a second that 17-year-old girls oftentimes act stupidly and irrationally, I was one myself after all. But she just seems, extreme in a way. Then again, she is affected by the curse.

I loathe Eldar Sortskov. Basically, he's everything that I hate about teenageguys, even if he isn't strictly a teenager himself. The only thing that he has going for him is that he is described as good-looking (but as it is through Villemo's eyes, I don't know how reliable that description is), but honestly, his personality and behaviour is infuriating.

I think the reason I'm not overly happy with this book is that perhaps it reminds me that even the strongest personalities (Villemo) can get distracted, blindsided and blinded by love, an idea of love or simply passion.

That and the fact that even in the midst of grave danger, gruesome experiences such as murder and assault, an uprising, and in the face of possible death, Villemo remains blinded by what is probably more stubborness than love. And it annoys the daylights out of me.

There's an exciting story buried in between the pages of this book, a story of an attempt to free Norway from the reign of Denmark (I'm not entirely sure whether this attempted uprising is historically accurate or an invention of Sandemo's, but I don't doubt for a second that such uprisings were attempted at this time in history). But at the end of the day, it is hidden underneath the story of this reckless first love.

If it weren't for the way Sandemo handles the discovery, recovery, actions and descriptions of the disabled people that Villemo and Eldar are responsible for saving I would have liked it less. Even though it's likely that it is a little out of the norm for this time, I still get this heartwarming feeling when reading those passages.

This generation is pretty important, so I already know that these characters are the focus of the next book, Blodhævn (literally 'Blood Revenge'), and I'm hoping that I remember correctly and Villemo is just slightly less of a naive and often irrational 17-year-old girl. But I honestly don't remember if that's the case and that is part of the reason I like going back to this series again again; even I forget the details.

[denudatio_pulpae · Rating 2 out of 5]

Tom dziesiąty to po poprzedniej części spore, i na szczęście pozytywne, zaskoczenie. Ciekawy pomysł na fabułę, bez skupiania się tylko na relacjach damsko-męskich, wprowadzający pewien element przygody, bardzo mi się spodobał. Oczywiście, że nie obyło się bez stereotypowych romantycznych gadek, maczo samców i tym podobnych, ale nie zdominowało to całkowicie książki jak w poprzedniej części biadolenie Anette, od którego można się było pochorować (okropieństwo!).

Zakończenie też nie z gatunku tych przesłodzonych i oklepanych, pani Sandemo dźwignęła się po porażce części dziewiątej i znów wzbudziła moje nadzieje, że może jednak przetrwam przez te 47 tomów ;) Moja ocena waha się gdzieś między 5 a 6 gwiazdek.

[Lovingbooks1 · Rating 5 out of 5]

Wild story

Villemo has a really stubborn streak but she’s also a kind soul. When she falls for the wrong person it all starts crumbling and she ends up in a scary situation.
I find this story very heartwarming but also cruel on so many levels.
No unnecessary descriptions of surroundings
Suspense is high and I’m on the edge at times.
I’m starting to see the building up to something big that’s coming in the future. Even if I’ve read this series before it catches me in it’s intriguing storyline.
For people not living in Norway and knowing our history it can be interesting to read because there’s som historical facts to be found.
Must be read in order but it’s worth it.

5 stars.

[Jenny · Rating 5 out of 5]

Villemo är ännu en stark kvinna i Isfolkets släkt. På sätt och vis gillar jag hur hennes historia slutade, så att säga, men samtidigt hade det varit intressant att se vad som hade hänt om Eidar inte hade dött. Men Jag gillar Dominic, missförstå mig inte!

[Erik · Rating 2 out of 5]

Meh I didn't really enjoy this one

[Paperhouses_ · Rating 1 out of 5]

Najgorsza część jak do tej pory… Villemo bardzo mnie denerwowała

[Xina W. · Rating 3 out of 5]

Vid sjutton års ålder, förälskade Villemo Kalebsdotter sig kompomisslöst i den åtta år äldre Eldar Svartskogen. Lite på grund av att alla sa att Eldar var av dåligt blod och en professionell kvinnoförförare. Villemo fick dyrt betala för sin blinda tro på Eldar, som trots sin unga ålder redan hade blandat sig i uppror och blodshämnd.

