What do you think?
Rate this book
Barnens ö
Romanen handlar om elvaårige Reine som i stället för att åka på kollo på Barnens ö stannar ensam kvar i Stockholm. Dock tror hans mamma att han befinner sig på kollot. Reine tillbringar den långa sommaren i asfaltsdjungeln. Det finns viktigare saker att tänka på än Barnens ö, och det gäller att snabbt fundera ut svaren för när man kommer i puberteten blir man inte så klartänkt längre, resonerar Reine.
301 pages, Paperback
First published January 1, 1976
21 people are currently reading
279 people want to read
About the author
P.C. Jersild
59 books30 followersPer Christian Jersild, better known as P. C. Jersild, is a Swedish author and physician. He also holds an honorary doctorate in medicine from Uppsala University, and another one in engineering from the Royal Institute of Technology.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 38 reviews
April 18, 2014
P C Jersild är inte den författare jag trodde att han skulle vara. Jag såg framför mig en mer stillsam och återhållsam författare som målade upp vackra bilder. Han är nog den direkta motsatsen till detta.
Handlingen till Barnens Ö är rätt så enkel. En elvaårig pojke, Reine, blir skickad på kollo över sommarlovet. Han vill inte alls på kollo och bestämmer sig därför för att lura både sin ensamstående mamma och kollot och drar istället runt i Stockholm hela sommaren. Hans mamma tror att han är på kollo och kollot tror att han ligger inne på sjukhus. Det händer en rad rätt så sjuka och hemska saker för Reine under handlingens gång. Han umgås med en rad lössläppta människor, fyllegubbar, gamla arbetande kvinnor, bikers och småtjuvar. Det är en jättespännande skildring av 1970-talets Stockholm. Om boken hade utspelats i dag hade den nog varit helt annorlunda. Jag vet inte ens om det hade varit genomförbart det som Reine företog sig. SOC hade nog varit inkopplad sedan en längre tid tillbaka…
Det jag kanske reagerade mest på var hur mycket Jersilds karaktärer söp och svor. Nakenheten var ganska svårt att komma ifrån också. Jag förväntade mig inte alls detta, måste jag säga. Jag skulle också vilja läsa Efter Floden. Det skulle hur som helst vara intressant att läsa något annat av honom för att se om han alltid skriver så här eller om detta var ett undantag.
Handlingen till Barnens Ö är rätt så enkel. En elvaårig pojke, Reine, blir skickad på kollo över sommarlovet. Han vill inte alls på kollo och bestämmer sig därför för att lura både sin ensamstående mamma och kollot och drar istället runt i Stockholm hela sommaren. Hans mamma tror att han är på kollo och kollot tror att han ligger inne på sjukhus. Det händer en rad rätt så sjuka och hemska saker för Reine under handlingens gång. Han umgås med en rad lössläppta människor, fyllegubbar, gamla arbetande kvinnor, bikers och småtjuvar. Det är en jättespännande skildring av 1970-talets Stockholm. Om boken hade utspelats i dag hade den nog varit helt annorlunda. Jag vet inte ens om det hade varit genomförbart det som Reine företog sig. SOC hade nog varit inkopplad sedan en längre tid tillbaka…
Det jag kanske reagerade mest på var hur mycket Jersilds karaktärer söp och svor. Nakenheten var ganska svårt att komma ifrån också. Jag förväntade mig inte alls detta, måste jag säga. Jag skulle också vilja läsa Efter Floden. Det skulle hur som helst vara intressant att läsa något annat av honom för att se om han alltid skriver så här eller om detta var ett undantag.
Read
May 9, 2020Sjukt oklar målgrupp, men tyckte den passade förträffligt även för en modern vuxen publik. Sällan har jag skrattat så mycket åt en bok, Jersild fångar lustiga barntankar på ett otroligt komiskt vis.
May 18, 2019
Delvis intressant om barnets värld i 70-talets Sthlm. Mkt hamburgare blir det!
April 21, 2026
The boy that wanted to answer the important questions in life before he grew up into a horny adult – a novel with few answers.
(This review is based on the Norwegian translation (Barneøya), but the quotes from the novel are from the English one, which can be found on Google books. This is important because the English translation takes quite a few liberties from the original, yet from my limited experience with it I haven't found that they deviate in ways that make a real difference. Just don't expect the English translation to have much in common with the author's own style.)
The term 'teenager' came into frequent use during the 50's, often in a rather negative context. Teenagers were troublemakers, and they remained troublemakers when the 70's came about. By this time the question of why teenagers were as they were had become something of a literary project which many an author gathered around to provide answers.
