Det röda är det gränslösa

by Judith Kiros

"ibland befinner jag mig på en plats som försvinner varje gång jag beskriver den”

Judith Kiros andra diktbok efter den hyllade debuten O. Här utgår hon från den medeltida anakoreten Julian av Norwich, som levde inmurad vid kyrkan i Norwich, och vars bok The Revelations of Divine Love beskriver de uppenbarelser Julian fått av Kristus. Kiros bok består dels av "uppenbarelser" som hon själv skrivit fram, vilka är oupphörligt intressanta i sitt sakrala, mystiska och underliga tilltal, dels av dikter där ett jag talar från vår samtid. Det handlar om de döda, Försäkringskassan, tabletterna läkaren skriver ut, om längtan och om att redan befinna sig under jorden. En drabbande, smärtsam men även rolig bok som med lätthet rör sig mellan olika texttyper och stilnivåer.

Genres: Poetry

184 pages, Paperback

First published March 29, 2023

Reviews

[Johan Fahlvik Thilander]

Själva det svårgenomträngliga blir betydelsebärande när Kiros iklär sig anakoreten. Ett smått genialiskt grepp.

Sidenote: Ta en shot varje gång en svensk poet gör en referens till Inger Christensens alfabet.

[Antonia]

Poesi är ganska magiskt. Det är livet och mystiken, komprimerat. Judith Kiros utgår i "Det röda är det gränslösa" från anakoretens tillstånd, vilket är en religiös eremit. Specifikt Julian of Norwhich som på 1300-talet skrev "Revelations of divine love". Det är faktiskt jättesvårt att beskriva den här boken (för mig) på ett sätt så någon förstår hur sjukt bra det är. Läs den bara.

[Indie]

Tog mig typ 50 sidor att fatta Kiros grej men sen klickade det. Trots att den är så enhetlig verkar alla rader väldigt ensamma i den här; hatade det i början men gillar det nu. Ibland för självmedvetet ”svår” men ofta helt perfekt.

[Michael de Salazar]

Debuten "O" var en fantastisk aperitif av Judiths kreativitet och med "Det röda är det gränslösa" så cementerar hon sin unika, träffsäkra och alltid nyskapande stilism som är ett helt makalöst hantverk. Det är fantasifullt med ett perfekt flow, oerhört begåvat och vackert med en röd tråd mellan dåtid och nutid som gör den tidlös och galghumorn är en charmig komponent.
Judith är utan tvekan min generations och Sveriges viktigaste poeter, om inte den viktigaste. Här sover verkligen Augustjuryn; det är helt orimligt att en nominering uteblev. Jag kommer starkt se framemot kommande verk och njuta. Wow, vilken konstnär!

[mleriksson]

Älskar hur Kiros manar fram en text ur förtvivlan i dialog med något som jag inte känner till, och jag blir heller inte så sugen på att ta reda på mer. Tro, kropp, fåglar, sjukdom, politik, instängdhet. Texten kräver nästan sträckläsning för att komma in i språkvärlden/rytmen. Lekfullhet med orden gör mig glad, men även byråkratiskt undersökande allvar och en inre dialog som (såklart) är obegriplig. Mera poesi i vardagen!

[Klara Plantin]

"sant. sant att. sant att även jag är besviken på min politiskt korrekta suicidalitet. sant. sant att. den enskilda patologin är den mer intressanta"

stryp mig med en krans av brännässlor det här var typ det finaste jag någonsin läst.

jag vill hamra min själ till att bli allt den här boken är, men jag tror att bokens sensmoral skulle protestera mot den handlingen

sjukt helt enkelt

[lillyslektyr]

Judith Kiros har ett närmast klibbigt språk i Det röda är det gränslösa. I allt klibb finns medeltida djurbilder och dödsvånda men också ett modernt jag som ältar det politiska klimatet, Guds kärlek och det vidriga i sitt begär.

[Karenina (Nina Ruthström)]

Inget för mig även om jag kan njuta av somliga formuleringar.

[Ronja Jalasjoki]

2,5/5
Vissa enskilda delar som jag fastnade för men helheten fastnade inte för mig tyvärr.

[Eoinda]

Det var en fin upplevelse att läsa denna diktsamling. Kiros arbetar med en växelverkan mellan ett nutida jag och ankoret Julian of Norwich. Vilket iaf jag tyckte var ett spännande koncept. Det finns en hel del träffsäkra formuleringar t.ex. "ty sinnet är sin egen plats och kan göra jordgubbssylt av all smärta".