En trovärdig och stark roman om en kvinna som super bort sitt liv.
Ingrid är 35 år och är ensamstående mamma, hon arbetar på ett daghem och har precis avancerat till föreståndare där. Ingrid dricker vin, mycket vin. Hon lyckas ganska väl med att dölja det för sig själv och sin omgivning, men dottern är inte lika lätt att lura. På jobbet blir hon motarbetad, närmast mobbad, av sina tidigare arbetskamrater, numera underordnade som inte kan förstå att det var Ingrid som fick tjänsten som föreståndare. Utanför jobbet försöker hon hålla ihop ett liv som hon sakta men säkert tycks tappa kontrollen över ju mer hon kämpar för att inte göra det. Hennes sjuåriga dotter vill bo mer hos sin pappa trots att Ingrid tycker att hon har gett henne allt vad hon vill ha och lite till och på andra sidan stan ligger en alkoholiserad mormor på knä i badrummet och kräks upp gårdagens Rioja när ingen ser. Det är tufft, vilket ytterligare motiverar ett glas vin när Ingrid kommer hem. Ett gömt glas i kryddhyllan när Ingrid steker blodpudding med bacon en vanlig tisdagskväll för att döva smärtan och hon får den lilla flykt in i dimman som hon behöver för att orka vara den hon tror att hon måste vara en dag till.
Moa Herngren har skrivit en grymt trovärdig roman om en kvinna som till synes viljelöst super bort sitt liv. Det är smärtsam läsning med hög igenkänningsfaktor. Dramatiskt, spännande och rått.
”Jag ska bara fixa en grej i köket” av Moa Herngren är en smärtsam berättelse om en kvinna som håller på att förlora greppet om tillvaron. Det är smärtsam läsning, eller i mitt fall, lyssning. En stark skildring av det mörka och skambelagda. Gripande, sorgligt och tyvärr en skildring av verkligheten för många…
En tänkvärd bok som väcker sorg, ilska, frustration. Alkoholens baksida. Det är nog vardag för en del barn som håller det inne för dig själv. Blev så irriterad på mammans alla bortförklaringar
Det är som vanligt svårt att ranka den här typen av böcker. Innehållet är viktigt och boken är bitvis skriven på ett sätt som visar multipla perspektiv även om det är mycket misär, ångest och elände. Jag tror boken hade tjänat på att ta bort mammans alkoholism och fokuserat på nIngrids problem som definitivt är illa nog.
Jag är tokig i Moa Herngren och läser mig nu igenom alla hennes böcker. Även hennes tidigare romaner håller hög kvalité och jag är imponerad över hennes sätt att gestalta. Känner mig omtumlad när jag avslutar den här boken som handlar om en kvinna som gradvis tappar kontrollen över sitt vindrickande och i förlängningen liv.
Min sympati för huvudkaraktären Ingrid blir mindre och mindre och det är sorgligt att läsa hur hon inte kan styra upp sitt liv, om inte annat för sin dotters skull. Trots att det naturligtvis är huvudpersonens egna ansvar är det också tragiskt att läsa hur medberoende hennes nära och egentligen hela samhället är. Hur kan ingen se hur illa situationen och erbjuda hjälp? Jobbigast är att läsa scenerna ur dottern Junis perspektiv, det smärtar att tänka på alla de barn som växer upp med missbrukande föräldrar.
Boken är ältande och upprepande, men i det här fallet är det en del av dess styrka, det ger förståelse för hur tankegångarna hos en alkoholist går. Den blir inte heller långtråkig trots upprepandet, tvärtom längtar jag hela tiden efter att läsa mer.
Det enda negativa jag har att säga om boken är att slutet är väl spektakulärt, budskapet har redan gått fram vilket gör sista kapitlen lite väl teatrala.
Tung men viktig bok!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Kui sa kipud õhtuti liiga palju veinitama, siis see on just see raamat, mis sul veiniisu ära võtab :) Väga põhjalik sissevaade ühe naise alkoholismi tekkimisele ja süvenemisele. Natuke venis pikaks ja kuidagi tundus, et palju oli kordusi, just peategelase mõtetes, aga samas oli see ilmselt taotluslik, et näidata, kui palju tühje lubadusi alkohoolik iseendale ja teistele pidevalt annab, ilma et suudaks midagi muuta. Lõpp on traagiline ja raputab ehk lõpuks kaineks, kuigi lugeja seda siiski teada ei saa, kas Ingridil õnnestus siis joomisest hoiduda või mitte. Kui tõesti hirm last kaotada ka ei mõju, no siis ei mõjugi mitte miski. Alkoholism on väga vastik ja raske haigus ja see raamat võiks olla paljudele hoiatuseks.
Detta var lite som att se en bilolycka i slowmotion.. det var otroligt frustrerande lyssning pga den irriterande och hemska personen till huvudkaraktär som bara skyller på andra och gör dumma val, samtidigt som jag hade svårt att sluta lyssna! Huvudpersonen var så vidrig att det var omöjligt att känna någon sympati med henne. Moa har skickligt skapat en mänsklig karaktär utan att försköna något. Boken lyckas att återskapa den frustration det måste vara att leva med någon i ett missbruk. Böcker med osympatiska karaktärer är lite av min favoritgenre så den här boken var mitt i prick. Dock lite skeptisk till slutet av boken..
Herngren är en mästare på att fånga in komplexiteten hos människor. Vad är skapat av arv, miljö och egen vilja? Hon belyser ett mycket vanligt problem också, med den hyfsat, till ytan, väl fungerande alkoholisten. Barn kommer ofta i kläm, barn blir mästare på att tackla drickande föräldrar. Tycker det är en väldigt bra och läsvärd bok.
Tung bok. känns som viktig. Moa har på ett fint sätt porträtterat vardagsalkoholismen. En mammas evenliga ursäkter för att få fortsätta sitt drickande. Och bärare av en tight offerkofta. Det finns ett upprepande i boken som man blir trött på. Men det är ju poängen. Det är det som gör boken så bra. Man får som insikt i sjukdomen genom att känna. Känna obehag och ogillande mot mamman.