Kiedy Karol XII postanowił podbić Rosję, nie przypuszczał nawet, jak wielkie nieszczęścia przyniesie jego wyprawa. Vendel Grip z Ludzi Lodu był jednym z wielu nieszczęśników, którzy znaleźli się w rosyjskim obozie jenieckim w głębi Syberii. W końcu Vendel zdołał uciec starą rybacką łódką. Ogromne rzeki niosły go na północ ku tundrze u wybrzeży Morza Karskiego i, co wprost niewiarygodne, do jego dalekich krewniaków z nieznanej gałęzi Ludzi Lodu.
Margit Sandemo was a Norwegian-Swedish historical fantasy author. She has been the best-selling author in the Nordic Countries since the 1980s, when her novel series of 47 books, The Legend of the Ice People, was published. She has also written many other book series such as Häxmästaren and Legenden om Ljusets rike.
Początek strasznie mnie denerwował, ponieważ ciągle było o wojnie. Dopiero gdy Vendel przybył do starego plemienia zaczęło robić się naprawdę ciekawie!
Kolejny tom z sagi przynosi sporo odpowiedzi odnośnie nieznanej dotąd gałęzi rodu Ludzi Lodu. Jednakże zauważyłam, że ogólnie ta seria ma już sporą tendencję spadkową i o ile pierwsze tomy czytało się z ciekawością to teraz bardziej kieruje się tym, że te książki są krótkie i w sumie mogę skończyć tę serię jeśli będę sobie robić przerywniki innymi książkami. Zresztą też jestem ciekawa finału tego wszystkiego rozbitego na przeszło 47 części, mimo, że im dalej w las tym jest gorzej.
Młody Vendel zostaje zesłany w głąb Rosji i postanowił uciec z obozu jenieckiego. Zapowiadało się świetnie, w końcu ucieczka, wszyscy wokół to wrogowie, pojawia się też element strachu o swoje losy. Liczyłam też na jakieś ciekawe opisy surowej Rosji. Jednak to co zapowiadało się świetnie skończyło się jak się skończyło - można się nieźle wynudzić. Opisy, których jest zdecydowanie za dużo są tak nużące oraz mało angażujące, że głowa mała. Kiedy już człowiek myśli, że zrobi DNF to pojawia się pewien stały punkt programu autorki. Mianowicie - coś erotycznego co powoduje gigantyczny cringe. Co tom, w zasadzie, dostajemy coś innego z tego zakresu i tym razem autorka nie zawodzi i stworzyła idealną podstawę, żeby napisać coś o orgii.
Ocena nie może być inna. Jednak nadal walczę z serią.
Østenvind (East Wind) is another one of my favourites from this long series.
We follow Vendel, child of the part of the family who have settled in Skåne, in the Southern part of Sweden. And I can't help but love that kid.
And yes, I say kid. When his story begins and he, along with thousand of his countrymen, are leaving Sweden to join the King and the war against the Russian tsar in the early 1700s, he is only 13.
I think, it seems even worse to us today that it would have been at this time.
However, the book is not as much about his experiences in this war - or the following years as a prisoner of war. Rather, it is about his strange and magical experiences deep in the Siberian snowy lands. And how he discovers a tiny, tiny group of people also descendants of Thengel the Evil. But the brief descriptions of war and imprisonment work, even if they're brief. They seem to bear witness to a great amount of historical research which I presume lies behind many of the events of this book and this series in general.
Yeah, I'm not saying more, because I really don't want to spoil anything.
I love these next couple of books, the ones that take place in this ice-wilderness and deal with some of the more mystical and supernatural parts of the story. And Østenvind especially, not just because of the wonderful way Sandemo has with words. I get sucked right in every time and get lost ind the hopelessness of Vendel's escape and long trip down the river, the melancholic songs he remembers and the almost embarrassingly openness about sex that he finds among the native tribes. Even though I know the ending, I can't help but feel the bittersweetness of it every time I read it.
And that's probably why I keep rereading this series. And why I recommend it to anyone and everyone.
Ta część jest zupełnie inna ponieważ odrywamy się od tego co dzieje się w Szwecji i w Norwegii i towarzyszymy Vendelowi w zesłaniu na Syberię. I ta książka byłaby absolutnie świetna bo opowiadała o wędrówce Vendela, o obozach jenieckich I o mozolnej drodze do domu, gdyby nie gwóźdź pogramu, czyli orgie z tubylcami i jakieś gwałtowne utraty dziewictwa w środku tundry... W tych momentach mózg mi się zagotował. Ale biorąc pod uwagę poprzednie części i to ta była naprawdę dobra, to znaczy mniej żenująca niż kilka poprzednich 😅
A skoro jestem już tak daleko w tej serii to będę słuchała dalej licząc na to że mi mózg nie wypłynie za parę tomów.
