Äntligen har Agneta fallit på plats. Nu vet hon precis var och hur hon vill leva sitt liv: I Saint Carelle, tillsammans med Einar, Bonnibelle, Fabien, katterna, ostarna, kindpussandet, vinet, baguetterna och klostret. Men hur stadigt ett medeltida kloster än står, kan det faktiskt falla i bitar av en enkel knackning på porten. I alla fall om det är ett oväntat myndighetsbesök som tränger sig på. Med en enda knackning slås den magiska världen Agneta gjort till sin sönder. Einar vet allt om förgänglighet och att inget varar för evigt. Så han bestämmer sig med en axelryckning för att klinga av tillsammans med sitt kloster. Agneta ser hur klostret och Einar försvinner framför henne. Klinga av? Aldrig i livet! I stället samlar Agneta ihop sina trupper – Fabien, Bonnibelle, Paul och de andra – för att rädda klostret. De har vare sig pengar, makt, ordning eller reda att slåss med. Däremot har de vansinnigt vackra underkläder.
I Au revoir Agneta går solen obönhörligt ner över klostermuren. Skymningens strålar brinner bakom dignande aprikosträd och gamla statyer, och Agneta tänker på sandslott. Är det verkligen värt att bygga sandslott när tidvattnet ändå sveper dem med sig vid dagens slut? Med det tar Agneta på sig sina vackraste underkläder och bestämmer sig för att övervinna precis alla tidvatten.
Ska du läsa feelgood (vilket du såklart ska), då ska du läsa Agneta-böckerna!
Au revoir Agneta är en varm, rolig och innerlig bok om 50+:aren Agneta som försöker våga mer och hitta sig själv. Äventyret i franska pittoreska lilla byn Saint Carelle fortsätter sedan sist. Du bör helst läsa första boken innan du ger dig på denna för att få största möjliga läsupplevelse. Det är ett kärt återseende att träffa Agneta, Einar och de andra karaktärerna igen. Till och med Magnus (även om han är störig).
Emma Hamberg är mästare på att väva in söta små klokheter, samtidigt som det blir ögonblick av både skämskudde och högljudda fniss ibland.
Au Revoir Agneta var kanske inte riktigt lika vass som sin föregångare, men helt klart en värdig och härlig uppföljare!
Det som var lite charmigt i den första boken irriterade mig en aning i denna. Visst, det är helt rätt att följa sina drömmar och strunta i jantelagen om man vill det, och det är härligt att Agneta vågade ta det steget. I uppföljaren fortsätter Agneta fly från sin man, sina barn, bolånen och Svensson-livet i Sverige utan något som helst ansvar. Ibland blir det lite för romantiserat. Vem kan idag fly från sina bolån sådär och samtidigt gotta ner sig i franska ostar och viner och spara problemen (och räkningarna på hög) till morgondagen, det blir lite för overkligt hur hon bara förtränger allt. Boken har sina ljusa stunder men uppföljaren blev en lång harang där Agneta diskuterar sina livsval med ”verkligheten” eller ”livslögnslinjen” vilket tyvärr gjorde mig något uttråkad.
I bok ett fick man lite härlig feel good men uppföljaren var mest ganska, ja, tjatig?
”Jag har aldrig hört någon göra så mycket ljud när de läser” Min sambos kommentar när jag var ca 40 sidor från slutet summerar min läsupplevelse av den här boken väl.
Jag har skrattat, gråtit, flämtat. Jag har varit rörd, arg, irriterad, ledsen, men framförallt glad.
Böckerna om Agneta väcker mycket känslor i mig, jag ser mig själv i Agneta (trots att jag är 25, inte 50). Jag absolut hatar hur hennes familj behandlar henne, hur de beter sig som att hon är ett barn för sitt beteende när det i själva verket är dem som lever otroligt tråkiga liv.
Agneta för mig att vilja. Vilja resa, vilja göra, vilja tro. Och jag tror att just det är syftet. Det är aldrig för sent att ta tag i sig själv, i sitt liv, göra det man vill.
Omge dig med en miljö och med människor som gör ditt liv bättre. Nöj dig inte med mediokert, lev det liv DU vill leva.
