Assisted Living

Äldreomsorgen i Övre Kågedalen #1

by Nikanor Teratologen, Kerri A. Pierce (Translator), Stig Sæterbakken (Afterword)

The Marquis de Sade is alive and well and living in Sweden--or perhaps author Nikanor Teratologen is the devil himself, sending the English-speaking world a Scandinavian squib to remind readers that such reassuring figures as vampires and serial killers are no more frightening than pixies or unicorns in light of the depravity contained in one quiet suburb. Reading like a deranged hybrid of Deliverance, Naked Lunch, and Tuesdays with Morrie, and rivaling The 120 Days of Sodom in its challenge to our assumptions as to what is acceptable (or not) in literature, Assisted Living presents us with a series of queasy anecdotes concerning an eleven-year-old boy and his grandfather, a monster for whom murder, violence, incest, drunkenness, and philosophy all pass as equally valid ways to spend one’s time. Whether it’s a study in excess, a parody of provincial proto-fascism, a clear-eyed look at evil, or simply a prodigious literary dare, Assisted Living is unlikely to leave you indifferent.

Genres: Fiction, Horror, Scandinavian Literature, Swedish Literature, Sweden, Novels

334 pages, Paperback

First published January 1, 1992

Reviews

[☘Misericordia☘ ⚡ϟ⚡⛈⚡☁ ❇️❤❣ · Rating 1 out of 5]

Eye-roll inducing non-ending string of ultra-violence.
Whatever this is about, it's boring. And yucky!

Q:
She was dead, but wouldn’t admit it. (c)

[Jonfaith · Rating 3 out of 5]

A Sunday evening makes you want to trashtalk your country more than St. Bernhard and St. Goytisolo combined.

Five stars for the first 100 pages and 1 for the remaining 224. Difficult to rate and review, Assisted Living tests the stomach of the reader but yields rich albeit uneasy laughter to the intrepid. The narrative occurs in rural Sweden, an elderly man and his grandson face the quotidian, with the targets of alcohol, incest, torture, rape, and murder. This occurs in a Sweden of the margins of the (already dried up) welfare state. A Sweden with no opportunity nor civility. Each page is a dense thicket of historical and literary references. Such bounty comes at a cost. It likely isn't for you. A simple exercise should suffice. Killing Jews is as about as difficult as gaying up Foucault. If that statement bothered you in the least, then avoid this and find your joy elsewhere.

[MJ Nicholls · Rating 4 out of 5]

The Swedish Marquis de Sade serves up an unrelenting platter of child murder made humorous for the sick-minded with an abundance of hybridised neologisms and a tone of cartoon abandon.

[Marcus Regnander · Rating 4 out of 5]

  



      Nu ger jag mig in i snårig terräng av ömma tår och potentiella fascistkramar-anklagelser, men jag kunde inte längre låta bli den här boken. Det som många inte skulle ta i med tång har lockat mig länge, men när jag nyss fick låna en bunt gamla nummer av tidskriften Subaltern gjorde Teratologen sig påmind. Jag beställde fram boken från bibliotekets magasin, tillsammans med några barnböcker, och vågade sen inte möta blicken på någon bibliotekarie när jag hämtade ut dem. För det här är en vidrig bok. Varenda sida innehåller hat, våld, incest, rasism, nazism, snusk, kvinnohat, äckel, mord och pedofili.


      Innan jag fördjupar mig, så måste Expos gräv om författaren nämnas. För något år sedan avslöjade de att Teratologen låg bakom ett superaktivt Flashbackkonto, känt för sin antisemitism. Det är såklart piss på riktigt, men jag smyglyssnar på Burzum också och försöker skilja konstnär och konstverk, även om det är svårt att inte tänka på skaparen av det skapade. (och i största möjliga mån tar jag del av galningars konst utan att för den delen aktivt finansiera fascister..).

      Det finns dessutom en anklagelse mot ”Äldreomsorgen” att den ska innehålla verkliga personer ur Kågedalen som känt sig utmålade och förlöjligade. Alltså inte kändisar utan privatpersoner. En sån anklagelse är ju sällan påhittad, så det är såklart också piss på riktigt.  

      Men allt detta verklighetens piss vägde till slut inte över min nyfikenhet inför Teratologens fiktiva piss, och i veckan kastade jag mig in i Teratologens sjuka värld.