Jag kan inte sätta fingret exakt på vad det är Margit gör så bra, så hon får mig som läsare att fortsätta med böckerna i den här serien, när dom flesta trots allt lämnar en del att önska. Jag är lite förvånad själv över att jag inte tröttnar helt, utan fortsätter med nästa bok och nästa bok efter det, osv. Den här känns som ljummen mellanmjölk. Är man tillräckligt törstig så går det att dricka, men man föredrar ju (i alla fall jag) min mellanmjölk iskall. Det ska bli intressant att se om Margit någonsin kommer upp i samma kvalitet igen som i dom första böckerna i serien som jag än idag håller som dom hittills bästa och helt klart mina favoriter.
Vendel pobrecito mi niño, tuvo que pasar por tantas cosas :c me gustó que hablaran acerca de los inicios del pueblo del hielo y dieran información de muchas cosas que me parecieron curiosas e interesantes.
Co można powiedzieć: taki czytelniczy popcorn. Przebój: narzeczona oburzona tym, że wybranek nawet morsa nie umie upolować. Z takim wstyd się publicznie pokazywać.
4 stars A really strong opening and easily the best location of any ice people book, but the second half was nowhere near as good as the first. Still, in the better half of the series!
How fate can mess with the journey and still makes it worth it, that’s what I from this story. It was as usual all consuming and when I read the last word I thought; what the heck..... I’m finished???? Love it!
Det var intressant att få träffa en annan gren av Isfolket. Men ursäkta? Så du säger att Tengel den onde fortfarande lever??! Det här kommer nog inte att bli kul…
Asså det var många karaktärer som jag inte gillade i den här boken. Sinsiew, till att börja med. Hon ville liksom bara ha en man som var stark och våldsam, som jagar och slåss. Hon brydde sig mer om ära än riktig kärlek. Och asså hennes mamma, Tun-sij? Hon på riktigt ”förhäxade” Vendel till att tycka om Sinsiew. Det är ju helt vrickat. Tun-sij utnyttjade honom också! Hon ville bara att han skulle göra hennes dotter med barn, och sen kunde dem liksom slänga bort honom. Att de även tog Vendels barn från honom gjorde mig bara mer arg. Och Corfitz Beck och hon Maria kan dra åt helvete.
Men Anna-Greta… Hon är någon som Vendel behöver. Och Vendel, mannen som han är!
”Om du inte känner något alls för mig, om du ser en ändlös rad av år samman med en krympling som du måste passa upp, så ska du inte bry dig om mig. För det är din kärlek jag vill ha, jag vill inte ha en hushållerska och sjukvårdare, jag vill ha en hustru. Att älska och vörda och försöka göra livet lätt för. Hon ska inte slita och släpa för mig, vi ska dela bördorna.”
Gdy jeszcze bardzo młody, ale wojowniczy Vendel został zesłany na Syberię i postanowił uciec z obozu jenieckiego, liczyłam na pełną przygód wędrówkę w stylu "Tak daleko jak nogi poniosą". Początek był niezły, brawurowa ucieczka, spływ wielkimi rzekami, walka o przetrwanie - to właśnie lubię! Płynął sobie Vendel, płynął i niestety w końcu wylądował w krzakach, gdzie odnalazło go... stadko pięknych, młodziutkich kobiet. Oczywiście Sandemo nie byłaby sobą, gdyby nie wstawiła nam w międzyczasie małej orgietki.
Zapoznanie się z nieznaną gałęzią Ludzi Lodu - niby zaskakujący zwrot akcji, ale jak dla mnie naciągana jest ta historia. Płynący z prądem rzeki nieprzytomny z wyczerpania Vendel musiał wylądować akurat w miejscu, gdzie żyją jego dalecy krewniacy. I jeszcze ta głupia, irytująca dziewuszka Sinsiew, z którą od pierwszego wejrzenia się nie polubiłam. To są dwa największe minusy tej części. Jedyne co ratuje ten pomysł to nowe informacje na temat przekleństwa Ludzi Lodu i Tengela Złego. Chyba czas na małą przerwę od SoLL, bo zaczyna mnie już trochę męczyć. 3/10
Det har gått nästa ett år sen jag läste en bok om Isfolket så detta var ett kärt återseende även om detta är långt från en av mina favoriter i serien. Den är absolut läsvärd om man läst de föregående böckerna eller tänker fortsätta med serien men som ensamstående bok är den ganska otillfredsställande.
