Blåbärsmaskinen

by Nils Claesson

”Bilden av Stig är Stig men inte. Bildens enkla, hederliga yta kräver ständiga omlackeringar av en fantastisk maskin som endast Stig kan manövrera men som kräver bränsle från oss, från den riktiga världen.
Blåbärsmaskinen.
Maskinen räfsar i sig saker, äter upp dem, tuggar och maler, bearbetar för att sedan spritsa ut saker i andra änden.
I blåbärsmaskinens ena ände står Apollo och Luther och ansar det som kommer ut.
Vid insuget, däremot, råder Kaos och härskar Dionysos.”


Blåbärsmaskinen är Nils Claessons berättelse om sin uppväxt och om sin far, Stig ”Slas” Claesson. Författaren ger här sin egen bild av ”Slas”, men inte den allmänt traderade bilden av den folkkäre författaren och konstnären, utan en bild inifrån, från en familj där faderns missbruk och kändis-skap har en betydligt mindre tilltalande sida. Berättelsen handlar om den sprakande fasaden hos en omsusad författare och konstnär och om det som finns bakom fasaden, om skapande och ansvar, och om vad som händer när ett barn måste bli förälder till sina föräldrar. Men det är också berättelsen om en uppväxt i Stockholm på 1960- och 70-talet, om kulturkrockar och om ett Sverige i förvandling. Nils Claessons skildring av sin uppväxt och av sin far är samtidig rättfram och ömsint, skoningslöst uppriktig och försonande. Ett sällsynt finkänsligt och humoristiskt porträtt av en människa, en familj och en tid.

182 pages, Hardcover

First published February 1, 2009

Reviews

["Robert Ekberg" · Rating 4 out of 5]

En gång hävdade en låntagare att den här boken inte behövs, att den är onödig och ett solk i Slas-bägarn. Typisk rädsla för ord, känslor och för person/verk-karusellen.

Ja, numera recenserar jag låntagare.

"Han säger ofta att det inte finns någonting att vara rädd för.
– Det finns ingenting att vara rädd för, säger han" (s. 37).

[Torbjörn Nilsson · Rating 4 out of 5]

Slas har varit lite av en husgud från mina sena tonår, även om jag sedan 30årsåldern inte läst honom, förrän jag tidigare i år fick ett antal böcker ur en väns pappas dödsbo. Och då började jag läsa Nelly pga det fantasiska omslaget. Det är nåt tryggt, meditativt i Slas upprepningar, något svårfångat och diffust, något storslaget och gudabenådat.
När jag nu äntligen läst sonen Nils bok, som skrevs kort efter pappans död, avförtrollas allt detta till en självupptagen alkis megalomana tjat och jag får svårt att läsa vidare i Nelly. Stigs konst kommer nog däremot inte att avförtrollas och jag är mycket glad över den litografi jag ärvde av min moster. Och omslaget på pocketen Nelly med hästen och pojken, ser jag som ett perfekt porträtt av mig: Panik, avskurenhet, desperation och desorientering och en i mig växande, stundtals total förankring i djur och natur, numera vidgat till universum och Det stora Ingenting.
Blåbärmaskinen är ett löst härligt hopkok från ett argt förtvivlat barn, som nu blivit vuxen, och fått ta hand om sitt förvuxna, uppburna barn till pappa.

[Joakim Anderson · Rating 5 out of 5]

Efter några Slas-böcker har jag nu även läst sonen Nils Claessons bok Blåbärsmaskinen, som mestadels handlar om fadern. En jävla bra bok, inte ett dugg mindre välskriven än Stigs egna böcker. Man får se en sida av Stig Claesson som gömmer sig väl bakom de egna verken. En alkoholiserad och självisk man.

Det har nämnts att Blåbärsmaskinen fullkomligt raserar bilden av Slas som en skön Stockholmskille med hjärta för landsbygden och att en fruktansvärd familjeterrorist framträder. Och visst gör den det, men har man en gnutta skinn på näsan slutar man inte älska Slas för det. Han var en underbar konstnär även om han som så många andra konstnärer misslyckades i relationer och föräldraskap. Sonens korta och vackert skrivna biografi över sin far är ett steg närmare en stor svensk författare. Jag tror den här boken kommer berika min framtida läsupplevelse av Slas-böckerna.

[Okidoki · Rating 4 out of 5]

Vemodiga minnen från Lilla Skinnarviksgränd och Tanto. Om Nils' fransk-kanadensiska mor Taki och den nyckfulle Slas, deras dåliga äktenskap. Om det bittra livsslutet och det stora avståndet mellan generationerna.

[Eva · Rating 3 out of 5]

Rörande uppväxtskildring. SLAS son berättar. Hudnära om att växa upp med en konstnärsfar som 'aldrig ville bli vuxen'. Barnets synvinkel, betraktat på avstånd som vuxen.

[Morticia · Rating 4 out of 5]

Gripande och närgången, en mycket läsvärd bok, ett porträtt bara en närstående hade kunnat skriva.

[Erik Wallmark · Rating 3 out of 5]

Omskakande och rörande. Man har läst alkoholism skildras på liknande sätt förut, sen är det såklart något annat, något än mer omtumlande, när det är biografiskt. NC gör denna uppväxtskildring en stor tjänst genom att berätta det i korta scener och bilder istället för att försöka bygga ut detta till något sammanhängande. Minnen av en person, en uppväxt är väl aldrig riktigt sammanhängande. Här blir vi mer runtkastade och slungade bland olika minnen. Och det blir jäkligt kärnfullt och effektivt utifrån ett berättartekniskt perspektiv. Störde mig dock en del på den överambitiösa prosan.

[Britt-marie Ingdén-Ringselle · Rating 4 out of 5]

Jag hade kanske inte läst denna bok om den inte hade funnits på min kurslista. Men det gör den och det var bra. Det är en mycket gripande och inkännande bok om en familj som inte är som andra och som vi kan lära oss mycket av. Rekommenderas!