      På grovt skelleftemål uppblandat med egna uttryck och referenser (”hånhärma”, ”moltiga”, ”Lokeleendet” och ”minuterna släpa sä fram me avskurna hälsener.”) skapas en berättarröst från vårt allra mest undanträngda. (en fin, kortare inläsning av Lennart Jähkel och punkbandet Totalt Jävla Mörker finns här.). Öppningskapitlet avslöjar att berättarrösten, en elvaårig pojke, nu är mördad och kroppen såld i frysdisken på ICA-butiker runt om i Västerbotten, men att mördaren hittade en bunt tapetlängder fulla av kritade ord med barnets spretiga handsstil. Därifrån tar berättelsen sin början, om elvaåringen Pyret som lever tillsammans med sin morfar.


      ”I Kåge te sä tillvaron som ett öppet, pepprat sår, å ingen våga annat än döda glädjen var den än visa sä.

En äkta Kågebo ä skevkäftad å slätstruken å gå gärna bakom ryggen å säg sitt hjärtas mening.”    


      ”Nä vi strosa bara... å njut av de kalla pratet...  [...] Vi håll utkik efter nån å snacka skit om..."


      ”Du bli väl den nya Brecht... ett as som ensamt ogiltiförklara skapelsen...

Förlagen skrik ju som lindebarn i öppna spisar efter gangstrar å sykopater...så för ett tok som du bli de bara å välja å vraka.”


      Här märks att boken inte bara provocerande, utan också finurlig och ofta direkt rolig. Jantelag, förlagens skenhelighet och ändå törst efter smuts, och en profetia över sitt eget författarskap. För givetvis är ”Äldreomsorgen i över Kågedalen” mer än bara snusk. Det är också nattsvart ångest, dräpande iakttagelser och målade beskrivningar. (Min skrivvän Philip valde sitt romanprojekt utifrån tanken att han skulle vilja spendera mycket tid där. Jag kan inte låta bli att Teratologen valde att spendera sin tid i detta.)


      ”Att kolla på en fotbollsmatch ä ungefär som å leva. Man måst vara borta för att de ska kännas bra.

Hur de än gå finns de bara förlorare.

Finesser å mål ä numer lika sällsynt som fantasi eller mod.” 


      ”Klockan va drygt tre å natten kom stormande. Dom hade fuska me himlen...Den såg int verkli ut för fem öre.

Kallt å grällt, en försmak av tider som ska komma.

Grin-ver.”


      ”De va ju lörda så barnfamiljerna visa upp sä... vem försök dom lura?”


      Det är tydligt att han läst mycket, både i världslitteraturen och den smutsiga historien (om seriemördare, sexuella avarter, historiska massmord och så vidare). Jag kommer ofta att tänka på "En apelsin med ett urverk/A clockwork orange", både i och med det egna språket men också genom provokationer som verktyg för att säga större grejer. "Äldreomsorgen" innehåller också en kort referens till "Korova Milk Bar". Teratologen vet att han verkar i en tradition av att använda provokationer för för att skildra livets jävlighet, världens ondska och alla människors ömhetstörst. Det kryllar av andra referenser också, jag prickar vissa, googlar andra och struntar i de flesta. Men ett exempel;


      ”Undra om ja kom å göra nåt bra nån gång... som Gavrilo Princip...eller Paul Tibbetts...”

(Princip sköt Franz Ferdinand och utlöste första världskriget, Tibbetts fällde atombomben över Hisroshima.)



      Får en skriva eller skoja om allt? Aboslut. Borde en? Njäe.

      Samtidigt vet jag att jag läser en påhittad berättelse och vet att författarens provokationsambitioner. Teratologen själv dyker också upp som karaktär i boken, och beskrivs som den siste nietzschianen. Jag tror att det är med de ögonen man ska se ”Äldreomsorgen”, ett exempel på nedbrytandet av all nedärvd moral utan att för dens skull kunna ge ett alternativ, eftersom alla är skit. Och ändå behöver vi varandra. Inbyggt i varje människa finns det som får oss att bete oss illa, men samtidigt också behovet av att få finnas till för någon annan och att få bli omhändertagen. Morfadern är söndersliten av sorg och förtvivlan, plågas av sin egen bildning och döljer alla känslor utom ilska och perversioner. Och pyret älskar uppenbarligen sin morfar, oavsett vad han utsätter honom för. Vi förtjänar inte att älska varandra, ändå gör vi det.