Barnens ö/Children's Island could appear to be one such attempt – it seems very likely that the double meaning of the term 'the children's island' refers to how being a child is a state of being that is isolated from adulthood – although the reviewer couldn't find that the author has stated outright that this was the purpose. In fact, his statements regarding this book feels at times like oxymorons. He did, however, reveal this:
I had read a book on children's psychology [sic] and in it this period was called the latency period. And as it was described it's a relatively calm and somewhat harmonious period of the childhood. That is why I chose it, so that he wouldn't be like hunted by horniness, and he was to be sufficiently clever, sufficiently mature, to be able to ask some of these questions. That's why it ended up being Reine Larsson. (Lundberg, R. 'Frihetstörstande 11-åring fyller 40' in SVT Nyheter, July 21th 2016; reviewer's own translation)
What this slightly odd quote tries to say that these are the reasons why the author chose to make the protagonist the age that he is. Also, the 'latency period' is a Freudian term for the psychosexual stage between the phallic stage and the genital stage, where no psychosexual development occurs.
The novel takes place during the summer of 1975, which is the summer Reine Larsson turns eleven. He's experiencing a severe life crisis. He has watched the adults in his life and finds that their minds have been boiled by their loins or by religion. Soon puberty and degeneration will come for him too. Once the first pubic hair grows on him, all might be lost.
Reine had been given sex education in many forms over the years and knew perfectly well how people made children. He had accepted it all in theory, much as one accepts one's own death in theory, but not in practice. (p. 33)
This is his last summer as what he considers to be a fully sentient being, and thus also his last chance to answer life's important questions with an unaltered mind. His mother thinks he's going to the summer camp known as Children's Island, but Reine has other plans. He knows that his mother is probably going to spend the whole summer in bed with different men, which means that he'll have their apartment all to himself. He takes the train into Stockholm, which is the nearest city, and waits there until evening to give his mother time to get her things together and leave. Now he's all set. He'll spend his days out and about, and the nights at home, avoiding everyone he knows, and finally he'll get the peace and quiet he needs to really think.
There is something of a road novel to this, even if it doesn't take place on the road as such. Reine's summer consists of him meeting different people and becoming a part of one happening after another. He gets a job binding funeral wreaths, which is exchanged for an amateur theatre troupe with a bigger bag of weed than talent, which is exchanged for having to tag along with his mother's violent on-and-off boyfriend Stig, and so on. This is a summer of experiences.
During all of this Reine ponders and thinks, evaluating the world around him. Some thoughts only flash by, such as of when Stig got drunk and violent towards him and his mother during a vacation, but Reine doesn't want to think about that and tries for other questions instead. How do angel wings work? Can disabled people be happy? Do anyone exist besides me? Notably, his subsequent considerations show a disturbing lack of understanding for emotions, both of his own and those of others. Meanwhile he unconsciously does all the little things which will lead him to become just another one of the fat, oversexed, violent, and alcohol dependent pigs (i.e. men as Reine finds them): He craves unhealthy foods, he jealously guards the only woman he actually thinks highly of, he imagines himself blowing up all the people he doesn't like, and he drinks because that is the only answer he ever finds to his problems. In this there are arguably quite a few potential answers to why the problem teenager exists, but if this was the point then the book sort of ruins it.
Reine's mind is very much supposed to be that of a child, but not a very clever child despite the author's intentions. Actually, he often feels more like a less-than-clever adult than a proper child. Take this for example, where his logic is closer to Alex Jones than an eleven-year-old:
He was not going to be a printer when he grew up, but a scientist. He had hit on something very important, something no one else had yet thought of. It was all so secret he hardly dared think about it, but nevertheless it was about the mystery of cancer. People got cancer primarily from growth inhibitors... but no one had thought of investigating radio waves. It was as clear as crystal: you couldn't keep on polluting the air with short, long, and medium wavelengths, not to mention fm, without punishing yourself in the long run. Wherever you were, except possibly in a lead chamber, you were constantly pierced by radio programs, shortwave messages, telegrams, distress signals, television, and gale warnings. It couldn't be good for you in the long run. That was where the unsolved problem of cancer lay. (p. 24)
Whatever the book was intended to be, if it was meant to say something about the troubled and troublesome young people, or if it really was going to be about life's big questions; it falls flat in both cases when the child protagonist isn't always a believable child. Which is a shame since this is by no means a constant failure. There are other times where Reine's mindset is truly believable. As such one could still take something away from it, but one would have to do some cherry picking to make it work.
