Omega

by Johannes Anyuru

Johannes Anyuru slog igenom stort med debutdiktsamlingen Det är bara gudarna som är nya, där han använde Iliaden som ram och resonansbotten för sin skildring av det samtida Sverige. Nu är han tillbaka med sin andra diktsamling Omega, där formen är friare och tonen mer personlig. Utgångspunkten är han själv, hans eget liv flätas samman med ett större mänskligt sammanhang och medvetande.

Genres: Poetry, Swedish Literature

77 pages, Paperback

First published January 1, 2005

About the author

Johannes Anyuru, born 23 March 1979, is a Swedish poet and author. His father is from Uganda and his mother is Swedish.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes...

Reviews

[Anna Carlsen · Rating 1 out of 5]

Kände ingenting och tyckte helt ärligt att den var tråkig.

[Caroline · Rating 3 out of 5]

Om döden och livet och platserna och tankarna. Intressant men inte drabbande.

[Sophia Sjögren · Rating 5 out of 5]

kanske det bästa jag någonsin läst

[The_Mad_Swede · Rating 4 out of 5]

När jag nyligen läste Johannes Anyurus lysande roman, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar , slogs jag ganska omgående av att det var en poet som skrev. Och då menat på bästa möjliga vis som en språklig medvetenhet som gav boken en enorm skärpa. Jag visste då att jag även ville läsa åtminstone någon av Anyurus poesi, och eftersom Omega fanns i en av hustruns bokhyllor blev den det givna valet.

Samlingen, som gavs ut 2005, är som jag förstått det Anyurus andra, efter debuten, Det är bara gudarna som är nya, från 2003. Med en språklig skicklighet skildrar Anyuru en erfarenhet av livet som tycks mig präglad av ett visst mått melankoli, men också en vardag ... bland vänner ... i förorten ... utanför det normativa (där språkets huvudsakliga avsaknad av interpunktion och samtidiga användande av stor begynnelsebokstav formar läsningen av texten både med och mot sådana normer).

I slutändan kanske Omega inte sveper mig av mina fötter på samma sätt som De kommer att drunkna i sina mödrars tårar gjorde. Huruvida detta primärt har att göra med att det senare är ett nyare verk av en än mer erfaren författare eller med en preferens hos mig själv för berättande prosa, kan jag inte svara på. Men jag tycker om samlingen, och är nyfiken på att läsa mer av både poeten och romanförfattaren Anyuru.

[Džana Doo · Rating 4 out of 5]

Dessa dikter lästes efter varandra i ett enda svep, med en egen groende saknad efter en vän inom mig, och det känns som att jag gjorde rätt val som bestämde mig för att läsa boken nu under hösten. Fast kanske är det bara jag som romantiserar Göteborg. Allas saknad/längtan efter människor är personlig men det Anyuru skriver ("Hans tankar och drömmar/ har blandats ut som te/ inuti den våldsamma osynliga vågen") - Jag tror att jag förstår, samtidigt som det är vissa texter i den här samlingen som jag inte förstår alls, men det är väl så det är. Det är dock därför den här diktsamlingen inte når ända fram till mig. Det här kanske inte är Anyurus bästa verk men det är för all del inte dåligt, det är snarare jättefint. Jag tycker om hans tankar om alltet; om universum och döden men framför allt om självaste livet. Rekommenderas.

[Ebba · Rating 4 out of 5]

I read most of this so I'm gonna count it towards 2016 because I've barely read anything else haha.

This was excellent, I really loved Anyuru's writing style, and even though his poetry is pretty abstract, I found a lot of things to relate to. I was impressed of how well he mixed social issues with personal issues in this collection, and I would definately recommend people to read it.

[Sandra · Rating 2 out of 5]

Jag verkligen älskar allt annat som Anyuru formulerat, vilket gör det svårt för mig att enbart ge denna diktsamling en tvåa. Men något fattades, kanske var det hos mig, liksom en brist på resonans. Ord som inte riktigt ville nå fram dit de var ämnade.

[Anneli Waara · Rating 3 out of 5]

Fina dikter, särskilt de i början av boken, om sorgen över en bortgången vän.