      ”Utanför fortsatte allt som förut. De ä värre än man kan tro.

De kom ju allti en morronda, hur djupt man än sov, hur bra man än har nä.” 


      ”Han verka vanli, gammal å allvarli.

Dom flesta ä ju så, dom tig ett helt liv, slit ont, far illa.

Ja önska ja vore sån.” 


”De e de fina me livet... oftast känn man inte av dä.”


      Boken är aningen för lång (precis som det här blogginlägget börjar bli – hejhej, kul att du fortfarande läser!), händelse efter händelse utan röd tråd eller dramatrugi. Som livet självt kanske?


      Det här är ändå en häftig bok, och det känns därför oerhört rumphugget att Nikanor Teratologen inte är nihilist utan antisemit. Det ger ”Äldreomsorgens” raffinerade hat mot allt och alla en verklighetens äckliga bismak. För han skriver långt på Flashback om exempelvis ”judiska perversioner”. Det är ju dels direkt fånigt att koppla ihop något universellt beteende överhuvudtaget med etnicitet eller religionstillhörighet, men för den som läst ”Äldreomsorgen” blir den sortens uttalanden också en så extremt stor sten i Teratologens glashus. Hyckeri blir inte tydligare än så. Nädu Nikanor, ska man hata får man ändå hata folk för vad de gör och inte för vad de är. Eller hata alla lika mycket.

[David · Rating 2 out of 5]

I get what you're doing Nikanor. It's all tongueincheek, comic ultraviolence. But it's still a slog though. Younger me would have absolutely loved your tricks, the bile and the spit, the continual references to Swedish (pop)culture, the wordplay. Perhaps it's because I read it on a plane next to a lovely older couple who were flying to Sri Lanka to bury his mother that all the cock/shit/piss stuff seemed really quite shamefully juvenile.

[Emmanuel Lestage]

Det är helt omöjligt att utvärdera hur bra eller dålig boken är. En sak är helt klart, att läsa boken har vart en upplevelse jag aldrig kommer glömma. En bitter smak som aldrig kommer lämna mitt för evigt mörkare sinne. Man kastas mellan brillianta, klarsynta skildringar och rent äckel. Är det bra literatur? Vem vet?

[David Larsson · Rating 5 out of 5]

I don't know what else to say besides that this is a truly unique literary journey to take. A descent into madness, violence, hate and some of the most humorous passages I have read in my entire life. Nikanor murders the Swedish language and rebuilds it in his own fashion, crafting a book that is like nothing else.

[Bettie]

http://www.aftonbladet.se/kultur/arti...

[Julie · Rating 4 out of 5]

Takk og farvel, Kågedalen. Sees aldri igjen.

[Seabeast · Rating 4 out of 5]

Preface to the review
I couldn’t bring myself to write a review of this Swedish cult-classic in English, since I feel such a review couldn’t do it justice. I’d been meaning to read this one for a number of years and while I enjoyed it (and often thought it was utterly brilliant) it was still a slow, trudging read that I wouldn’t recommend to anyone except those who seek it out for their own reasons.

Äldre(om)sorgen i Övre Kågedalen
Det finns ingen tvekan om att detta mytomspunna verk emellanåt är fullkomligt genitaliskt (sic!). Som läsare kastas man huvudstupa ner i en värld av förruttnelse och grymhet. Besvärjelsen är som bäst när man tror på det man läser om, Morfar och Pyret existerar verkligen, och med dem följer även alla vidrigheter som fyller bokens unket perversa sidor. När man på allvar träder in i Teratologens värld blir barnamord och nekrofili helt enkelt en del av vardagen. Det förefaller både absurt och paradoxalt att en bok så tom på allt vad kärlek heter ändå kan frambringa en så pass stark känsla av kärlek inom mig, vad den frambringar är dock en kärlek för språket och den radikala kreativa friheten. Språkbruket i Äldreomsorgen är storartat, författarens referensram vittomfattande och jag har full förståelse för att det när boken först gavs ut var svårt att tänka sig att det kunde röra sig om en litterär debut.

