Krigen nærmer sig Vanaheim. Gårde brændes ned og plyndres af Aser, som er trængt ind i landet østfra. Præstinden Freja rejser over til fjenden for at stifte fred. Men mødet med høvdingesønnen Tor forandrer alt. For en mere forbudt kærlighed har aldrig fandtes.
Freja er en medrivende beretning om kærlighed, svigt og magt. Den handler om de mennesker, som blev vores guder og gudinder: Freja, Tor, Odin, Loke og alle de andre. Følg med tilbage til Bronzealderen for 2700 år siden, til en magisk farlig og sanselig verden.
Okej, dnf-ar denna på 50%. Hade det inte varit för att jag började lyssna på den som ljudbok hade jag gett upp för länge sen, men inte ens den fantastiska uppläsaren kan rädda detta dravel. Freja är fruktansvärt dåligt skriven och känns så himla pubertal, det är insta-love, orimliga känslostormar, orimliga händelseförlopp, dåliga dialoger, hattigt och jävligt. En karaktär kan gå från charmig till rasande till blid till att tugga fradga av ilska under loppet av en femmeningarskonversation, och allt känns ogenomtänkt och oredigerat.
Jag önskar att jag läst den när jag var fjorton så att jag hade kunnat få ta del av den här världen utan att bry mig om hur dåligt skriven den är, för själva grundidén är väldigt bra och intressant, bara undermåligt genomförd.
This is the kind of fantasy book I've always wanted to read!
I love history and mythologies, and this mixes them both. It also has the kind of magic I adore, shamanistic, old style, not Harry Potter style magic (there's nothing wrong with it, I just prefer this more). And believable characters and it's written so well. So close to perfect.
Hieman ristiriitaiset fiilikset tästä kirjasta! Vanhan mytologian ja historian tutkimuksen perustalta luotu maailma on koukuttava, mystinen ja kiehtova. Kirjan juoni on kuitenkin paikoin sekava ja henkilöhahmot latteita. Lukiessa on lähes mahdotonta pysyä kärryillä siitä, kuka kukin on. Lukukokemusta heikensi myös se, miten paljon takakansiteksti spoilasi juonta!
Kummastutti ja häiritsi myös se, että kirjassa nostetaan esiin kaikenlaisia tasa-arvo-ongelmia, mutta niiden käsittelystä puuttuu kaikki analyysi ja syvyys.
Kirjasarjan toinen osa kiinnostelee kaikesta huolimatta, olisi kiva tietää miten tarina etenee.
...
"–Minä siunaan sinut, siunaan teidät kaikki, hän huusi ja astui ulos piiristä kädet ojennettuina.
Metsä vaikeni, se odotti.
– Rauha sinulle. Minä rukoilen puolestasi tänä yönä ja kaikkina muina öinä.
Freija etsi, ja löysi Jumalattaren valon sisältään.
–Minä sytytän tuleni, jotta saat valoa. Minä laulan vanhat laulut, jotta muistat. Jokaisella askeleella, jonka tässä metsässä astun, minä kunnioitan sinua. Jokaisen saamani saaliin minä jaan kanssasi pyhänä uhrina.
Hän ei tuntenut, miten hänen kuuverensä alkoi norua reisiä pitkin ja tipahdella sitten maahan. Tumma maa imi veren heti itseensä. Musta varjo perääntyi, se odotti, aaltoili edestakaisin maata pitkin."
Fantastisk bog om nordisk mytologi, aser, vaner, trælle, gudinder, krig og kærlighed. Anbefaler den til alle der også elsker Vikings❤️⚔
Er du til nordisk mytologi, aser, vaner, kvæner, jætter, trælle, præstinder, dronninger, gudinder, konger, krigere, guder, ofringer og passioneret forbudt kærlighed, så skal du læse Johanne Hildebrandts første bind i sagaen om Valhal. “Da Tors ru hånd greb om hendes smalle håndled, gik der ild i verden. Hun blev suget ned i underverdenen, overmandet af en kraft som næsten slog hende bevidstløs. En bølge af billeder druknede hendes tanke. De kom så hurtigt at hun næsten ikke nåede at se dem. Tor med en blodig stridsøkse, råbende og skrigende af raseri mens han huggede efter en fremmed mand….) (…Et billede fra fremtiden tonede frem, smertefuldt klart og tydeligt. Tor besteg en kvinde på en helligsten. De klamrede sig til hinanden, græd af både nydelse og sorg.”
