Slumpbok från en bokbörsen-låda böcker. Ett litet tidsdokument a la 2002, som åldrats sådär.
Författaren beskriver lite roande, ibland krystat, om nån slags depraverat jetset-flängande som frilansande nöjesjournalist-bartender-krönikör…. Det är ängsligt och ibland ansträngt men också lite roligt. Han jobbar hårt för att låta ömsom uttråkad, ömsom passionerad, i takt och ur led med sin samtid - samtidigt. Samtidigt känns det som en snudd på orealistiskt naiv tid, internets första ljuva år med globalisering o knappt några sociala medier tendenser, smartphones, och nästan Stefan Zweig-likt kåserande om det glada kulturlivet..Man undrar lite vad som hänt Per Hagman tjugo år senare.