Min personliga läsning av verket innebar att jag, där en genomsnittlig läsare förmodligen hade mått illa, främst uppskattade den ofta surrealistiska humorn samt bokens originella och träffsäkra språk. Mig veterligen saknas det motstycke i den svenska litteraturen på böcker som har åstadkommit någonting liknande (förutom möjligtvis vissa andra av Teratologens verk) i effekt och utförande. Handlingen är obevekligt ondskefull och det kan lätt bli överväldigande, men samtidigt hade boken inte varit vad den är om inte ondska hade fått genomsyra Kåge från dal till topp. “Granarna är större och mörkare här, de borgar för ett svårmod starkare än livet. Just detta att dalen saknar tydliga gränser gör den omöjlig att fly från.”

Allt som allt kan jag dessvärre inte ge boken en helhjärtad rekommendation och det finns flera skäl till det. Som jag har antytt i förordet var det, när man väl tagit sig en bit in i boken, ibland tufft att ta sig igenom vissa avsnitt. Stundom blev det lättare, men ofta malde den tunga dialektala texten på och det var knivigt att hänga med i dem ruggiga svängarna. Tveklöst är det en viktig bok (som dessutom är kul att ha läst) men det är samtidigt inte en bok för alla läsare.

Trots att vår käre Nietzsche sa “Böcker för massorna luktar alltid illa” – så luktar Äldreomsorgen likväl illa den också!

[Karin · Rating 1 out of 5]

Read this as part of a university course about horror litterature.

The dialect is difficult to read and the story is so weird, raw and without any interesting substance. It's just gore piled over a stack of gore. I didn't find it interesting of worth the time. I know it has been celebrated as unique and that many say only true litterature lovers understand this book. I say that's bs. It's just a very special book - some like it and some dislike it. Nothing more, nothing less.

[Jonathan M · Rating 3 out of 5]

I certainly don't need anymore perversion in my life, but this was recommended by my Swedish friend, as a plea for proof that there is a scene in Sweden that produces shocking, repulsive and comedic novels. The "Swedish Marquis de Sade," if you will.

Close enough. Assisted Living is so outrageous in its cartoonish depictions of rape and murder and incest and gay sex and pedophilia and buttholes that it is funny for those of us numbed by mediocrity of middle class modernity. The novel's main portion is the story of a young boy and his "Grandpa Geezer" as they travel around the rural Sweden raping friends and enemies, and making new friends and enemies to rape. The story is a frame, and opens with the admission of a kidnapping, rape and murder of the young boy by an unrelated character (also a "dear friend" of the author) who explains that the boy left behind a manuscript which compiles the main events of the book. "Grandpa Geezer" is Hell incarnate, only its funny because he likes to suck his own dick.

Grandpa is raped to death (not a spoiler, how else could it end?) and the last "chapter" gives insight into the Grandpa's relationship with his grandson in the form of interviews with neighbors and friends who are equally perverted and murderous. My assumption of all Swedes now.

Shock value, for its own sake--with little plot and no characterization--does become dull; readers will get the premise in the first few pages, and only read on to see if they will laugh or cringe or cringe while laughing.

[Anders Twetman · Rating 3 out of 5]

Äldreomsorgen i övre Kågedalen handlar om Pyret och hans morfar som ägnar sig åt olika omoraliska/perversa/sjuka saker tillsammans. Romanen är helt klart skriven med syfte att chokera läsarna och jag tycka att Teratologen har lyckats i det även om jag själv - uppvuxen med det tidiga internet - inte blev riktigt så chockad som man kanske kunnat vänta. Om man bortser från de ytterst grafiska beskrivningarna tycker jag inte denna roman egentligen ger så mycket. Därmed inte sagt att den är dålig men inte heller särskilt bra. Det är lite chock för sin egen skull. När den kom ut var detta kanske något speciellt men nu mer kan man lägga en timme eller två på äckliga videos om det är sådant man är ute efter.

[꧍꧍-2 Integrated history-horizon Second · Rating 2 out of 5]

Grandpas tall and he’s got a strong smell … a foul taste … His body is like a skeleton’s, but his face is handsome, even though it’s all wrinkled … He has thin, slickedback white hair and blue eyes that never blink … He’s the world’s best Grandpa, and I’m the only mite he’s ever loved

I get it conceptually, but it’s basically unreadable — not only is it riddled with portmanteau words, it’s also a slog to read. The discussion around the text turned out to be more exciting than the book itself.

