Lidingö, Sü Jeden zweiten Samstag sitzt die frisch geschiedene Esther auf einer Bank unter einer alten Eiche und schaut hinaus aufs Meer. Die Wochenenden, die ihr Sohn bei seinem Vater verbringt, sind schwer, und hier kann Esther ihren Gefühlen freien Lauf lassen. Eines Tages trifft sie dort auf Rut, eine alleinstehende, ältere Dame, die Esther mit ihrer warmherzigen Art tröstet. Zwischen den beiden Frauen entsteht eine tiefe Freundschaft, und die Bank am Meer wird zu ihrem regelmäßigen Treffpunkt. Doch dann verschwindet Rut, und als Esther sich auf die Suche nach ihr macht, kommt sie einer dramatischen Lebensgeschichte auf die Spur ...
Sofia Lundberg is a journalist and former magazine editor who made her debut with the word-of-mouth sensation The Red Address Book. Lauded by critics for her ability to sweep readers off their feet and take them on journeys through time and space, love and loss, Lundberg is the shining new star of heartwarming – and heart-wrenching – Scandinavian fiction.
Dokaz da knjiga ne treba biti vrhunsko umjetničko djelo da bi u vama izazvala pozitivne vibre i emocije. Nakon što sam zaklopila posljednju stranicu, imala sam lijep osjećaj da sam dio jedne tople humane priče koja jednostavnim i prostim rečenicama i dijalozima donosi snažnu poruku - da trebamo znati ustati nakon životnog pada i nastaviti kad pokleknemo.
Zbog ozbiljnosti teme (razvod i nasilje u porodici), opraštam autorici neke predvidljive momente u romanu, kao i detalje koji su previše idealizirani i neuvjerljivi.
U životu uvijek treba imati cilj za koji treba ustrajati. Jedna je od poruka ovog romana. Iako me nije impresionirao kao Crveni adresar, dajem mu visoku ocjenu 4.
Having read The Red Address book, and loving this cover, I wanted to read this book. The premise sounded good and mysterious. I do love a novel about a female friendship across the ages and this one has that in spades. Two women meet by an oak tree and strike up a conversation. Esther is going through a terrible divorce and feeling extreme sadness when she has to leave her son Adrian with his father, Alex. We learn through a diary she kept how they met, got married and what led to the divorce. She's been really battered by this experience and guilt over how this will affect Adrian is a major concern to her.
When she meets Rut, the two strike up an unusual friendship. The old woman seems to linger by the lake and the oak tree and lives in a house nearby. She's always alone and Esther expects her to be lonely and world weary yet she is so upbeat and mysterious. Like Esther, I'd be interested to know more, and I was. Their chats are mainly about Esther's problems and life issues in general and she's keen to help her assess and understand the pain she's going through. Rut was caring and interesting - I'd have liked to have met her myself. Why doesn't she talk much about herself though? Esther wants to know more but their regular meet ups suddenly stop.
Well, after that, I was really worried about Rut myself and wanted to know what had happened to her. Esther knows relatively little about her new friend but enough to go snooping around and she's surprised at what she finds. No spoilers here mind but she ends up going to Lake Como in Italy following clues from the conversations she's had with Rut. Diary entries here and letters really help to get into Rut's mindset and backstory when she's not there on the page.
It's hard to say more as well, there are LOTS of stories and secrets to discover. I found the relationship and friendship between the two women heartwarming and special. We all have issues and problems we can't see yet a simple hello and a chat can lead to something wonderful. Two women helping each other across the years was very nice to read about.
The writing too was wonderful. Sofia has a lovely way of weaving the words on the page, holding hands with her characters as they speak and exploring female friendships and our shared worries despite our age, background and culture.
I feel quite sad and humbled now I've read this. It's very emotional. That ending had me!
Set in Sweden and Lake Como but the friendship between the two women is the focus of the novel and not the setting.
Доста меланхолична, дори еднообразна в началото. Към средата, когато Естер започва да търси изчезналата Рут, нещата се завързват и започват да излизат тайните от миналото. Нещо не ми допадна и стила на писане.
Suloinen ystävyystarina, hyvää mieltä tuottava, vaikka kaihoisa kirja. Tuntui mukavalta lukea tätä seesteistä ja kaunista tekstiä vaihteluna raaoille dekkareille, joita on tullut luettua viime aikoina paljon. Kirjassa oli jotain sadunomaisuutta, realismia kaipaavalle lukijalle tämä ei ehkä ole 'se juttu'. Lundbergin kirjoitustyyli toi tällä kertaa mieleen Linda Olssonin, jonka kirjoissa on samaa rauhallista rytmiä. Lukiessa aloin tuntea kaipuuta Italiaan.
Скоро не бях чела толкова повърхностна история. Много скучна, монотонна и слаба книга. Със сигурност няма да остане в съзнанието ми дълго. Естер открива нова приятелка, която й помага да преодолее несполучливия си брак и развод. Честите й срещи с Рут й вдъхват надежда за нов живот и промяна. Докато един ден Рут вече не идва на срещите им, но е изпуснала дневника си и писмо. Следват дни на търсене на Рут, нови запознанства, разкрития на тайни и нова любов.