Johanne Hildebrandt skriver autentisk og levende, og det er tydeligt allerede fra romanens første side, at der ligger en hel del research bag. Hun tager sin læser med på en rejse tilbage til bronzealderen ca. 700 år før Kristus til en tid, hvor man boler, drikker mjød, slås med økser, ofrer til vårblot og signer jorden mod ufærd og rimturser ved hjælp af hellige sejdkvinder.
En krig nærmer sig Vanaheim, hvor præstinden Frejas mor er Dronning. Det er aserne fra Idunvallen som plyndrer gårde og brænder landsbyer ned, og Freja rejser derfor mod fjenden i et forsøg på at stifte fred. Men her møder hun høvdingen Odins søn Tor, og en forbudt kærlighed vokser mellem dem. Det er samtidig to meget forskellige kulturer der mødes. Freja er fra Vanaheim, hvor kvinderne er mægtige gudinder og præstinder, som skaber liv og bruger mændene som de har lyst. På sin far Odins gård ved Idunvallen lever Tor som mægtig kriger, et sted hvor mændene bruger kvinderne som slaver, fødemaskiner og horer de kan tage, når de vender hjem fra krig. Det slår altså gnister, da Tor og Freja mødes og forelsker sig, og trods denne lidenskab har de svært ved at forene deres levemåde med hinandens.
Romanen er det litterære sidestykke til tv-serier som Vikings, og hvis du elskede den, så vil du helt sikkert være vild med Johanne Hildebrandts saga om Valhal. Jeg kan endda anbefale at høre Wardrunas album Gap Var Ginnunga mens du læser, hvoraf nummeret Dagr er kendt fra Floki og Helgas bryllup. Det sætter den helt rigtige stemning, og jeg forsvandt ind i en anden verden. Ind imellem tænkte jeg også på Pocahontas og hendes møde med John Smith. Det er ligeså historien om et møde mellem to kulturer, to verdener, som ikke forstår hinanden, men hvor to elskende forsøger at forene dem. Om det lykkedes for Tor og Freja må du selv finde ud af.
TIP: Jeg fandt bogen i Netto til 59,- for et par dage siden. Skynd dig!
I denna bok flyttas vi över 2000 år bakåt i tiden, till Vanaheim, ett ö-samhälle där Gudinnan dyrkas och kvinnor styr. Freja är i detta samhälle en ung prästinna, med ödet att en dag ta över som översteprästinna för samhället.
För mig var det lite svårt att komma in i boken, det var en del transportsträcka innan själva handlingen började. Å andra sidan, med facit i hand, var den första biten viktig för att senare kunna förstå kontrasterna mellan de olika samhällena vi introduceras till.
Det är en intressant premiss Johanne Hildebrandt arbetar med, att ta de välkända asagudarna och deras legender, och sätta dem i mänskliga roller och vardagsliv. En hel del vet jag hur det blir i slutänden, men Johanne målar upp hur de olika personerna kom dit. Det är väldigt fascinerande läsning!
Den var okej att lyssna på som underhållning medan jag gjort andra saker. Gillade inte riktigt Anna Godenius uppläsning. Intressant dock hur Hildebrandt har vävt ihop en historia utifrån arkeologiska fynd om bronsåldern och de nordiska myterna.
Hade potential att bli bra! Men relationerna kändes ganska platta (ping Freja och Tor) och lite fattigt språk som varken målade upp någon miljö eller fördjupade karaktärerna och deras känslor och upplevelser.
Nä jag är ledsen mina vänner. Dels var jag tvungen att lämna tillbaka boken till biblioteket, dels har jag ingen lust att läsa vidare atm. Historien hade vissa intressanta sidor men känner inte för någon av karaktärerna (speciellt inte för huvudpersonen Freja: hon har typ noll personlighet) och språket/sättet den är skriven på är under all kritik. Stilen är oerhört enkel - och inte på ett bra sätt - där de flesta meningar börjar med "Hon/Freja gjorde etc etc./Hon/Freja tänkte etc." Jag får inte heller någonting utav miljöbeskrivningarna, det känns mest som att de finns där som utfyllnad emellan de andra stolpiga meningarna. Kanske blir boken bättre men just nu lägger jag hellre tid på andra böcker. Så jag kommer antagligen inte låna om den i första taget.