[Therese · Rating 3 out of 5]

Hva skal man si om denne boken da? Det er jo neserynk fra start til slutt. Jeg synes det var kult med alle vridde referanser og historiske begivenheter, som ga boken et lag, da den er fortalt fra et barns perspektiv. Synes også det var spennende at morfar er så intelligent og belest, som gir et absurd lag og en pause i all det vulgære, det trenges for å kjøpe bokens verden. Den ga meg ikke så veldig mye.

[Emmy · Rating 1 out of 5]

Det här var det sjukaste, mest oförståeliga, provocerande och äcklande jag läst. Tog lång tid att läsa pga otroligt många referenser och dialektala ord, men också för att jag kände mig helt lost. Superfrustrerande och provocerande bok. Men det var väl det som var meningen kanske. Intressant att ha läst kanske, men rekommenderar nog inte.

[bubble butt book lover · Rating 2 out of 5]

It seems like it would be a good book, but as a native english speaker, who knows nothing about swedish culture, it’s very easy to get lost with all of the references that are being made. Had to afk because of that but other than that it was an interesting read, just found myself having to google words and slang every couple of phrases.

[T · Rating 4 out of 5]

Absolutely vile.

[Amanda · Rating 5 out of 5]

Ytterst barnvänlig, jag läste den tillsammans med min svågers dotter och nu lever vi också som Morfar och Pyret fast i Flen istället. Myspys

[Kafka watermelon · Rating 2 out of 5]

A hilariously edgy joke that gets stale real quick

[Emil Lindberger · Rating 2 out of 5]

Asså de ju som alla säger. Språket e bra innehållet e galet. Den är väldigt kul av o till men det sjuka våldet och sexet gör det för mycket ibland. Att det finns en ordlista längst bak på typ 15 sidor är också stört

[Sarah]

Då har man läst den.

[Jusup · Rating 4 out of 5]

Well this is some of the most disturbing, exciting, sick, repulsive, bizarre, peculiar and wonderful book I have ever read in swedish or any other language so far. It really is a "love it or hate it" book and is not for everyone. The characters speak skelleftemål, a dialect spoken in northern Västerbotten which makes a lot of sentences and words difficult to understand. A lot of obscure historical figures are mentioned in the rants of the main character which for me were unheard of. Luckily there is an explanation list on (of both the words and figures) the last pages of the book. This book is too weird to begin to explain. Let me just say its about a very special relationship between a young boy and his old grandpa, who is some kind of a deprived genius, their philosophic rants and "adventures" in the dark and snow-covered woods of northern Sweden. Read at your own risk (in swedish if possible).

[lyell bark · Rating 4 out of 5]

i liked the part where teratologen talks about northern sweden as an post-industrial wasteland, kind of a nice response to hamsun's pretty fisherwomen on cute little farmsteads. ALSo talking about trees was a nice break from all the corprophilia, rote naziism, and pederastry.

try swining a dead cat in the library and congress and see if you hit a european novel that isn't about corprophilia, rote naziism, and pederastry tho. hohohoho, i'll be hear all night folks.

[Lorayn · Rating 3 out of 5]

If you can see past the horrific depravity of the story line of this book the author has created an incredible novel showing us how easily human society can ignore horrible events when it suits us. The author also uses many techniques to allow us to see the life through the eyes of a child which emphasises the style.

[Mio]

Give me a book in english, I'll read it. Give me a book in german, I'll read it... but I cannot read a swedish book in dialect. It just doesn't work - and especially not when I understand approximately every third word.
It's got nothing to with the book itself. I'm just not capable of understanding it and therefore I won't read it to the end - but yes, I am finished.

[Karin Yukimura · Rating 4 out of 5]

I am almost finished reading it. It makes me laugh while vaguely affirming my vague sense of weirdfaggot superiority. But please don't take it too seriously. And just as well, don't give it a glance over and assume it all means nothing (in the sense that a work of fiction can ever mean anything at all). This here's some literary punk rock.

[Rebecka · Rating 2 out of 5]

I read this book ages ago and can just remember it was disturbing and somewhat difficult to read due to frequent use of dialect, but I should probably read it again in order to give it a more fair rating.

[Andreas · Rating 3 out of 5]

Läste bara halva. En aning för extrem.

[David · Rating 4 out of 5]

Read my review on New York Journal of Books.