Jag läser sammanfattningen av boken och konstaterar att det i stort kondenserar boken till några få rader. För så mycket mer med den här boken är det inte. Visst, man skulle kunna ifrågasätta att Villemo förälskar sig kompromisslöst i Eldar Svartskogen, för i stort så undrar jag om det inte handlar om en fix idé som hon envist höll fast vid.

Mycket riktigt, som vi anade mot slutet av förra boken, har det uppstått en rivalitet mellan Gråstensholm/Lindallén/Elistrand (hädanefter endast benämnd Gråstensholm). Där Gråstensholm (framför allt då Kaleb och Gabriella) använder alla medel – inklusive släkten i Danmark för att fylla socknens magar vägrar Svartskogen envist ta emot hjälp. Synbarligen på grund av händelser som dateras till Dans tid som sorensskrivare. (Eldar skall senare påstå att det handlade om att släkten var dansk och samtidigt gjorde det svårt för dem att avsky dem genom att vara rättskaffens typer).

Nåväl vad som händer är att Svartskogen prånglas på hjälp mot löfte om att renovera en lada. Och Villemo på vägen går och blir betuttad i den farlige Eldar. Och om det handlar om kompromisslös förälskelse eller en envis fix idé är jag som sagt inte så övertygad om. Något som fascinerar mig kring Villemo är att hon uppvisar drag av Sol – utan att Sandemo för den skullen nämner Sol på var och varannan sida. Liv har dock sett likheterna och till och med varnat Villemo för likheterna. Annars har Liv och Yrja förpassats till de sälla jaktmarkerna, och Gabriella spenderar hela boken i Danmark. (Där även Alexander Paladin gått härdan vad jag förstår). Det här har ju skett tidigare i serien, att folk helt enkelt avpolletteras mellan böckerna och är inte så förvånande. Alla måste inte få episka välskrivna slut – även om det varit fint att få ”uppleva” den sista stora lindens fall.

Det är när en av Gråstensholm drängar hittas med Eldars kniv i ryggen som storyn tar lite vind, Eldar flyr hals över huvud då drängen var av Wallar-familjen som nu lever på Svartskogens gamla gård. Villemo sätter av hack i häl mest på grund av sin egen övertygelse. (Att Eldar är lika betuttad i henne som hon i honom). Och det hela slutar med att hon själv dödar en av sönerna i familjen Wallar efter att nästan blivit våldtagen av dem.

Det är nu som den mer intressanta delen av storyn startar även om den schabblas bort i en tradig förälskelseintrig som inte gör någon glad. För trots att Villemo och Eldar inte orkar bära storyn som t.ex. Yrja gjorde i Längtan så är intrigen med det norska upproret intressant. Och händelserna på gården i Romerike tillhör bokens bästa.

Under bokens gång så upptäcker Eldar att Villemo är lite mer än bara en enfaldig flicka, men hans syn på Villemo är nästan uteslutande sexuell. Han talar om han vill vara den som ”väcker henne” – något han omedvetet redan gjort givetvis.

Det som försiggår på Tobrönns gård är horribelt. Allt ifrån att fängsla sina egna barn (dottern Kristine hittas ju inlåst i en jordkällare t.ex.) till att förslava människor som är mindre bemedlade mentalt. Villemo gör själ för arvet efter Charlotte Meiden, Silje och Tengel genom att vilja befria och rädda allihop. Något Eldar och rörelsen går med på främst kanske för att framstå som bättre än de danskättade i maktpositioner. Skall jag vara ärlig så tror jag inte missanpassade och vanskapta människor är vad de norska rebellerna prioriterar.

Att Villemo skulle påverkas av Eldars svartmålning av den dansa halvan av unionen är dock faktiskt väldigt troligt. Hon är ju ensam och isolerad med endast honom att ty sig till – så uppe på allt annat så tror jag Villemo utvecklar stockholmssyndromet – och kanske gör Eldar det med? För jag har så väldigt svårt att tror på hans plötsliga insikt mot slutet att Villemo är hans största och enda kärlek i livet.