Frøya is the first book in a saga combining historical fiction and Norse mythology, which gives ground to what could have been an amazing fantasy series. We are taken 2000 years back in time, to Vanaheim, an island society where the Goddess is worshiped and women rule the world!
Frøya (Freya in English), the main character, is in this story a young priestess, with the fate of one day taking over as the lead priestess. Then a war builds up, and the story dives into all clichés possible. Forbidden love, betrayal, handsome men, lots of sexs (not in a sexy way) etc. It lost me a little there, but not enough to not keep reading. It was certainly an easy read, and great escapism for my Covid brain. So much so that I instantly picked up the next book in the series. Perfect as a brain candy read, but nothing more. I think my tolerance level would have been lower had I read it during “normal” times.
Fantastisk worldbuilding, mytologin, tidsåldern, och samhällena är otroligt intressanta och känns väl efterforskade, med en bra blandning av fakta och vild fantasi. Boken har alltså enorm potential, men förstörs tyvärr av handlingen, som är under all kritik.
Jag var frestad att ge boken två stjärnor, eftersom allt gällande magin, politiken, samhällsstrukturen etc verkligen drog in mig, men tyvärr har jag inte mage, då större delen av boken fokuserade på Frejas relation med Tor. Eller rättare sagt, Tors kuk.
Jag kommer inte ens att gå in på det absurda i att Freja, som kommer från ett matriarkalt samhälle där kvinnorna styr (obs, inte jämställt! Män anses något lägre än kvinnor, tänk svenska könsroller för 50 år sedan, fast ombytta), på något sätt tolererar Tor, som kommer från ett groteskt kvinnoförnedrande samhälle (kvinnor behandlas rätt och slätt som ägodelar), som under bokens gång över huvud taget aldrig ändrar sin kvinnosyn. Som allt annat med boken är premissen bakom detta faktiskt ganska intressant, en kvinna från ett matriarkalt samhälle möter en man från ett patriarkalt, men utförandet är uruselt och stjälper på något sätt bort all potential.
Men detta är inte ens det värsta. Det är sexet. Jag har personligen ingenting emot sexscener, de kan absolut hjälpa handlingen och relationerna framåt, men allt i den här boken handlar om sex. Det finns absolut ingen grund till att Freja och Tor faller för varandra, det finns ingen spänning mellan dem som personer, hela den ~förbjudna relationen~ baseras på att de helt enkelt är för kåta i varandra för att kunna låta bli. Kåtheten är det enda som håller ihop dem och som driver deras "romans", de hatar varandra, och så ligger de för att de inte kan låta bli. Rinse and repeat. Igen och igen. Det är verkligen det som driver i princip hela huvudhandlingen: sexscener i tid och otid. Det hade ju varit en sak om det faktiskt hade varit detaljerade sexscener, som i faktisk erotik; hade boken varit skriven för att faktiskt hetsa upp folk hade de omåttliga och ärligt talat omotiverade sexscenerna varit förståeliga. Men så är inte fallet: det kanske är tillräckligt för att göra dig obekväm att läsa offentligt, men långt ifrån tillräckligt för att någon skulle gå igång på det. Är det sådant du letar efter så välj en annan bok.
Boken är verkligen sprängfylld med potential, men katastrofalt utförd. Det är överdramatiska och ologiska känslor, huvudkaraktärer som ingen bryr sig om, och omotiverad sexscen efter sexscen. Snälla. Jag bryr mig inte. Snälla ge mig mer av politiken och kriget, mer av mytologin, mer om samhället, det finns så mycket att bygga på! Men. Jag. Bryr. Mig. Inte. Om. Tors. Kuk.
I went into this book expecting to really like it or at least be a bit enjoyable. A good friend of me had read it a couple of years ago and really liked it and therefor she recommended it to me. Seeing as she had recommenced me a book earlier this year that I really liked I expected nothing less of this book.