Furthermore, if Reine's state of mind is inspired by a book on psychoanalysis, like the author claims, then it might prove more fruitful to treat this book as more of a Rorschach test than an argument. Psychoanalysis is a school of thought based on theorems that are unprovable, but instead requires the interpretation of the analyst. In other words, it's a school of thought where the truth doesn't lie in the patient, but in the observer. So, rather than to make an argument of its own, perhaps the book is just forwarding the question: What do you as the reader interpret from all of this?
Well, this reader would have talked about how Reine shows certain signs of neglect. His lacking interpersonal skills, his avoidance of the thoughts that really bother him, his strict categorisations of people into good and bad, his tendency to cling to the few he likes and to vilify those he doesn't, and his periods of identity disturbance (for instance, when he feels like he is the only real person and everyone else are imaginary) or complete depersonalisation (where he doesn't feel connected to existence at all). These are strong signs of borderline personality disorder. But I also find it unlikely that the book intended him to be have any mental problems at all, which makes me question my reasoning.
Yet, none of this is what plagues this book, I think. It's not the result of poor choices on the author's behalf. My conclusion comes from two things. Firstly, the author has always been a staunch proponent of spontaneity in the writing process and an opponent against strict planning. This I combine with a quote from the afterword in the Norwegian edition:
First and foremost I wanted to tell a story because it's fun to tell stories. It was a joy to write «Children's Island». ('“Ingen bok blir bra som ikke kommer innenfra”', p. 272)
I honestly think that everyone who thinks this book is a brilliant study of growing up, as well as I who thinks it isn't, are all wrong. We're our own problem. This isn't a truly deep and serious book. It's not a study. It's a story, and while there are serious underpinnings and it has serious thoughts in places, it remains a story that doesn't aim to be much more than that. I sincerely believe that this is something akin to an Emil i Lönneberga/Emil of Lönneberga set in what was the current time.
The thing is, it is a book about a boy mulling over grand questions and it does have a very serious theme. If I'm right then it's just a story, but if so then it feels really unfulfilling that it isn't more than that.
(This review is based on the Norwegian translation (Barneøya), but the quotes from the novel are from the English one, which can be found on Google books. This is important because the English translation takes quite a few liberties from the original, yet from my limited experience with it I haven't found that they deviate in ways that make a real difference. Just don't expect the English translation to have much in common with the author's own style.)
The term 'teenager' came into frequent use during the 50's, often in a rather negative context. Teenagers were troublemakers, and they remained troublemakers when the 70's came about. By this time the question of why teenagers were as they were had become something of a literary project which many an author gathered around to provide answers.
Barnens ö/Children's Island could appear to be one such attempt – it seems very likely that the double meaning of the term 'the children's island' refers to how being a child is a state of being that is isolated from adulthood – although the reviewer couldn't find that the author has stated outright that this was the purpose. In fact, his statements regarding this book feels at times like oxymorons. He did, however, reveal this:
I had read a book on children's psychology [sic] and in it this period was called the latency period. And as it was described it's a relatively calm and somewhat harmonious period of the childhood. That is why I chose it, so that he wouldn't be like hunted by horniness, and he was to be sufficiently clever, sufficiently mature, to be able to ask some of these questions. That's why it ended up being Reine Larsson. (Lundberg, R. 'Frihetstörstande 11-åring fyller 40' in SVT Nyheter, July 21th 2016; reviewer's own translation)
What this slightly odd quote tries to say that these are the reasons why the author chose to make the protagonist the age that he is. Also, the 'latency period' is a Freudian term for the psychosexual stage between the phallic stage and the genital stage, where no psychosexual development occurs.
The novel takes place during the summer of 1975, which is the summer Reine Larsson turns eleven. He's experiencing a severe life crisis. He has watched the adults in his life and finds that their minds have been boiled by their loins or by religion. Soon puberty and degeneration will come for him too. Once the first pubic hair grows on him, all might be lost.
Reine had been given sex education in many forms over the years and knew perfectly well how people made children. He had accepted it all in theory, much as one accepts one's own death in theory, but not in practice. (p. 33)
This is his last summer as what he considers to be a fully sentient being, and thus also his last chance to answer life's important questions with an unaltered mind. His mother thinks he's going to the summer camp known as Children's Island, but Reine has other plans. He knows that his mother is probably going to spend the whole summer in bed with different men, which means that he'll have their apartment all to himself. He takes the train into Stockholm, which is the nearest city, and waits there until evening to give his mother time to get her things together and leave. Now he's all set. He'll spend his days out and about, and the nights at home, avoiding everyone he knows, and finally he'll get the peace and quiet he needs to really think.
There is something of a road novel to this, even if it doesn't take place on the road as such. Reine's summer consists of him meeting different people and becoming a part of one happening after another. He gets a job binding funeral wreaths, which is exchanged for an amateur theatre troupe with a bigger bag of weed than talent, which is exchanged for having to tag along with his mother's violent on-and-off boyfriend Stig, and so on. This is a summer of experiences.
