Bob Hansson skriver själv:
Någon sa >>det är för svårt för mig<<.
Någon annan sa >>det är helt banalt<<.
Ni borde bestämma er.
Men saken är, att det är både och, och det är just det jag gillar med Hanssons dikter. De har ett enkelt budskap som ibland kan beskrivas lite knepigt. Det är inget vi inte egentligen vet, men läggs fram på ett sätt som ändå får oss att stanna upp och känna efter lite extra. Många gånger skrattade jag rakt ut, över det stundtals absurda, men ändå sanna. Det är så lätt att känna igen sig.
Det är svårt, och samtidigt banalt, precis som vad Hansson beskriver i sina verk: just det att vara en människa bland andra människor.