After having read the whole damn thing I still fail to find a single likeable character in this book, except for the one who died within the first few chapters. Not only were the characters dislikable, but had mood switches like I’ve never seen before. A conversation could start on a happy note just to end in yelling and accusations a minute later. Not only that but everything seemed to be about sex one way or another, which I found strange seeing that this is a YA book. Sure, it wasn’t graphic or anything, but to have 80% or so of the book to revolve around sex or desire was just weird. Since I’m not a huge fan of sex in books was this not something that improved my view of the book in the least, but rather brought it down to the only star it received.
Don’t recommend this book. At all. The low rating it already has should have warned me before going into this book.
Freja blev verkligen en levande karaktär för mig och jag läste boken med stor inlevelse. Hildebrandt beskriver en kultur som känns realistisk då det märks att hon gjort noggrann research om både arkeologiska slutsatser och även om de nordiska myterna. Sen är det ju en fantasy med inslag av magi och mytiska figurer och varelser så klart. Skildringen av deras kult med olika offer är inte glorifierat utan ger en bild av den grymma verklighet man levde i under gamla tider och hur bunden man var vid tro på besvärjelser och olika saker man var tvungen att göra för att blidka gudar och makter. Boken har varit ett fantasy-äventyr men också en att lära historia av. Jag tyckte mycket om att läsa den och blev inspirerad!
"Aikojen alussa, paljon ennen kuin maailma oli nykyisen näköinen, Jumalatar oli lähettänyt unia Vanaheimin Svealle. Hänen oli vietävä perheensä vetten yli paikkaan, missä pyhäkivi oli pitkäntalon näköinen. Se oli hänen kohtalonsa."
Voi harmi, olisin halunnut pitää tästä kirjasta paljon enemmän! Henkilöhahmot olivat musta-valkoisia ja liian äkkipikaisia. Tuntui kuin kaikki vain huusivat toisilleen eikä kukaan kuunnellut tai oppinut näkemään asioita toisen näkökulmasta. Liikaa alleviivattua vastakkainasettelua minun makuuni. Vähän olen kahden vaiheilla, luenko seuraavat osat... mahdollisesti, jos ne kohdalle joskus tulevat.
This book is my absolute favorite (sorry HP, but it’s the truth)! I was drawn into the story from the very beginning, and I just couldn’t put it down until I had finished the last page - then I had to run to the store to pick up its sequel (which is also really good!).
It’s raw and rough and grounded - yet magical. The atmosphere of this book (and of the entire trilogy), is exactly as a fantasy story based on Norse Mythology should be!
My dad gave me and the second book in the series to read, and so I did… If it hadn’t been for dad I would’ve given up on this.
The good: The author has done her research and if you are familiar with Norse mythology you’ll be able to see how she have taken all the bones, names, and stories of old and shook them up to create something more modern, as well as a full narrative that feels population by real people (As opposed to the Edda e.g.)
The bad: this modern take is so hamfisted and weak. The central conflict of this book is that the good/wise, matriarchial, goddess wordhipping society (the Vanir) are forced into a meeting with the bad/stupid, violent, patriarchial society (the Aesir). The portrayal is so cartoonish that it is really tedious reading.
Then there is the love story between Freja and Thor. They both kind of suck, though I do appreciate the author’s effort to include the part where Frej and Freja were indeed Vanirs forced to live with the Aesir in a peace time deal. But the little ”court intrigues” here just didn’t work for me.
Also, Thor is a cartoonish lout and it is incomprehensible why either he or Freja like each other even a little. Except that they’re horny, but their hatred of one another, and occasional rapeyness*, just makes this irritating to read.
*Thor does regret taking Freja by force. However, only because he loves her. He still thinks it is ok to rape slave women.
And yes, were older societies a lot more coarse and violent than we find acceptable, but again, this was done to the umpteenth degree with no nuance only to contrast it to the ”educated” and ”civilized” Vanir.
The amount of talk about boners, cock, and fucking is just cringeworthy. Eventually all I could do was start to skim over it and sigh.
For dad I guess I’ll give the second book a try too, but the writing left much to be desired for me.