De flesta biberättelserna får inget riktigt slut och inte ens huvudberättelsen känns avslutad, mycket för att den har så många vändingar in i det sista; när huvudpersonens öde tar en ny vändning bara nåt kapitel innan boken är slut tycker jag inte de avslutande "nu är allt frid och fröjd"-kapitlena känns särskilt tillfredsställande. I sin helhet känns detta, tillskillnad från tidigare böcker, bara som en del av en längre berättelse och det är tydligt att majoriteten av boken ägnas åt att förbereda och underbygga senare händelser i serien.
Med det sagt tycker jag mycket om Vendel som huvudperson och bytet av omgivning. Sandemo gör flera feltramp vad gäller porträtteringen av de olika samojedfolken men hon gör också rätt i många fall och det var roligt att se verkliga traditioner anpassas till fiktiva händelser. Kulturkrockar och språkinlärning är för en gångs skull realistiskt beskrivet och jag uppskattar verkligen att ytlig attraktion inte magiskt kan göra att folk plötsligt kommer överens och är rätt för varandra.
Muszę przyznać że nie wiem co mam myśleć o tym konkretnym tomie. Z jednej strony traktuję go jako coś przejściowego między historią Villemo i Ulvhedina, z drugiej jednak dowiadujemy się tutaj kilku istostnuch faktów o samych Ludziach Lodu, więc to chyba stawia ten tom dosyć wysoko jeśli chodzi o ten wątek.
Całkiem polubiłam Vendela, nie mogę jednak tego samego powiedzieć o postaciach, które napotyka on na swojej drodze - były albo nijakie, jak chociażby pięć dziewcząt, za które Vendel jest od pewnego momentu odpowiedzialny, albo też denerwujące, jak Sinsiew. Bardzo mnie cieszy że wątek z nią rozwiązał się tak jak się rozwiązał, bo w innym wypadku byłoby mi Vendela po prostu szkoda.
Bitvis är den här boken bra, och på sina håll ser man att Sandemo växt som författare. Men hon har fortfarande problem med prioriteringen, den stora poängen i boken: mötet med ”Isfolket” i öster avhandlas på några få sidor och väldigt mycket åt Vendels hjärteproblem. Sandemo serverar dock en bok späckad med karaktärer svåra att tycka om.
Vendel really isn’t one of my favorite characters, which is all I have to say about that. Also the beginning was pretty interesting with the war and stuff, but I just really lost interest after he met Irovar and company. Mostly because Irovar’s wife irritated me a lot.
Finally the series started to improve. It's not another romance story. Thank god. After I finish this series I won't touch romance novels with a stick for a while. There's action, the plot makes a big step forward (FINALLY).
Ocena: 2- Wrażenia: Jakoś mi się ta część ciągnęła. Za to spotkanie z dzikimi napalonymi samotnymi kobietami bardzo mnie rozbawiło. Cała Sandemo <3 Dla kogo: Dla tych, którzy oglądali Futuramę i wiedzą, co to SNU SNU.
Ytterligare en bok i serien som är helt ok men inte minnesvärd. Känns lite sunkig med hela storyn om de 5 kvinnorna och att Vendel kommer dit som någon räddare. Annars gjorde boken inte så stort intryck.
Ten zwykle słuchało mi się bardzo przyjemnie. Uwielbiam tą serię. Karol XII postanowił podbić Rosję. Vendel jako żołnierz trafił do rosyjskiego obozu jenieckiego w głębi Syberii. W końcu Vendel zdołał uciec starą rybacką łódką. Ogromne rzeki niosły go na północ ku tundrze u wybrzeży Morza Karskiego i tam odnalazł swoich dalekich krewniaków z nieznanej gałęzi Ludzi Lodu.
Alltid kul att fà reda pà mer av Isfolkets ursprung. Obviously är boken full av stereotyper och inte den mest genomforskade boken om nenetserna och deras kultur men rolig ändä. Det är nog inte nàgon som läser de här böckerna för dess insikter om ras och kön... ha!