Båda böckerna om Agneta är definitivt böcker jag kommer återvända till i framtiden. Jag kan lätt se att de hamnar i bunten av böcker jag kommer återuppleva många gånger, som kan få mig ur en lässlump, få upp min läsglädje, för glädje är precis vad jag känner när jag tänker på när jag tänker på Agneta och hennes historia.
Första boken var helt fantastisk och gav mig alla känslor och inspiration till att leva livet till fullo. I denna fick en inte samma kontakt med karaktärerna och storyn kändes varken det ena eller det andra. Älskar Agneta och kommer fortsätta tänka och inspireras av henne till hur jag vill leva mitt liv.
Även om första boken i serien var bäst så var denna också helt otrolig!
Just sättet den är skriven på och karaktärerna och allting får en att inte vilja lägga ifrån sig boken. Hoppas att Agnetas äventyr inte är över utan att det kommer fler! Är supertaggad på filmen baserad på bok 1 som kommer i alla fall
Mycket välförtjänt uppföljare! Med samma stil som första boken levererar Emma Hamberg med uppföljaren! Även om det inte är samma upptäcktsresande som tidigare så är den ruskigt bra! Många skratt utlovas.
Helt ljuvlig och jag älskar livsfilosofin vi lär oss! Lyssnade på den där författaren läser själv - underbart! Enda nackdelen: jag är nu besatt av ost och vin…
Fantastisk feel-good som även kommer med fina insikter som inspirerar. Mycket humor och lätt att ta sig igenom. Lika bra som första boken! Kan varmt rekommendera!
Lyssnade även på denna bok av Emma Hamberg, vars uppläsning är så bra. Men, önskar att jag väntat längre med att läsa uppföljaren eftersom den för mig blir lite för lik den första boken om Agneta. Mysig och charmig, men når inte upp till känslan jag fick när jag lyssnade på första boken.
Waiting for this on releaseday and it is a wonderful story about swedish Agneta 50years and her adventures in life. Not as many wonderful moments as in part #1 where dinners and meetings in France was detailed and described with a love and captioning the exceptionell french spirit. Still this is a story about what happens and decisions made on the both by Agneta and the people around her that we become familiar with. Sometimes you just want the french feelgood feeling but I would say this is life and its always about ups and downs. I like it a lot. Hope Emma Hamberg wants to tell us more about Agneta in the future. ;-)
den första boken var bättre. eller snarare, om man läst första boken behöver man inte läsa den här också. de är mer eller mindre samma. därför blev det tråkigt.
”alla sitter med stolarna mot den halva bron. (…) njuter av denna halva bro, ett totalt misslyckande, ett försök. för det är vackert med försök.”
Jag älskar vissa bitar. Älskar att få återfinna Agneta, Einar och den lilla byn Saint Carelle. Älskar delen som har fått ge namn till boken, kärleken till Einar, att hitta sig själv och våga följa sin känsla, de delar som fick mig att fnissa högt, och att Agnetas (eller kanske Hambergs) franska blivit mycket bättre ;)
Men det blev lite för långa partier med "verkligheten" och "livslögnen" som kändes mestadels helt överflödiga och drar ner betyget.
Delen i Sollentuna när Agneta äntligen står upp för sig själv är inspirerande och delarna i Frankrike tillåter en att få resa iväg en stund under läsningen och gör denna bok värd att läsa/lyssnas på ändå.
Jag förstod att denna skulle bli svårt att slå första boken. Måste ändå säga att denna bok har var en mycket trevlig, rolig, och emellanåt lite sorglig sällskap dessa sommardagar. Har väckt lust till livet, äta ostar, dricka vin och inte vänta utan skapa livet.
Rena feelgood, det är var detta är! Hoppas på att få följa Agneta vidare i hennes äventyr, för henne vill jag ha mer av :)
Älskade ”Je m’appelle Agneta” men tyvärr brukar den andra boken aldrig vara lika bra som den första.
Lättläst och Emma Hamberg skriver på ett väldigt engagerande sätt. Gillar hur hon kombinerar språk och får karaktärer att komma till liv. Tycker om att Agneta hittar modet att stå upp för dig själv och utforska hennes plats i världen, men tyckte slutet var väldigt oklart (och sorgligt?).