Habib är elva och bor i förorten med sin familj; pappa som har kafé där mamma jobbar ibland, lillsyrran som är och brorsan Tony som på allvar tror att Belgien är Europas huvudstad (!).
I skolan får de i uppdrag av Maja att skriva dagbok. Såklart skiter Habib i det först. Det gör alla killarna eftersom dagböcker är en tjejgrej. Men sen, när fröken har kallat till extra utvecklingssamtal med mamma, sätter han igång. Och gillar det. Kan inte sluta skriva!
För det händer så mycket den här sista tiden i femman. Pengar ska samlas ihop till klassresan, och ryktet går att det finns mest burkar att samla på Östermalm där de rika bor så dit sticker Habib och kompisen Alex.
Annars är det fotbollsträningen, matcher och Winston som är ny i laget. Den lilla hundvalpen som ska rastas och som visar sig vara rena tjejmagneten.
Och så är det Paris. Den vackraste tjejen som finns. Som Habib bara måste fråga chans på, om han bara fick ett bra tillfälle
Det här är en kul, cool, varm och bubblande bok om att vara elva, hänga med kompisarna i centrum, vara kär och fast besluten om att ta reda på meningen med livet.
Trevlig och rolig läsning. Ingenting fantastiskt kanske, men ändå en bra barnbok. Vi får följa Habib och hans vänner som bor i en förort utanför Stockholm. Habib har fått i uppgift av sin lärare Maja att skriva dagbok och i den berättar han om sitt liv; sina vänner, sin familj och grannflickan Paris han är kär i. Han försöker också ta reda på vad meningen med livet är. Men svaren han får när han frågar runt gör honom bara mer förvirrad.
Det är Habibs dagboksinlägg vi får läsa i boken vilket innebär att vi hela tiden befinner oss i hans huvud. Efter att nyligen ha läst böcker av både Astrid Lindgren (Ronja Rövardotter) och Barbro Lindgren (Lilla Sparvel) som båda var/är väldigt duktiga på att skriva ur ett barnperspektiv är det svårt att inte jämföra och jag tycker kanske inte att Douglas Foley lyckas lika bra. Ibland känns språket som en elvaårings, ibland som en vuxen som försöker skriva som en elvaåring.
Men det fanns ändå mycket att uppskatta. Habib har många kloka och roliga funderingar och boken var många gånger underhållande. Sen lyckas Douglas Foley också peka ut fördomar som finns och hur det ibland kan ställa till det så att det blir fel än om personerna kanske egentligen inte menar någonting illa.
Läst till kurs i svenska barn- och ungdomslitteratur. En väl skriven bok om en kille i förorten som bryter mot vissa genusmönster och grubblar över meningen med livet och annat. Jag tror det skulle vara en bra bok att introducera dagboks-modellen och även fånga elevernas läsintresse. Däremot upprätthålls ”vi-dem” narrativet eftersom han stannar i sin bubbla och pratar mest bara om ”det andra” utanför.
Ändå en fin bok som trots att den har några år på nacken (typ 10) fortfarande känns aktuell och välskriven.
Habib är 11 år, och fröken, Maja, har gett dem i uppdrag att de ska skriva dagbok och Habib måste sätta igång. Han börjar också fundera på meningen med livet, vilket ska ta plats tillsammans med alla tankar på skolans snyggast tjej Paris, på fotbollen, kompisarna och allt i skolan.Habib försöker väldigt mycket, men det mesta för att imponera på Paris (och undvika sin äldre bror Tony).
Som vuxen hittar man lite godbitar som vänder på hela konceptet med rasism och hur man tänker på saker genom små underfundiga meningar, som att Habibs mamma menar att in till stan kan man ju inte åka, där bor ju bara svenskar och man blir garanterad rånad!, vilket för mig gjorde det till en ganska angenäm läsupplevelse ändå.
Inte riktigt min typ av bok men den va underhållande och jag kan tänka mig att den speglar tankarna hos en ung kille i mellanstadiet och skulle uppskattats av den målgruppen. Om den speglar förortslivet realistiskt eller inte kan inte jag avgöra men jag gillade den, skulle önska lite mer djup i berättelsen men det är ju första i en serie så man får väl lära känna karaktärerna bättre allt eftersom.
Jag läste den när jag var ungefär lika gammal som Habib och älskade den. Nu när jag läste om den kan jag se dens brister men den ligger fortfarande varmt om hjärtat. Sådana böcker görs inte ofta. En bok om hur livet verkligen är i förorten, en bok man blir underhållen av. Dels på grund av alla olika människor man känner igen men även just på grund av alla slang.
Jag uppskattade denna. Det var fint att läsa en bok utifrån en invandrarkilles perspektiv utan att allt kretsade kring hans identitet och ursprung. Fokuset låg inte på problemen och rasismen han fick utstå, utan på skolan, kärlek och vänner. Rasismen och fördomarna han fick utstå uppmärksammades också, på väldigt smarta sätt.
Meningen med livet is the first book in the Habib series. It's about an eleven year old boy living in a Stockholm suburb and his search for the meaning of life. There is a little something for everyone in this story: Habib describes his day-to-day life which includes playing soccer, getting into trouble with his friends, thrilling escapades in school and the city, arguing with his big brother and crushing on a girl that lives in the same apartment complex. Foley managed to capture a certain level of empathy that I missed in Patterson's Middle School series. Habib is a regular kid but also a likable and insightful character. Foley also did a great job describing Stockholm.
The only downside with this book is that it felt a little dated, it being almost ten years since it was published. It's mostly small facts that happen to set it around 2004/2005, though. There is also a lot of slang, but I personally don't know whether certain phrases are still relevant or not. Apparently the last book in the series came out last year (2013), so maybe the cultural references are still fresh in the later books. Not much happens with his actual search for meaning, it's moreso a compilation of answers from different people in his life. The result is probably a fun topic to discuss with young readers.