Jeg har efterhånden læst bogen et par gange. Den er rigtig god - især hvis du er til nordisk mytologi og deslige. Rigtig spændingsfyldt og med gode beskrivelser af karakterer + miljø, som jeg finder troværdigt. Skøn mørk fortælling. Jeg synes, at det er befriende, at vi her får en fortælling med fokus på menneskerne og deres tro.
Min eneste kritik er, at der nogle gange forekommer et pludseligt stift i synsvinkler, hvilket forvirrer mig hver gang. Her kunne man med fordel have lavet et linjestift eller el. lign., for at hjælpe læseren med at forstå stiftet i synsvinkel.
Jeg synes også, at der er tendens til at ord og vendinger gentages lidt for ofte, hvilket er lidt trættende. Jeg tænker måske, at det mere har noget med oversættelsen at gøre end, at det er forfatterens valg.
I don't know what to say about this book. it was intresting to follow the life of the people who lived 2700 yeras ago and follow their rituals and religion. I could in some amount understand that tthe people in this book was soem of the Gods in Nordic myhology and I think that's why I ahd a hard time with these charactes sometime, it wasn't this characters that you really fall for. But usually Gods are descibed as a bit complicated in how they work and they were. They were usually very annoying and sometimes the thing that happend were just.. annoying or wierd, but it was good at the same time so I guess I liked it and I look forward to see what Johanne Hildebrandt will amke of this.
This entire review has been hidden because of spoilers.
I really liked it. Some parts were weird, yes, but that was probably on purpose. The beginning was very slow but once the story actually started moving along it was difficult to put the book away. I liked that the book wasn't predictable - yes, much of it was based on the myths, but where the myths get diffuse Johanne made interesting choices. The ending really surprised me. Freja hade to chose between two choices, both with positives and negatives, but she found a third option - one that made more sense for the character, but was definitely bittersweet. I'm looking forward to the next book.
This is the first book I've read by this author and it has been years since since I read it last. It's just as amazing as I remember. Not only is it a fantasy mixed with mythology of the nordic gods (Tor, Freja and Odin - just to name a few), but it's also part of my scandinavian legacy.
The saga of Valhal honestly bought tears to my eyes on the final pages of this book. It was just so heartbreaking, even though I know it had to happen for a reason. But I just want Freja and Tor to have their happy ever after.
381 sidor och vad jag tycker speglar betyget. .=) Älskar kvinnoperspektivet som ges och lever mig in i tiden som känns så verkligt. Som om det vore sann berättelse. Vi följer med perspektiv på en kvinna en tid i hennes liv. Jag har hela serien, men först nu kommit till att läsa dom.
Vikingatiden är mest spännande och då inte från oden o tors mfl röjjar historier, där kvinnor inte dög mkt till mer än våldtäckter o slagpåsar. Förrutom en viss grupp av kvinnor som hade nåt att säga till om.
Love it.!! Läs och trolla dig in i en sjukt bra story
There are so many things that I loved about this book - the well researched mythology and world building being a huge part of that. The storyline is also quite interesting and entertaining. But wow, the writing is simply not good and the vocabulary is definitely lacking.
I’m not a pretentious reader though, and also pretty forgiving if the story is good enough and I think that this one is (at least the second half of the book). I appreciate that the author didn’t sway too far from the actual northern myths and sagas.
A very fascinating story largely based on findings from the Scandinavian bronze age. Hildebrandt weaves with great care for detail and imagination a tale about the peoples who lived 2,700 years ago, the goddesses and gods they worshipped, the female warriors, the clash between harmony and greed, using familiar names from myth and sagas, and made-up new characters, so that we might get a feel of what life close to nature was like back then. Wholly engaging all the way through.
The first half is really good and like nothing I've ever read, but the shtick gets old fast and the second half becomes more and more predictable by the page, albeit with a minor twist towards the end as one of the star-crossed lovers opts out from what an American writer would probably have felt obligued to give us.
Settingen och historien i sig intresserar mig men av någon anledning fångade den mig inte. Jag känner inget för karaktärerna, beskrivningarna av gudarnas krafter och inverkan saknar den där känslan av magi och övernaturlighet så historien förblir platt.
En fängslande och detaljerad berättelse som gör boken till en riktig bladvändare. Ibland saknades lite språkliga korrigeringar, men på det stora hela en mycket läsvärd bok! Jag är glad att det finns två böcker till :)