Gardell is a well known swedish comedian and this is his autobiography on growing up in a suburb of Stockholm during the 70's.Tolvårige Juha Lindström är klassens clown. Att vara rolig är det enda han är bra på. Genom Juha får vi lära känna hans mamma Ritva, pappa Bengt, lillasyster Marianne och dvärgkaninen Prutten - och klasskamraterna förstå bästa vännen Jenny, som har ett fult hårspänne i sitt fula hår och som Juha skäms för, den mobbade Thomas som har en galen tysk mamma, och de elaka Lennart och Stefan.En komikers uppväxt speglar en generations uppväxt i sjuttiotalets svenska förort är en av de roligaste och samtidigt sorgligaste barndoms skildringarna i modern svensk litteratur.
No other book has every made me feel so awful. Actually physically and emotionally sick. So it was a tough read. But it was brilliant. I recognized my childhood in it: my worries and the things I was ashamed of. Gardell uses irony and comedy to describe the saddest events, which enables you to laugh at times and read until the end. Even though you feel black and dirty and tired and sad on the inside.
Juha is small and weak and just wants to be loved.
För många år sedan när jag läste denna boken för första gången lamslog den mig. Nu sökte jag mig till den igen. Utan att riktigt minnas handlingen kunde jag dock ändå känna de mörka känslor som finns förknippade till denna historia. Trots att det egentligen är någon helt annan som står i centrum, kan jag inte låta bli att ständigt söka mig efter Thomas. Den rara lilla pojken, vars stora önskan var att aldrig göra sin mamma illa. Medan han ständigt var den som fick lida illa själv.
Det handlar om en barndom där ens enda önskan är att synas och stå i centrum. Att bli sedd är livsviktigt. Samtidigt lyfter den något obehagligt, barns förmåga till en råhet som överträffar mycket annat. Hur barn gör andra barn illa med inte bara ord utan med handling. Och hur svårt det är för utomstående att se detta. Jag blir äcklad, undrar hur en sådan grymhet kan rymma sig i sådana små kroppar. Men också varför barn som Thomas, Juha och Jenny ska behöva betala det högsta priset.
The best book I've read this year. All the things you were ashamed of as a kid, or maybe you still are, all that you have done as a kid, and wished noone ever would find out - here you go, you'll find it in that book. And it will touch you deep, and all that shameful emotions will come back. It was a tough read, but a great one.
Älskar. Den är sjukt bra, enkel, kort, lättläst, men man blir verkligen tagen och dras med i handlingen. Sorglig, verklig. Livet suger helt enkelt. Kan inte vänta me o läsa uppföljarna.
Så pass bra skildringar av hur hemska barn kan vara mot varandra att jag själv blev arg när jag läste! Övrigt fint skriven, men med 1-2 sidors kapitel upplevde jag att storyn ibland blev lite förhastad. 3+ :)
Eräs kuvaus siitä, minkälaisia asioita tapahtuu ennen kuin lapsi haluaa tappaa itsensä ja ilmeisesti toteuttaa aikeensa. Realistinen, surullinen ja inhottava maailma piirtyy tämän kirjan sivuilla. Lapsuuden onnellisin hetki totisesti on, kun se loppuu.
Löysin yhtäläisyyksiä Iida Rauman Hävitykseen, mutta tämä kirja keskittyy lapseen, joka esittää sosiaalisessa hierarkiassa eri roolia kuin Rauman päähenkilö. Teksti on esseemäistä, mistä kaikki eivät varmaan innostu.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det här var en av de böckerna man skulle läsa i skolan. Den skulle visa att utanförskapet alltid har funnits och hur strukturerna i skolan kan fungera. När jag var 14 år förstod jag inte riktigt hur någonting hängde ihop eller bilens relevans 20 år efter att boken hade publicerats.
Idag, nästan 50 år efter publikationsår, förstår jag plötsligt varför ”En komikers uppväxt” är viktig. Jag begriper Juha och jag förstår hoppen mellan de olika delarna. Kanske är det inte en bok som ska läsas i högstadiet, utan först i gymnasiet. Om inte annat för att det är svårt att förstår strukturer och diskurser när man är mitt i dem.
Võrratu raamat, mille kohta ei tahaks palju öelda, sest paratamatult reedaks midagi olulist sisu kohta. Lühidalt võiks kokku võtta kui ühe poisi kujunemislugu, ent kui nüansirikas ja ehe ja puudutav. Gardell on mu meelest meisterlikult andnud edasi noore inimese siseilma. Ja ei loe midagi, et see on autobiograafiline, sest ega pelgalt see fakt veel teksti heaks tee. Detailid ja jutustamisoskus on ikka need, mis loost loo teevad. Imeline lugemiskogemus. Kohati väga valus, teisalt humoorikas.
Omläsning. Tema: Mobbing. Det gör ont att läsa denna bok. Men igenkänningsfaktorn är så stor. Kanske för alla, att vara mellanstadiebarn och tvingas in i en position i hierarkien. Har man dessutom varit barn på 1970-talet, så är samhällsklimatet på kornet, nästan som ett eget minne, även om jag bodde i en annan förort.
Vad vet du om mobbning? Har du någon gång blivit mobbad, eller kanske mobbat någon annan?