During all of this Reine ponders and thinks, evaluating the world around him. Some thoughts only flash by, such as of when Stig got drunk and violent towards him and his mother during a vacation, but Reine doesn't want to think about that and tries for other questions instead. How do angel wings work? Can disabled people be happy? Do anyone exist besides me? Notably, his subsequent considerations show a disturbing lack of understanding for emotions, both of his own and those of others. Meanwhile he unconsciously does all the little things which will lead him to become just another one of the fat, oversexed, violent, and alcohol dependent pigs (i.e. men as Reine finds them): He craves unhealthy foods, he jealously guards the only woman he actually thinks highly of, he imagines himself blowing up all the people he doesn't like, and he drinks because that is the only answer he ever finds to his problems. In this there are arguably quite a few potential answers to why the problem teenager exists, but if this was the point then the book sort of ruins it.
Reine's mind is very much supposed to be that of a child, but not a very clever child despite the author's intentions. Actually, he often feels more like a less-than-clever adult than a proper child. Take this for example, where his logic is closer to Alex Jones than an eleven-year-old:
He was not going to be a printer when he grew up, but a scientist. He had hit on something very important, something no one else had yet thought of. It was all so secret he hardly dared think about it, but nevertheless it was about the mystery of cancer. People got cancer primarily from growth inhibitors... but no one had thought of investigating radio waves. It was as clear as crystal: you couldn't keep on polluting the air with short, long, and medium wavelengths, not to mention fm, without punishing yourself in the long run. Wherever you were, except possibly in a lead chamber, you were constantly pierced by radio programs, shortwave messages, telegrams, distress signals, television, and gale warnings. It couldn't be good for you in the long run. That was where the unsolved problem of cancer lay. (p. 24)
Whatever the book was intended to be, if it was meant to say something about the troubled and troublesome young people, or if it really was going to be about life's big questions; it falls flat in both cases when the child protagonist isn't always a believable child. Which is a shame since this is by no means a constant failure. There are other times where Reine's mindset is truly believable. As such one could still take something away from it, but one would have to do some cherry picking to make it work.
Furthermore, if Reine's state of mind is inspired by a book on psychoanalysis, like the author claims, then it might prove more fruitful to treat this book as more of a Rorschach test than an argument. Psychoanalysis is a school of thought based on theorems that are unprovable, but instead requires the interpretation of the analyst. In other words, it's a school of thought where the truth doesn't lie in the patient, but in the observer. So, rather than to make an argument of its own, perhaps the book is just forwarding the question: What do you as the reader interpret from all of this?
Well, this reader would have talked about how Reine shows certain signs of neglect. His lacking interpersonal skills, his avoidance of the thoughts that really bother him, his strict categorisations of people into good and bad, his tendency to cling to the few he likes and to vilify those he doesn't, and his periods of identity disturbance (for instance, when he feels like he is the only real person and everyone else are imaginary) or complete depersonalisation (where he doesn't feel connected to existence at all). These are strong signs of borderline personality disorder. But I also find it unlikely that the book intended him to be have any mental problems at all, which makes me question my reasoning.
Yet, none of this is what plagues this book, I think. It's not the result of poor choices on the author's behalf. My conclusion comes from two things. Firstly, the author has always been a staunch proponent of spontaneity in the writing process and an opponent against strict planning. This I combine with a quote from the afterword in the Norwegian edition:
First and foremost I wanted to tell a story because it's fun to tell stories. It was a joy to write «Children's Island». ('“Ingen bok blir bra som ikke kommer innenfra”', p. 272)
I honestly think that everyone who thinks this book is a brilliant study of growing up, as well as I who thinks it isn't, are all wrong. We're our own problem. This isn't a truly deep and serious book. It's not a study. It's a story, and while there are serious underpinnings and it has serious thoughts in places, it remains a story that doesn't aim to be much more than that. I sincerely believe that this is something akin to an Emil i Lönneberga/Emil of Lönneberga set in what was the current time.
The thing is, it is a book about a boy mulling over grand questions and it does have a very serious theme. If I'm right then it's just a story, but if so then it feels really unfulfilling that it isn't more than that.
January 15, 2023
Det här är nåt av det bästa som är skrivet på svenska! Flera gånger skrattade jag så jag fick avbryta läsningen, stiga upp från soffan och sitta vid bordet och flabba ur mig och försöka trycka i mig en smörgås samtidigt. Glädjetårarna sprutade. Fan vilken bok!
