Medborgarna : noveller

by Henrik Bromander

En kvinna tröttnar på otryggheten i bruksorten där hon vuxit upp och går med i ett medborgargarde.
Två småländska heroinister reser till Göteborg för att reglera en skuld.
En minkfarmare patrullerar bland burarna och låter handlampans sken svepa över de sovande djuren.
En desillusionerad man reser till Baskien, en gång föremålet för hans drömmar om frihet, men hittar något annat bortom vapenstilleståndet.
Henrik Bromanders Medborgarna är en novellsamling om människor här och nu, där han fortsätter att utforska livet på samhällets sällan belysta skuggsida. Det är hans andra bok på Weyler efter den hyllade romanen Skymningstid.

Genres: Fiction

296 pages, Hardcover

Published February 3, 2023

Reviews

[Anna Nyman · Rating 4 out of 5]

Bromanders styrka som författare är att han så väl beskriver det man sällan läser om. Karaktärer som sällan skildras får liksom finnas som hela människor. Så även i denna samling kortare texter. Den invändning jag har är att texterna, med ett undantag, inte riktigt känns som noveller, på så sätt att inget händer, förändras eller slutar med en knorr. Behållningen är verkligen det där typiskt bromanderska, att få till sig skildringar av människor och situationer jag inte läser någon annanstans. Men för vissa av texterna sörjer jag att det inte blir mer av en intrig, en längre historia.

[Petter Westerstrom · Rating 5 out of 5]

Det här var som att läsa en novellsamling om mig. Boken speglar min generation väldigt bra. Ibland var jag tvungen att sluta läsa för att det var för hemskt. Det var egentligen bara en av novellerna som inte höll samma kvalitet som resten (den om miljöaktivisten) men det är förlåtet med tanke på hur gripande de andra är.

[Micke · Rating 4 out of 5]

Överlag bra noveller.

[Daniel · Rating 3 out of 5]

“…och det kunde han förstå, utan att förstå.”

[Fredrik · Rating 3 out of 5]

Novellerna präglas av Bromanders sedvanligt entusiastiska grävande i subkulturell mylla. Precis som andra skrivit är Bromanders styrka att ge röst åt perifera men samtidigt helt vanliga människor.

Om jag ska försöka identifiera några återkommande teman i de här nio novellerna så skulle det kunna vara: vuxenblivandets besvikelser, svårigheterna i att bryta destruktiva mönster och våldets kraft/impotens.

Från den inledande novellen om en medelålders kvinna som går med i ett medborgargarde, via den impotente miljöaktivisten som väntar på att en fadersfigur ska peka ut vägen, till den avslutande novellen om en ETA-vurmande vänsterkille så går en röd tråd om desillusionering inför den politiska aktivismens möjligheter. Framför allt är det våldet som metod och som utlopp för desperation som skärskådas. Ett av Bromanders ständigt återkommande teman.

Det finns en tydlig ambivalens och fascination inför våldets destruktiva kraft i Bromanders författarskap. Våldet är en katalysator för politisk och personlig förändring som ofta får ett högt pris.

Som alltid med novellsamlingar gillar man vissa av novellerna mer än andra. Mina favoriter i Medborgarna är de tre i mitten: Lämnad vid första slaget, Väggen och Döda hund. I Döda hund uppskattar jag fabulerandet, leken med verklighet och fiktion och fascinationen inför berättandets kraft.

[Eva Gustafsson · Rating 3 out of 5]

3,5

[Maria · Rating 4 out of 5]

Undantaget en omarbetad LL-version är detta det första jag läser av Bromander och jag är inte besviken. Fint flyt i texterna, kanske bortsett från en av novellerna med mycket slang i. Där fastnar jag lite i olika uttryck som jag aldrig hört.

Här blandas många olika perspektiv, oftast i en och samma person. Hur komplicerat det blir när perspektiven krockar. Gråzonerna. Saker är inte alltid vad de ser ut att vara, men hur ska vi veta?

Något som slår mig är den lokalkännedom Bromander verkar besitta. Jag anar att det mesta går att hitta på nätet, men jag får ändå känslan av att miljöbeskrivningarna är gjorda av en person som verkligen har gått på samma gator, känt in atmosfären, sett hur skuggorna faller under olika tider på dygnet och hört ljuden från omgivningen. Välgjord research eller en berest person.

[David Karlsson]

Henrik Bromander har alltid först och främst varit en serieskapare för mig (och som sådan en av Sveriges absolut bästa), så pass mycket att jag aldrig kom mig för att läsa hans första fyra-fem romaner. Det är först sista året jag börjat åtgärda detta, dels med den tidigare novellsamlingen Korrespondensteorin och dels romanen Skymningstid. Bromander är i både serie- och prosaform extremt skicklig på att skapa karaktärer och handlingar som man fångas av och novellerna här är inget undantag, alla är intressanta och skickligt utförda. Min favorit är den relativt korta "Döda hund" som på ett närmast genialt ställer frågan om varför man bemödar sig att berätta något och sanning kontra lögn (ett tema som också var en viktig del i Korrespondensteorin).

(Tidigare publicerad på Instagram utan betyg, sätter därför inget såhär i efterhand.)

[Simon · Rating 4 out of 5]

Har sträckläst massa Bromander-böcker hela hösten/vintern, var skönt med en novellsamling, och slippa en hel roman om en tragisk karaktär. Bra som vanligt / allt annat!

[Tina Persson · Rating 5 out of 5]

Blir helt fast i porträtten som tecknas av de olika medborgarna. Strålande!

[Thomas · Rating 3 out of 5]

En stark trea. Påminner lite om Jonas Karlssons böcker, men mer fokus på stämning.