Ändå en fin bok som trots att den har några år på nacken (typ 10) fortfarande känns aktuell och välskriven.
Habib är 11 år, och fröken, Maja, har gett dem i uppdrag att de ska skriva dagbok och Habib måste sätta igång. Han börjar också fundera på meningen med livet, vilket ska ta plats tillsammans med alla tankar på skolans snyggast tjej Paris, på fotbollen, kompisarna och allt i skolan.Habib försöker väldigt mycket, men det mesta för att imponera på Paris (och undvika sin äldre bror Tony).
Som vuxen hittar man lite godbitar som vänder på hela konceptet med rasism och hur man tänker på saker genom små underfundiga meningar, som att Habibs mamma menar att in till stan kan man ju inte åka, där bor ju bara svenskar och man blir garanterad rånad!, vilket för mig gjorde det till en ganska angenäm läsupplevelse ändå.