February 18, 2013
Reine är en rälig unge, en jävla liten rasist.
Stark tvåa! Boken var inte dålig men bitvis inte heller bra. Jag blev mest av allt äcklad av vissa händelser och jag ville liksom bara bli av med den.
Stark tvåa! Boken var inte dålig men bitvis inte heller bra. Jag blev mest av allt äcklad av vissa händelser och jag ville liksom bara bli av med den.
Read
March 20, 2023Läst för rätt längesen, minns att jag gillade
October 29, 2019
Mõnda aega tagasi loetud P. C. Jersildi "Elus hing" jättis mulle väga sügava mulje. Pean seda vist üheks oma lemmikraamatuks üldse.
Seepärast olin väga rõõmsalt üllatunud, kui leidsin kolides raamatukaste lahti pakkides sama autori "Laste saare". Ootused olid väga kõrged, ütleme nii...
Tegelikult jättis see raamat mind üsna kahe vahele... Seal oli küll säravaid hetki, aga tervikuna see minu jaoks ei töödanud.
Tegelikult oli Laste saares ka mitmeid mõtteid, mis esinesid ka Elusas hinges. Heh, peaegelane Reine arutles isegi selle üle, mis tunne võiks olla klaaspurki pistetud ajul! Ega siin muidugi väga imestada ei olegi - kahe raamatu ilmumise vahel on vaid neli aastat.
Iseenesest on ka teemapüstutus sarnane - jälgitakse ühe välja kujunemata indiviidi (laps või akvaariumis aju, mis sel suurt vahet) arengut ja mõtteid. Ja peab ütlema, et Jersildi fantaasia on väga mõnus; kuigi kultuuriliselt ja ajaliselt jääb 70ndate Rootsi minust kaugeks, oli nii mõndagi, millega samastuda sain.
Tõepoolest, mõlgutasin ka ise lapsena pidevalt mõtteid selle üle, kes ma olen. Nii üldises, suuremas tähenduses. "Mina olen mina" on üks lause, mis võib täitsa hulluks ajada. Mis mõttes mina? Kes ma siis olen? See olengi mina, päriselt mina ja kõik mida ma teen või tunnen, seda teen ja tunnen ma ise. Jube segane.
Aga - nagu öeldud, jäid tegevuspaigad minu jaoks võõraks, nii et päris suurepärast elamust ma ei saanud. Ja ka lõpp kiskus kiiva; paistis, nagu oleks lihtasalt mingi hulk lehekülgi täis kirjutatud ja oli vaja lihtsalt punkt panna.
Seepärast olin väga rõõmsalt üllatunud, kui leidsin kolides raamatukaste lahti pakkides sama autori "Laste saare". Ootused olid väga kõrged, ütleme nii...
Tegelikult jättis see raamat mind üsna kahe vahele... Seal oli küll säravaid hetki, aga tervikuna see minu jaoks ei töödanud.
Tegelikult oli Laste saares ka mitmeid mõtteid, mis esinesid ka Elusas hinges. Heh, peaegelane Reine arutles isegi selle üle, mis tunne võiks olla klaaspurki pistetud ajul! Ega siin muidugi väga imestada ei olegi - kahe raamatu ilmumise vahel on vaid neli aastat.
Iseenesest on ka teemapüstutus sarnane - jälgitakse ühe välja kujunemata indiviidi (laps või akvaariumis aju, mis sel suurt vahet) arengut ja mõtteid. Ja peab ütlema, et Jersildi fantaasia on väga mõnus; kuigi kultuuriliselt ja ajaliselt jääb 70ndate Rootsi minust kaugeks, oli nii mõndagi, millega samastuda sain.
Tõepoolest, mõlgutasin ka ise lapsena pidevalt mõtteid selle üle, kes ma olen. Nii üldises, suuremas tähenduses. "Mina olen mina" on üks lause, mis võib täitsa hulluks ajada. Mis mõttes mina? Kes ma siis olen? See olengi mina, päriselt mina ja kõik mida ma teen või tunnen, seda teen ja tunnen ma ise. Jube segane.
Aga - nagu öeldud, jäid tegevuspaigad minu jaoks võõraks, nii et päris suurepärast elamust ma ei saanud. Ja ka lõpp kiskus kiiva; paistis, nagu oleks lihtasalt mingi hulk lehekülgi täis kirjutatud ja oli vaja lihtsalt punkt panna.
April 26, 2020
2,5 stjärna hade jag velat ge boken. Jersild skriver väldigt annorlunda från vad jag brukar läsa och är van med. Reine som är huvudpersonen är 11 år och åker inte till barnen ö, ett sommarkollo. Hur han lyckas komma in i lägenheten och hur han lyckas få jobb är förundrat i mina ögon.