Slutet är kanske det som överraskar mest, hitintills i serien har Sandemo haft en förmåga att låta omaka par få varandra som Tarald och Yrja eller Gabriella och Kaleb men Svartskogen möter sitt öde ute i en snöstorm på slätten. Fyra män ur familjen Wallar gör processen kort med honom och när Villemo hittar honom är han redan döende. Upproret i sig är kanske inte superintressant, vi vet ju att Norge förblev danskt fram till unionen med Sverige 1814 och inte blev fritt förrän vid unionens upplösande 1905. Så att det hela skulle falla till marken som en trasig ballong visste vi ju redan från början.

Parallellt med intrigen på Tobrönns gård så får vi följa Niklas och Dominic (den senare som tillfälligt lämnas sina uppdrag i den svenska armén) jakt på Villemo. De hittar henne givetvis på slutet, men mer än att de hjälper henne med en lösning för folket hon och Eldar fritog från Tobrönns gård bidrar de kanske inte med något av vikt. Jag skall villigt erkänna att jag inte direkt betänkte Livs och Elistrands projekt för mindre bemedlade barn, men det är ändå på något vis en passande lösning tycker jag.

Trots att det finns saker i boken som är intressanta så är den större intrigen med Villemo och Eldar relativt ointressant och det gjorde också boken mer tungläst än de tidigare. Det händer liksom inget som för den överliggande storyn framåt.

Boken bjuder dock på några upplägg för framtida böcker, det ena är avslutningen av kapitel åtta som talar om Tristan och hans lilla missöde ”skulle leda hans öde in i märkliga banor, som inte ska förtäljas här”. Som sannerligen antyder att det finns stoff för en bok i hand öde.

Det andra är blodsfejden mellan Svartskogen och Wallar, där blodsfejden nu verkar spilla över på Villemo (efter att hon dräpte Mons Wallar).

Det skall nämnas att Tristans lilla missäventyr berör Svartskogen den med – det är inte omöjligt att Gudrun Svartskogen kommer tillbaka och hemsöker Tristan, herdestunder kan ibland få bieffekter.

Det tredje upplägget är givetvis Dominic. Dels så lär han hamna i trubbel för att ha avvikit från armén, dels visade ju Villemo prov på tunghäfta i hans närhet. Jag är övertygad om att Villemo inte alls är en ”enmanskvinna” som hon beskrev det – och jag är rädd att Sandemo öppnat för att Dominic är den överbryggande biståndsdelen här.

(Tidigare publicerad på min tumblr).

[Booklover · Rating 2 out of 5]

Det här quotet! Det gör så ont i hjärtat.

Med Liv hade en epok gått ur tiden. En epok som börjat i en liten ödslig fjälldal i Tröndelag.

Han kunde vara en riktigt tölp. En idiot. En skitstövel. Jag menar sättet som han typ försökte ”manipulera” Villemo till att ha sex med honom var ju helt sjukt. Och till råga på allt, så blev han sur när hon sa nej! Och kommentarerna som han sa om de förståndshandikappade människorna, om kvinnor, om Villemo själv! Att han ansåg att kvinnor bara skulle vara till för sex, gjorde mig såååå arg! Meeeen, jag gillade hur han var svartsjuk och possessiv av Villemo. Och sättet som han ville vara hennes hjälte, liksom hur han ville ta hand om henne. Att han också i slutet insåg att han älskade henne och ville skapa ett liv med Villemo, gjorde deras ”kärlekssaga” ganska bitter.

Men det ska bli intressant att se hur det ska gå för Villemo, och vad hennes, Niklas och Dominics ”öden” kommer bli.

[Lynx · Rating 3 out of 5]

Szczerze mówiąc to nie wiem czy ten tom podobał mi się bardziej niż poprzedni, ale wiem jedno - w pewnym momencie bardzo mnie wciągnął. I czuć, że historia Villemo będzie się ciągnęła przynajmniej przez jeszcze jedną książkę, więc wracamy do schematu z pierwszych tomów, gdzie autorka tak samo rozciągnęła historie Sol i Silje. Bardzo mnie to cieszy i już jestem ciekawa co stanie się z tą bohaterką w kolejnej części.

