"Fly, Ylva Ulvsdotter, om du ännu vill leva!" väste Döden. Sedan dess är jag på flykt.
Året är 1350 och pesten härjar svårt. Femtonåriga Ylva återvänder hem från sätern och finner att alla är döda. Ensam och rädd med bara sin hund till skydd flyr hon till skogen. Där möter hon en främmande stum yngling, på flykt från helvetet. Svårt sargade hänvisas de till varandra och påbörjar en gemensam resa för att överleva. Sakta växer en speciell men inte okomplicerad kärlek fram dem emellan. I bakgrunden finns vargarna och Ylvas tillit till dem, särskilt den som hon kallar "Månskensvargen".
It had a great concept and I was in the mood for a longer read. However I felt like this book was way to slow and not much happening for such a long book. The plague theme with a young teen trying to survive was interesting but not enough to make it an interesting read all way through
--- Review in Swedish --- Couldn't find any other editions here on Goodreads or on Google in English. But if the book is translated and you have an English edition in your reach AND want a review - please tell me. Then I will try to make a translation of the Swedish review. ---
Okej, jag var väldigt delad mellan 2 eller 3 stjärnor så nu blir det... *~ ~ 2,5 ~ ~* Jag är väldigt van vid att läsa historiska romaner och kan då vara rätt kräsen när det gäller just det (hrmhrm). De historiska romaner jag brukar läsa är inte heller klassade som ungdomsböcker. Därför var det väl en trevlig omväxling att läsa just en sådan.
Det jag tyckte om med den här boken var att den tog upp viktiga ämnen som bl.a. död och saknad, kärlek, sexualitet och könsroller. Att läsa om 1300-talet och digerdöden är såklart också fascinerande. Huvudkaraktärerna fängslar även läsaren, speciellt den stumma pojken Ylva träffar (namnet kommer fram senare i berättelsen). Själva mystiken kring honom trappade upp spänningen för mig och fick mig att bli mer intresserad. Ylva, "vargkvinnan" är en stark, självständig och tänkande karaktär. Speciellt det här fick mig att haja till:
"Sanda Olof dödar för nöje. En dråpare är han. Jag dödar för mat. Jag är jägare. Inte för hat, utan för mat. Så kommer en annan tanke: Känner Gud samma stolthet och glädje när han sänder pest och död över människorna? Är Gud en jägare? Eller en dråpare?" (s. 464)
Gud ifrågasattes inte öppet på den här tiden. Men vi kan ju alltid undra ifall människorna någonsin tänkte kring vad de egentligen trodde på och jämförde det gudomliga med människornas jordeliv? Det tror jag nog att de gjorde precis som Ylva här. Ylva är själv troende katolik under den här tiden och skulle självklart inte tala öppet om sina tankar.
Så varför har boken fått så låg rating då? undrar du antagligen nu. Jo, som jag redan har berättat är jag rätt kräsen. Kapitlen var oerhört korta och språket inte särskilt nyanserat. Visst användes komplicerade och ovanliga ord från "den tiden" men annars var språket väldigt enkelt. Jag vill ha sprakande miljöbeskrivningar och träffande observationer! Styckeindelningen var även märklig och det var ofta en mening per rad vilket gjorde läsningen hackig. Någonstans i mitten byttes berättarperspektivet vid pojkens berättelse från "jag" till "han" vilket jag tyckte förstörde känslan lite. Allt det enkla gjorde att jag kände mig för lite för gammal för boken. (Tror den riktar sig till de som är några år yngre än mig, kanske yngre än 15-16 år).
Här nedan kan du se min tråkiga och fula spänningskurva :) så som jag personligen upplevde boken. OBS! Den är individuell och gäller alltså inte för alla!
Själv så passade inte boken riktigt mig även om jag kommer att läsa fortsättningen i nästa. Men den är värd läsningen ifall du velar. Boken tar upp flera viktiga ämnen som än idag är aktuella och är just därför värd att läsa.