I sin berättelse om Sävbyholm berättar Jonas Gardell om ett samhälle där mobbning påverkar många. När du läser kanske du känner obehag och börjar tänka på saker du vill glömma. “Det var länge sedan,” kanske du säger till dig själv. “Det spelar ingen roll längre, jag är vuxen nu.” Men du börjar ändå fundera: Varför mobbar vi?
Du kanske minns hur din mamma försökte hjälpa dig, men att det bara gjorde saken värre. Kanske tänker du på att dina föräldrar också var mobbade när de var unga. Nu, som vuxen, kanske du är rädd för att dina egna barn ska bli mobbade – särskilt på internet, där nätmobbning kan ske.
Gardells bok är inte lätt att läsa, men den är viktig. Den påminner oss om att mobbning har funnits länge och inte har försvunnit. Vi måste prata om mobbning och arbeta för att skapa trygghet för barn. Barn är oskyldiga och sårbara och behöver vår hjälp för att känna sig trygga.
En gripande uppväxtskildring som i sin enkelhet går djupt in i temat identitet och kampen för att passa in. I romanen får läsaren för 12-åriga Juha, som växer upp i en villaförort utanför Stockholm. På ytan verkar allt bra; välskötta trädgårdar, fiskpinnar till middag och tv-kväll med familjen på lördagar. I skolan är Juha klassens clown, och underhåller med sketcher på fredagens roliga timme. Under den välmående ytan är det dock allt annat än bra. Juha dras mellan vänskapen till Jenny, klassens tönt, och det coola gänget med Lennart och Stefan, som definierar vad man bör och inte bör göra som 12-åring för att passa in.
Med humor och krass ärlighet målar Gardell upp en träffsäker bild av uppväxtens kringelikrokiga väg. Där finns ljus, där finns mörker, där finns hopp; men samtidigt finns hela tiden den gnagande känslan om livets förgänglighet och att ingenting egentligen spelar någon roll.
Przepadam za tak zdyscyplinowanymi twórcami, którzy przy pomocy minimum środków są w stanie osiągnąć maksimum wyrazu. Nic nie wydaje się tu przypadkowe: żadne słowo, przymiotnik, przecinek. Ten sposób, czyli „jak”, przekłada się oczywiście na treść, a zatem „co”. W szczególe też – administrację emocjami. Najcenniejsze na tych stronach jest to, że autorowi udaje się rzecz rzadka w pisaniu o dzieciństwie, tj. odrzucenie sentymentalizmu, a także dystansu, z jakim na ten czas patrzy człowiek dorosły, w zamian za odzyskanie perspektywy i tonu dziecka. To z jego miejsca obserwujemy świat od zarania tak daleki od raju.
En helt fantastisk bok. Så oerhört grym och allvarlig och ändå skrattar man högljutt emellanåt. Det är ju sådan han är, Jonas Gardell. Läste denna för flera år sedan och det enda jag kom ihåg var den håriga pungen uttalad på finlandssvenska (så härligt), nu kommer jag aldrig glömma hur elaka barn kan vara och att vissa inte lär sig med åldern. En komikers uppväxt är ett måste att ha läst när du lägger ner din sista bok för alltid.
En komikers uppväxt är en förfärlig läsning. Det ilar i kroppen ju mer jag tar in, ju mer jag låter barnen vara, det gör ont. Jonas Gardell har skildrat ett inferno jag inte vävt mig djupt i tidigare, det är en så ovillkorlig grymhet som aldrig tar slut. Det är hemskt. Mycket bra bok, jag är imponerad. Vill aldrig läsa om den, men längtar efter att rekommendera den för folk. Tack.
4,5. Forventet ikke å like denne såpass godt. Gangen i den er interessant. Korte kapitler, og en blanding av brev og handling. Man forstår mer og mer av de tilsynelatende simple karakterene etter hvert. Trodde dette var Gardells oppvekst, men nå er jeg ikke så sikker. Den var så trist, på en uhyggelig måte. Rett tilbake på barneskolen. Men morsom og, i språket. Kunne lest den igjen faktisk, eller laget en analyse. Overraskende lav rating på Goodreads, men samtidig hadde jeg ikke anbefalt den til hvem som helst. + for passende cover art. Juha, Jenny og Thomas
First of all; I read this for school. Closely and analytically. Do I think I would have enjoyed it more if I read it for "fun"? No. This review is purely about my thougths on the story
This book follows the story of Juha and Juha is in my opinion not a very likable character. He is not at all understandnig and he is not very kind. But you can still in some ways relate to him, because all he wants is to fit in.
This is the horrible story of Jonas Gardell growing up and it is a terrifying tale about bullying and loneliness.
I really recommend this book and I'm certainly going to read of Gardell's other works.
I really like the way Jonas Gardell writes. It is hard to explain what it is more specifically that I like about Gardell's writing, but I think it has to do with how he manages to create intense feelings within me in a way which few other authors can.
En komikers uppväxt (which I understand is based at least partly on Gardell's own upbringing) was quite a easy read, in the sense that it was short, had a good flow and did not have very complicated language. However, in another sense it was a very hard read, and made me feel very bad and sad at times. Children can really be dicks, that is very clear from this book.