[Jenny Wüsthoff · Rating 2 out of 5]

[Audiobook]

This is the (love?)story of an irredeemable incel that manipulates and gaslights a young girl into abandoning her principles and breaking her personality.

I liked Villemo, she had a real good thing going, and also the whole resistance group could have been a really interesting storyline, but this ended up as a really cringe story about psychological abuse.

The intro that starts off every audiobook, about this saga being about "the strong women", is just so silly to me.

[booksford_dictionary · Rating 4 out of 5]

"Winter storm" by Margit Sandemo is the 10th book from the series The Legend of the Ice People.

I wasn't planning on reading it but use the pages of the book for some origami.

The book turned out to be nice, and I will not be tarring it apart :))

The event, the story is based on is very informative and the story of The Ice People gives it a little supernatural twist.

[Charlotta · Rating 3 out of 5]

Sagan om Isfolket är alltid underhållande men just den här boken är inte skriven för mig. Jag har väldigt svårt för kalla eller våldsamma relationer vilket är vad som står i fokus. Sandemo fortsätter experimentera med sitt format och det uppskattar jag men just detta blev ett mindre lyckat experiment. Dock en mycket läsvärd del av serien!

[salainenkirjahylly · Rating 5 out of 5]

Kirja kertoo voimastahtoisesta 17-vuotiaasta Villemosta, joka rakastuu palavasti pahamaineiseen ja kovanahkaiseen torpanpoikaan Eldariin. Halussaan rakastaa ja huolehtia Eldarista Villemo päätyy suuriin vaikeuksiin, eroon perheestään ja liittyy lopulta kapinaliikkeen jäseneksi, johon myös Eldar kuuluu.

Villemon sukulaiset tulevat pelastamaan häntä mutta Eldarin kohdalla kotiinpaluu on jo myöhäistä sillä hän kuolee Villemon käsivarsille tanskalaisen alistajasuvun verikoston vuoksi, joka jää uhkana leijumaan myös Villemon ylle tulevissa kirjoissa.

Jos edellinen osa Jääkansan tarinaa ei oikein vetänyt, niin täytyy sanoa että tämän luin lähestulkoon vuorokaudessa, sillä en malttanut laskea kirjaa käsistäni.

[Emelie Höckerström · Rating 3 out of 5]

Lite besviken faktiskt. Hade längtat så efter att Villemo skulle göra entré. Minns henne som min stora favorit. Men nu känns hon mest lite naiv och dum. Inte alls den hjältinna jag minns. Hoppas på bättring i nästa bok!

Annars ok bok. Saknar lite alla andra personerna när fokuset blir så långt borta från Gråstensholm. Och usch för Eldar!

[Louise Nordling · Rating 2 out of 5]

Det var en fyra tills han försökte tjata sig till sex och pressa stackars lilla flickan till det. Och att han var så possessive. Men kanske var det meningen att man inte skulle gilla honom tsm med henne. För att visa att han inte var en bra person och där av ingen för henne, där av hans död

[Annica Kaufeldt · Rating 3 out of 5]

This is one of the books I wish the author had done a bit differently. I am reluctant to try to say what though, but this book had a hard time keeping my attention and I have no idea why. Maybe it was too muych politicts, stuff that I am utterly disinterested in? Or maybe she lingered to long in the dungeons? I don't know. But she nailed the description of a bladder infection brilliantly, that burning hell in the nether regions forcing you to go to the bathroom just to burn some more. To me, that's a hint that maybe it's my own interests that doesn't align with this particular story. Besides, it's not bad. Just not as good as some of the others. Am I getting spoiled and picky, perhpas?

[Leah Soeiro · Rating 3 out of 5]

Ni börjar min favorit del av Sagan om Isfolket, sagan om Villemo, Dominic och Niklas! Älskar att Margit Sandemo ibland saktar in och ger karaktärerna lite mer tid över ett par böcker, vissa får ju bara glänsa i en bok.

[MyzanM · Rating 2 out of 5]

Ännu en svag bok i serien. Upplevde nog dessa böcker som mer spännande och underhållande förr. Fortfarande stor nostalgifaktor.