Reine är en otroligt djup och svårbegripande karaktär. Han beter sig inte som en 11 åring i 2000-talets standard. Reine dricker, röker, jobbar och skiter knappt för han är orolig för att det ska låta om han går på toa. Men samtidigt kan jag inte ogilla Reine, han är ju bara ett barn. De vuxna i hans omgivning är otroligt äckliga, ja förutom Olga och de gamla tanterna som skriver banderoller. Men Reines mamma verkar ha en sak med Stig, som är otroligt äcklig och oansvarig. Helga, Reines mamma verkar också väldigt konstig och oansvarig. Ja kortfattat är många av de vuxna väldigt konstiga och elaka, något som kanske uppvisas i barnens ögon då och då. På grund av att berättandet är väldigt annorlunda ville jag ändå läsa till sista sidan, men det var på håret att jag tyckte boken var rena blaska.
Reine är en otroligt djup och svårbegripande karaktär. Han beter sig inte som en 11 åring i 2000-talets standard. Reine dricker, röker, jobbar och skiter knappt för han är orolig för att det ska låta om han går på toa. Men samtidigt kan jag inte ogilla Reine, han är ju bara ett barn. De vuxna i hans omgivning är otroligt äckliga, ja förutom Olga och de gamla tanterna som skriver banderoller. Men Reines mamma verkar ha en sak med Stig, som är otroligt äcklig och oansvarig. Helga, Reines mamma verkar också väldigt konstig och oansvarig. Ja kortfattat är många av de vuxna väldigt konstiga och elaka, något som kanske uppvisas i barnens ögon då och då. På grund av att berättandet är väldigt annorlunda ville jag ändå läsa till sista sidan, men det var på håret att jag tyckte boken var rena blaska.
August 10, 2020
Barnens ö skriven av P.C Jerslid tror jag är den äldsta bok jag läst. Boken är publiceras 1976 första gången och gavs ut som pocket 2014.
Skulle jag gissa så tror jag att jag haft en lärare som läste vissa delar av boken som högläsningsbok. Vid vilken ålder kommer jag inte ihåg.
Boken handlar om 10-åriga Reine som ska åka på kollo till Barnens ö men bestämmer sig på vägen dit att han inte tänker åka dit och hoppar då av sin resa och hänger i Stockholm city.
För att hans mamma ska tro att han är på kollot skriver han brev och hittar på vad som händer på kollot.
Hans mamma är inte hemma så han kan fortfarande bo i sin egen lägenhet, i alla fall en tid då det sker en händelse som gör lägenheten svåråtkomlig.
Vi får följa Reine under en period som jag har svår att se hur lång den är. Men under tiden skaffar han sig jobb, äter en massa hamburgare, fixar ny frisyr och hänger med lite olika grupper av människor. Något som är viktigt för Reine är att inte bli vuxen så vid många tillfällen får vi vara med när han kontrollerar så att han inte fått pubishår. Detta tycker jag bara blir konstigt att en 10-åring gör.
Nu är den här boken skriven på sjuttiotalet och tiderna var annorlunda mot vad de är idag och hade den här boken skrivits idag hade den troligtvis blivit väldigt kritiserad för olika scener i boken. Något som inte heller hade hänt är att en pojke tar sig själv till sitt kollo. Idag hade minst en förälder följt med till dörren och checkat in sitt barn.
Tyvärr får boken inte så bra betyg vilket beror på en del saker i boken som jag inte kan relatera till att en tioåring tänker eller gör.
Något som hade varit kul att läsa hade varit en modern version av Barnens ö. Så om du skriver en så är jag väldigt intresserad av att läsa den.
Skulle jag gissa så tror jag att jag haft en lärare som läste vissa delar av boken som högläsningsbok. Vid vilken ålder kommer jag inte ihåg.
Boken handlar om 10-åriga Reine som ska åka på kollo till Barnens ö men bestämmer sig på vägen dit att han inte tänker åka dit och hoppar då av sin resa och hänger i Stockholm city.
För att hans mamma ska tro att han är på kollot skriver han brev och hittar på vad som händer på kollot.
Hans mamma är inte hemma så han kan fortfarande bo i sin egen lägenhet, i alla fall en tid då det sker en händelse som gör lägenheten svåråtkomlig.
Vi får följa Reine under en period som jag har svår att se hur lång den är. Men under tiden skaffar han sig jobb, äter en massa hamburgare, fixar ny frisyr och hänger med lite olika grupper av människor. Något som är viktigt för Reine är att inte bli vuxen så vid många tillfällen får vi vara med när han kontrollerar så att han inte fått pubishår. Detta tycker jag bara blir konstigt att en 10-åring gör.