Vissa delar/ saker var superbra, andra extremt sega. Det känns som att MÅNSKENSVARGEN mer vill utbilda sina läsare i det vardagliga livet för fattigt folk i medeltidens Norden, än underhålla oss med en spännande historisk roman. Jag uppskattar detta delvis, men i längden blev det väldigt segt. Jag hade också lite svårt för språket som användes, förstår att det är för att ge känslan av historien meeeeen asså nej...not my cuppa... Och om jag måste läsa ”mitt hemliga ställe” en gång till SKRIKER JAG!!!!
Jag tyckte heller inte ngt vidare om Ylva, visst har hon det tufft och får gå igenom mycket men hon är så ELAK! Mikael däremot tyckte jag väldigt mycket om, hans kapitel var de bästa och fick en helt annan känsla av dem, de kändes mer ”äkta” på något sätt, både hans historia och hans karaktär!
Det som skulle kunna få mig att fortsätta denna serie är om Har sett att bok 2 + 3 ska ha mer handling än denna, så kanske kanske läser dem, men de ligger inte högst på listan.
Jag läste den här boken någon gång i fyran tror jag och trots att jag aldrig hann läsa ut den har vissa scener ur den stannat kvar - därför har jag nu läst om den och wow what a ride. Det saknas visserligen en ordentlig handling i större delen av boken men jag tycker inte det gjorde så mycket då man istället får lära känna Ylva och Mikael bättre. Älskar dessutom vidden av ämnen som berörs i Månskensvargen! Det är en historisk roman där både döden, religion och sexualitet utforskas.
Jag har tänkt läsa den här rätt länge nu, dess uppföljare står bland annat i HBTQ-hyllan på Uppsalas bibliotek. Men det har liksom inte riktigt blivit av... förrän nu.
Det är svårt att inte hålla med andra läsare som har kommenterat på att den är alldeles för lång, inte på samma sätt som Sanderson's böcker är långa utan snarare att det finns rätt mycket som skulle kunna kortas ner utan att det skulle påverka berättelsen så värst mycket. Jag håller med om det, samtidigt som jag antar att jag kan se varför den inte har kortats ner. Det funkar för mig som läser snabbt och som behöver lite mer för att faktiskt bli uttråkad men har en känsla av delar av detta kommer att få läsare som faktiskt skulle älska boken att tveka eller kanske till och med ge upp.
Det var en intressant och kul läsning, om än sorglig av och till, trots det. Pesten i Sverige har knappast gått mig förbi men jag vet samtidigt inte så mycket om det så på ett sätt var den utbildande även om det som sagt är ett skönlitterärt verk. Det var även spännande att faktiskt få lite HBTQ-representation i en historisk bok som denna på svenska. Det är delar av svensk/nordisk historia som jag vet mycket mindre om än jag skulle vilja.
Fascinerande många likheter med min egen bok Det sjunger i isen! Samtidigt väldigt annorlunda.
Jag tycker om att författaren har gjort sin research ordentligt. Historien blir levande och trovärdig. Jag tycker om hur nära man får följa med i karaktärernas kamp för att överleva. Det finns några scener som verkligen grep tag och har etsat sig in på näthinnan.
Ändå fastnade jag aldrig riktigt för berättelsen. Svårt att säga vad det berodde på, men jag håller med dem som påpekat att den kunde fått vara kortare. Handlingen är lite för förutsägbar för att räcka som drivkraft genom de långsammare partierna.
Tw: death, rape, homophobia, torture and abuse (aka this is the middle ages, people gonna get fucked up)
This was extremely well written and while i dont like the world and even though the characters have an extremely problematic relationship, i enjoyed the book and for some reason it didnt trigger me even though it had rape in it so i'm like how in the frick frack did she write this so well?
Hade lite svårt för språket och för att den var så långsam, men den var i alla fall annorlunda annan ungdomslitteratur och hade några fina citat. Alldeles för lång, enligt mig. Skummade mycket.