En utrolig smuk og gribende roman. Romanen rummer så mange følelser og beskriver dem på smukkeste vis. Romanen handler både om venskaber, følelser, tab og meget mere. Da jeg var halvvejs inde i bogen spurgte jeg en låner hvad hun synes om den og hun kom til at fortælle mig slutningen - men historien havde sat sig så meget under huden på mig at jeg måtte læse den færdig. Den kan varmt anbefales.
En långsam berättelse om relationer och livets gång. Jag blir aldrig riktigt vän med Esther, hon känns inte riktigt trovärdig och jag stör mig på hennes framfusighet. Lundberg har ett vackert målande språk men lyckas inte beröra mig på djupet den här gången. Ändå fin höstläsning till sofflocket.
Åh vilken pärla! En vacker berättelse om livet, livet med alla känslor och relationer. Redan titeln "Och eken står där än" lovar en berättelse fylld av känslor, såväl mörka som ljusa. Berättelsen går rakt in i mitt hjärta. Den gamle Rut som gläntar på sitt liv och samtidigt räddar plågsamt olyckliga Esther. Den ovanliga relationen som växer fram mellan dem, en gammal och en ung. Och resan Esther gör för att få svar. Allt går rakt in i mitt hjärta. Sofia Lundberg har en förmåga att skriva gripande, hoppingivande och vackert. En sällsam gåva. "Och eken står där än" är måste-läsning. Läs den!
Romanen I egetræets skygge af Sofia Lundberg handler om den nyligt fraskilte Esther, som har forladt et destruktivt og voldeligt ægteskab. Esther kan dog helt ikke forlige sig med den beslutning, hun har taget. Hun lider under savnet af sin søn, Adrian og har dårlig samvittighed over at have ødelagt hans familie. I de uger hvor Esther ikke har Adrian, tager hun ofte hen til bænken under egen. Her møder hun den ældre dame Rut og et kærligt venskab opstår. En dag er Rut dog pludselig væk. Esther beslutter at rejse til Italien for at finde Rut. Hun har kun en af Ruts dagbøger, og kender hverken hendes adresse eller efternavn. I Italien får hun dog hjælp fra nye venner og snart udfolder Ruts livshistorie sig. Et liv som var mere trist og sorgfuldt end Esther havde forestillet sig. Men midt i sorgen og sandheden om Ruts liv, dukker et nyt bekendtskab op, som måske vil ændre Esthers eget liv.
Romanen er skrevet i nutid samtidig med, at vi skifter mellem de to kvinders dagbogsoptegnelser. Plottet er bygget op over mysteriet omkring Ruts liv. Jeg synes, at romanen er meget længe om at komme i gang og til sidst har forfatteren til gengæld meget travlt med at få enderne til at hænge sammen. Jeg havde også meget svært ved rigtigt at få karaktererne ind under huden og deres venskab virker utroværdigt for mig. Genremæssigt bevæger vi os i feel good fortællingen, slutningen bliver dog lidt klichéagtig og det kommer desværre aldrig helt til at fungere for mig.
Esther er nyskilt og ekstra ulykkelig når sønnen hennes Adrian er hos pappaen sin. En dag på enga under et eiketre møter hun en eldre kvinne, Rut. De blir venner og finner stor glede i hverandre. Rut forteller om tidligere tider, men er samtidig tilbakeholdende. Plutselig slutter Rut å komme til eika, og Esther reiser til Italia for å finne henne. Alt Esther vet er at Rut en gang har bodd i et gult hus ved siden av et rosa hus ved Comosjøen.
Den første halvdelen i boka synes jeg var litt langdryg. Jeg har hatt samtaler med gamle damer på toget og føler jeg vet mer om dem enn Esther vet i løpet av mange måneder med jevnlig kontakt. For at det skulle være troverdig burde tidsspennet vært kortere, men da forsvinner signaleffekten fra høst til ny vår. Eller legge mindre vekt på at de snakket så mye sammen. Du kan ha det koselig med noen bare ved å være sammen. Det i seg selv har stor verdi. Og ja, de spiser mye boller.
Liker du bøkene til Sendtker liker du nok denne - du vet kunsten å høre hjerteslag og slikt.
Det här är en sån här bok man vill trycka mot bröstet och krama om när man läst den men samtidigt vill jag skaka om den för att skaka om Esther. . . Tyvärr verkar det vara rätt vanligt att man reagerar som Esther vid en separation, många tappar sin identitet och hänger upp hela sitt liv på barnen och lever endast för de veckor dom har sina barn. . . Alla borde ha en Rut som sakta men säkert visar dom att det finns ett liv att leva även som VV förälder. För att lägga sitt liv på paus och bara leva för barnen är inte hälsosamt. . . Är själv frånskild och visst var det tufft i början men livet går vidare. Det måste det göra (nu är det ibland skönt när det är dags för pappa vecka *ssschh*
Tämä kirja tuli luettavaksi kirjastosta sopvaan aikaan. Tai siis en heti sännännyt tätä lukemaan, aloitin sen ja sitten tuli muuta väliin. Kun jatkoin lukemista, piti lukea lähes yhdeltä istumalta kirja.