Nu är den här boken skriven på sjuttiotalet och tiderna var annorlunda mot vad de är idag och hade den här boken skrivits idag hade den troligtvis blivit väldigt kritiserad för olika scener i boken. Något som inte heller hade hänt är att en pojke tar sig själv till sitt kollo. Idag hade minst en förälder följt med till dörren och checkat in sitt barn.
Tyvärr får boken inte så bra betyg vilket beror på en del saker i boken som jag inte kan relatera till att en tioåring tänker eller gör.
Något som hade varit kul att läsa hade varit en modern version av Barnens ö. Så om du skriver en så är jag väldigt intresserad av att läsa den.
February 10, 2026
3,5. Det är sommar i Stockholm och Reine lurar både sin mamma och Barnens ö för att han ska få en helt fri sommar i sin stad. På vägen träffar han en rad både snälla och konstiga karaktärer som hjälper honom genom sommaren.
Jag gillar verkligen den här boken men den är lite för lång. Boken är väldigt ofta rolig och jag gillar att man får följa Reines tankar, exempelvis med alla rim och med skiffret i toaletten. Det känns nästan som jag läser en barnbok ibland och jag gillar det. Det är fint att läsa ur ett barns perspektiv och också att läsa om Sverige på den tiden. Det känns lätt nostalgiskt, men jag tycker att Jersild får till en bra blandning av att det faktiskt inte alltid var bättre för. Jag gillar boken och jag skulle absolut tipsa om att läsa den, men jag älskar den inte. Det är helt en enkelt en bra läsvärd bok.
Jag gillar verkligen den här boken men den är lite för lång. Boken är väldigt ofta rolig och jag gillar att man får följa Reines tankar, exempelvis med alla rim och med skiffret i toaletten. Det känns nästan som jag läser en barnbok ibland och jag gillar det. Det är fint att läsa ur ett barns perspektiv och också att läsa om Sverige på den tiden. Det känns lätt nostalgiskt, men jag tycker att Jersild får till en bra blandning av att det faktiskt inte alltid var bättre för. Jag gillar boken och jag skulle absolut tipsa om att läsa den, men jag älskar den inte. Det är helt en enkelt en bra läsvärd bok.
This entire review has been hidden because of spoilers.
January 28, 2020
Bár ismertem volna ezt a könyvet gyerekkoromban is, tuti nagyon bírtam volna! Azért így is bírtam. Tetszett, hogy csapongó és céltalan, fülledt és lázálmos, mint a nyári napok, vagy legalábbis mint Reine nyári napjai. Az E/3. elbeszélő valahogy fenn tudja tartani a szöveg lendületét, pedig tele van értelmetlen, lila agymenésekkel, akár csak a gyerekek feje (én legalábbis hasonlóképp emlékszem magamra). Talán pont ez is a kötet legnagyobb érdeme: hogy ennyire hitelesen feleleveníti a gyerekfej működését, miközben a felnőttekről is árnyalt képet fest. Dramaturgia terén kissé egyenletlen, főleg az utolsó harmad ül le, de a kötet humora és hangulata szerencsére átlendít a laposabb epizódokon is.
Egyes olvasókkal ellentétben én biztos odaadnám a kiskamasz gyerekemnek.
Egyes olvasókkal ellentétben én biztos odaadnám a kiskamasz gyerekemnek.
April 4, 2026
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, och jag visste inte heller vad jag skulle förvänta mig på förhand. En klassiker, fick jag höra, med också en kontroversiell filmatisering. Jersilds beskrivningar av ett barns tankar är ibland klockrena, men blir efter ett tag något tjatiga. Boken öppnar starkt och är stundtals riktigt rolig, samtidigt som den skildrar samhällets baksida.
Handlingen är enkel. Huvudpersonen Reine möter allt från alkoholister till raggare, socialister och konstnärer i 70-talets Stockholm, men situationerna avlöser varandra på ett ganska meningslöst sätt. Han brottas med några existentiella frågor, men skrapar mest bara på ytan. Visserligen är han bara elva år. Boken har väl åldrats sådär och vissa ordval och uttryck skulle nog anses kontroversiella idag.
Handlingen är enkel. Huvudpersonen Reine möter allt från alkoholister till raggare, socialister och konstnärer i 70-talets Stockholm, men situationerna avlöser varandra på ett ganska meningslöst sätt. Han brottas med några existentiella frågor, men skrapar mest bara på ytan. Visserligen är han bara elva år. Boken har väl åldrats sådär och vissa ordval och uttryck skulle nog anses kontroversiella idag.
