Kerstin Bergman is a crime fiction scholar and an Affiliate Associate Professor of Comparative Literature at Lund University, Sweden. She is a member of the Swedish Crime Fiction Academy, and an established crime fiction critic since the mid-1990s. She is the author of the crime fiction textbook Kriminallitteratur: Utveckling, genrer, perspektiv (“Crime Fiction: Developments, Genres, Perspectives”, 2011, with S. Kärrholm) and of numerous scholarly articles (in English and Swedish) on Swedish and international crime fiction.
“Förgätmigej” av Kerstin Bergman är etc sensommaräventyr i Dalsland. Precis som debutboken Oskuld och oleander är detta en stillsam pusseldeckare. Det är vackert berättat med en stigande spänning. Romanen har detaljer som lyfter berättelsen och den dalsländska miljön inramar den äventyrliga historien där nuet och det förflutna vävs samman.
Förgtmigej är en välskriven deckare där historien berättas i ett lugnt tempo. Det är inte en berättelse som gör att man har andan i halsen när man läser men den har ett driv som gör att man vill veta mer om vad som hänt. Det finns något avslappnande med den här typen av slow crime och som läsare balanserar man mellan spänningen och det rofyllda. Förgätmigej är en deckare jag skulle vilja sätta i händerna på de som fördomsfullt påstår att deckare är dåligt skrivna, dåligt uppbyggda och groteska. Förgätmigej är inget av detta, tvärtom. Den är helt enkelt en läsvärd berättelse.
Kerstin Bergman är skicklig på att lyfta miljön som en stark komponent i historien. Förra boken utspelade sig i Ekerö, den här utspelar sig i Dalsland. Det är svenskt, det är sommar, det är trolskt och mystiskt. Här tycker jag Kerstin Bergman går i Maria Langs fotspår. Miljön blir väldigt lockande samtidigt som den är grunden för mystiken och obehaget i Förgätmigej. Trots att jag inte varit så mycket i Dalsland så känner jag stämningen starkt. Förmodligen för att Iris minnen påminner om de minnen jag har från de två sommarställena där jag tillbringade mina barndoms somrar i Värmland och Södermanland på olika sätt.
Karaktären Iris Bure (jodå, jag tänker också på Maria Lang varje gång jag läser namnet) har utvecklats sen Oskuld och oleander. Där fick vi läsare lära känna hennes bakgrund, och hennes intressen, som det för inredning. I Förgätmigej så framstår inte de intressena lika tydligt. Jag blir glad över att Iris mår så mycket bättre, hon är som en vän man vill att det ska gå bra för. Hennes och Jonas förhållande framställs på ett sunt sätt, trots deras gemensamma bagage. Deras diskussioner är fascinerande, de spekulerar mycket fantasifullt om vad som hänt. Deras diskussioner ersätter ibland den anonyma berättarrösten i andra deckare, som ska hjälpa läsaren att fundera på gåtans lösning. Här och var kryddas berättelsen med referenser till olika deckare. Ibland vet man inte om det är Iris som tänker det, eller om det är författaren.
Kerstin Bergmans berättande är annorlunda än mycket i spänningsromansgenren. Det är en stor detaljgrad men det framställs så tryggt och självklart att även jag, som brukar kunna störa mig på för många detaljer på ett självklart sätt accepterar det. I Oskuld och oleander var det många detaljer om Iris, och jag hade lite svårt för det. I Förgätmigej är det betydligt färre detaljer, och de rör främst geografin i Dalsland och beskrivningar av olika vägar. Bitvis blir det lite mycket, men när jag börjar ta hjälp av Google Maps så ser jag hur Iris och Jonas rör sig och då blir detaljgraden lättare att förstå.
Jag hoppas få möta Iris Bure i fler berättelser. I synnerhet är jag nyfiken på vilken miljö nästa bok kommer att utspela sig och av vilket skäl.
Redan innan jag börjar läsa är jag beredd på ett långsamt tempo. Och jag tycker om miljöbeskrivningen, paddlandet i kanot och körandet på alla vägar...till en början. Det dröjer ett bra tag utan att någonting händer innan jag helt enkelt får acceptera att ingenting heller kommer att hända. Det finns ingen spänning, inget mysterium bara gamla bortglömda minnen. Visst kan det vara skönt att bara följa med sida efter sida men längtar man efter en riktigt deckare får man det inte här.
Den här uppföljaren rör sig långt bort från Ekerö, till barndomens Dalsland. Det finns spänning och en oroande historia i bakgrunden, men det blir lite för mycket bilkörning och ologiska beslut på vägen till gåtans upplösning.
Fortsättningen på Iris Bure som denna gången åkt till Dalsland för att leta reda på sin kusin. Boken är långsam och bitvis seg. Dock gillar jag författarens sätt att beskriva omgivningarna. Hennes språk är väldigt målande.
Sommaren går mot sitt slut när vi för andra gången möter Iris Bure. Hennes förhållande med Jonas är fortfarande nytt och bräckligt. Hon har så svårt att förstå vad han ser i henne. Vad beror hennes självkritik egentligen på? En morgon ringer plötsligt Ingrid, Iris kusin. Iris och hon var väldigt tighta i ungdomen, men har helt tappat kontakten. Ingrid behöver hjälp. Ingrids systerdotter Alva är försvunnen tillsammans med ett par kompisar. Ett försvinnande som har kopplingar till Ingrid och Iris gamla dagbok. Ett försvinnande som kan få katastrofala följder. Iris förstår allvaret och styr kosan mot sin barndoms Dalsland och gården Silverbacken. Här börjar en intensiv jakt på ungdomarna. En jakt där ledtråd för ledtråd nystas upp, följs och utvärderas. En jakt som påminner om och river upp mörker från det förflutna. Mörker som präglat Iris person in i märgen. Ska de båda kusinerna hinna fram innan det är för sent?
Ännu en återvändardeckare där miljöerna står i fokus. Målande beskrivna, med stor träffsäkerhet och realism. Deckargåtan är oblodig, men absolut inte ospännande. Det är lågmält, vackert och spännande kryddat med ett par twister. Välskrivet och bra om lik i garderoben och förträngda upplevelser ifrån det förflutna. Här får vi veta lite mer om Iris och hennes karaktärsdrag. Det lyfter handlingen och behållningen av boken ännu mer.
För mig var förgätmigej en riktig trevlig mysdeckare och det var Så nostalgiskt å få läsa/lyssna om de vackra fina miljöbeskrivningarna i min hembygd Dalsland och i hemstaden Åmål där jag själv har växt upp! ❤️