Kaunista kieltä, ei silti vain kauniita ja "kevyitä" asioita, vaan myös elämän tummia sävyjä ja sitä, kuinka niihn suhtautua. Jollain tavoin tämä kirja toi mieleeni toisen ruotsalaisen kirjailijan, Linda Olssonin, kirjat. Samaa herkkyyttä, osin samanlainen juonenmuodostus, elämää kaikkineen puolineen kuvatuna.
Две испреплетени приказни на исто такви две храбри жени коишто ќе се пронајдат пред дабот. А, дабот хм, токму тој ќе биде скришно место за многу тајни, љубовни авантури... Испишани имиња на него ќе бидат печат од минатото за да не се заборави никогаш, туку вечно да живее во нашите спомени, без разлика на поминати години. Но, што ќе се случи понатаму во нивните животи кога една жена ќе ја снема одеднаш и не ќе доаѓа повеќе на нивните средби кај дабот. Колку ќе биде успешна потрага на втора жена и со каква завршница ќе биде самата приказна?
Jiné životy jsou třetí knihou od mé milované Sofie Lundbergové. Poprvé si mé srdce Sofia získala knihou Červený adresář, který považuji za jednu z nejlepších knih, které jsem kdy četla. Otazník je polovina srdce je druhou její knihou, která u nás od Sofie vyšla a musím uznat, že byla také velmi povedená.
Kniha Jiné životy vám představí osamělost ženy, která je nucená po rozvodu své dítě mít ve střídavé péči. Osamělost, prázdnota a smutek na vás budou dýchat téměř z každé strany této knihy, stejně tak jako na vás dýchne síla přátelství a úcty.
Sofia Lundbergová má dar psát velice citlivě a velice emotivně. Při čtení se téměř každý čtenář ponoří do pocitu hlavních hrdinů a bude celý příběh prožívat s nimi. Právě tímto darem jsi získala autorka řadu fanoušků po celém světě.
Promyšlenost tohoto děje mi však přišla lehce nadprůměrná. Když to porovnám s jejími předchozími díly, musím uznat, že Červený adresář a Otažník je polovina srdce mi přišla promyšlená lépe. Přesto i tak musím říci, že Jiné životy jsou velmi povedené.
Tempo knihy mi přišlo trošku pomalejší a možná línější, ale zase jste měli o to více příležitostí procítit pocity obou žen. Přesto si myslím, že mohlo být v příběhu více zajímavých situací, které by příběhu dodaly větší šmrnc.
Kapitoly v knihách nebyly nikterak dlouhé a kniha měla dvě dějové linie. První dějová linie nám vyobrazuje současný čas, kdy se Esther a Ruth přátelí, druhá dějová linie nás zase převádí do minulosti, kdy Ester vzpomíná na své manželství, jež bylo opředeno velkou láskou, ale i strachem.
Sofia Lundbergová umí velice hezky pracovat s vnitřním světem svých hrdinů. Popis prostředí je také povedený, ale myslím, že právě tomu vnitřnímu světu dává autorka více prostoru. To však není ku škodě, protože tak můžeme hrdinům dobře porozumět. Co se týče popisu prostředí, zde může dokonale zafungovat naše fantazie.
Přestože byla kniha Jiné životy velmi čtivá, domnívám se, že Červený adresář nasadil laťku příliš vysoko a tuto knihu jen tak něco nepřekoná. A to ani další knihy z péra této skvělé autorky. Přesto tuto knihu hodnotím pozitivně a mohu vám ji rozhodně doporučit.
Ova knjiga je podsjetnik da nakon jedne propale ljubavi i dalje ima sunca,da ne trebamo da trpimo nikakvo nasilje i da destruktivan brak treba da odbacimo.
Nakon razvoda,Ester viđa sina samo u danima koji su joj zakonom dodijeljeni, pritiska je tuga,jer smatra da je ona krivac za njihov neuspjeli brak,a njen manipulativni bivši suprug joj svakodnevno dodaje ulje na vatru. Smatra da je morala da izdrži sve što nose bračni problemi i da je uspjela u tome, dijete ne bi osjećalo neprisustvo jednog od roditelja.
U svojoj depresiji provodi dane i kada sin nije sa njom,srce joj grije jedan stari hrast i klupa ispod njega.
Tu upoznaje stariju gospođu Rut i rađa se neobično prijateljstvo.Rut je podiže iz depresije i ukazuje joj na ljepotu života,da ništa nije onako kako izgleda i da se kroz život mora koračati uprkos nevoljama koje nam dolaze u susret.
Te dvije žene razmjenjuju svoje životne priče, bivaju jedna drugoj vjetar u leđa i pronalaze se. Sve do dana kada Rut jednostavno ne nestane….
Dalje neću da spojlam,ali priča je lagana,pitka i idealna za ljetne dane!
Ništa od čega će nas glava zaboljeti ili za što treba koncentracija!
Nije moj stil,ali je laganica za sve ljubitelje slatkih priča. 😁