September 26, 2024
Den här var riktigt bra faktiskt! Väldigt annorlunda, inte alls som jag tänkt mig. P.C Jersild har ett jättehäftigt språk, enkelt men ändå intelligent (har innan läst "en levande själ"). Även om Reines (huvudpersonen) tankar kändes lite för utvecklade bitvis för en 11-åring så kändes den trovärdig. Det störde mig lite att han bytte miljö så ofta, många bifigurer försvann just som man fattat tycke för dem. Den största (enda?) svagheten i boken är slutet. Det känns som författaren bara tröttnat och hasplat ur sig något, precis som i en levande själ. Allt som allt älskade jag boken och Reine, huvudkaraktären. Boken är rolig och tankeväckande.
June 22, 2023
Reine, 10 år , stannar i stan istället för koloni, och äventyrar själv. Filosofiskt lagd pojke som funderar mycket på framtiden, men också jakt på mat o toalett för dagen. Sollentuna, sommarvarmt Stockholm 1974, äventyr bland tanter, SL, raggargäng, Fria teatergrupper o mammas kille Stig i en bok som åldrats sådär.
This entire review has been hidden because of spoilers.
April 21, 2024
Kirjan idea yksinään Tukholmaan kesäksi jäävästä lapsesta on hauska ja kirjailija löytää tästä hyviä näkökulmia. Pidin myös ajankuvsta, josta näkee kiinnostavasti, mitkä asiat ovat vuosikymmenien kuluessa muuttuneet. Hiukan rasittavaa oli ajoittainen saarnaavuus ja alleviivaus, josta toki ilmenevät selkeästi 1970-luvun keskeiset huolenaiheet.
December 29, 2024
Underbar! Bilder från ett svunnet 70-tals Sverige. Det var minsann bättre förr... Huvudkaraktären är rolig och relaterbar från både ett barns och en vuxens perspektiv. Egenviljan och fantasierna som barn har, speglas väldigt fint i boken och känns direkt uppfriskande. Språket är kul och passande på alla vis, älskar!
January 22, 2019
Känns daterad och lite oklar i målgrupp. Funderade på att rekommendera den till 14-åringen som en bok om att upptäcka livet. Sen på att se den som ett tidsfönster. Men landade aldrig riktigt i vilket.
June 20, 2020
Mycket dystopisk historia. En snart 11-årig pojkens försök till självständighet i Stockholm den heta sommaren 1975. Mycket svordomar och fördomar. Kvinnor är kärringar. Jag har svårt att se en tio-åring framför mig i karaktären. Är allt en feberdröm?
July 18, 2025
Första delen: mycket bra! Kul perspektiv.
Andra delen av boken: ångest och väldigt mycket som händer, man flyger ditt och datt och ”trovärdigheten” för historien minskar sida per sida.
Slutet…. Ja slutet… rekomenderar första delen av boken 😂
Andra delen av boken: ångest och väldigt mycket som händer, man flyger ditt och datt och ”trovärdigheten” för historien minskar sida per sida.
Slutet…. Ja slutet… rekomenderar första delen av boken 😂
December 28, 2025
Som vuxen läsare kan jag skratta ibland och tycka att den är lite smårolig. Gösta Ekman som uppläsare av ljudboken är helt fenomenal! Men att den här är med på Skolverkets läslista för högstadiet gör mig beklämd. Skulle inte rekommendera denna till någon av mina elever.
December 30, 2018
En mycket rolig bok.
July 24, 2021
Bra bok. Men jag var för ovan läsare för den. Tappade tråden emellanåt.
February 12, 2022
1001 böcker
Sid 42, mening 1:
”På prov, sade han.”
Sid 42, mening 1:
”På prov, sade han.”
October 11, 2022
Så jävla go till en början att få följa ett busigt barn, men sen gör Reine om samma saker igen och igen. Trevligt att läsa om stockholmskildringen back in the days.
January 6, 2023
Det är nästan så att man blir lite ledsen över hur begränsade och ofria nutidens barn och ungdomar är i sina liv. Boken är en hyllning till friheten.
January 28, 2024
En riktig jävla skitbok. Själsdödande roman. Man tappar intresset för läsning.
May 25, 2024
En märklig bok med ännu märkligare charm. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna. Den hade sina stunder och var en liten snapshot av 1970-talets Stockholm... antar jag.
December 17, 2025
Fick kämpa mig igenom den här. Den va lite rolig men annars kände jag inte att den hade så mycket att erbjuda.
January 8, 2026
Svag trea; fläckvis väldigt underhållande med kloka funderingar, men också otroligt flummig.
Displaying 1 - 30 of 38 reviews