När journalisten Lina Makboul får i uppdrag att granska svenska mediers roll under metoo inser hon snabbt att insatserna är skyhöga. Rättsliga och medieetiska principer som varit huggna i sten har plötsligt utmanats i rasande fart, och samtidigt ska metoo fredas från granskning. Obrottslig lojalitet med revolutionen krävs – den som inte stämmer in i kören ska krossas.
Revolutionens första offer är en personlig berättelse om att granska en pågående storm, och om att tappa fotfästet längs vägen. På samma gång är det en dissekering av drevets mekanismer och vad det innebär att känna sig jagad av precis alla.
Streckläste denna. Nu har jag haft en osund fascination för Cissi W och hennes galenskap så det här omdömet blir kanske inte helt allmängiltigt (vem bryr sig). Lina berättar den här historien så lugnt och pedagogiskt som den kräver. Ibland blir hon privat och berättar delar av sin egen upplevelse som inte egentligen är intressant för historien men de behövs. Får en mycket mer sympatisk bild av L när hon är som mörkast. Den här boken är en sista pusselbit till galenskapen kring Cissi. Även om hon berättat sanningen i fallet Virtanen.
Efter att ha läst Lindeborgs Året med 13 månader så blev det lite väl mycket dubbelt. Men ändå en mycket intressant skildring av masspsykosen som fick även de mest rutinerade att lägga professionen åt sidan till förmån för känslor.
Jag tycker dock inte att man ska kasta könsord på folk (det var en ganska bärande del), oavsett hur arg man är. When they go low, osv.
Ett väldigt bra försvarstal. Smaskigt och spännande. Bladvändare. Men Lina Makboul beter sig stundtals drastiskt och irrationellt, och jag fick lite Bridget Jones-vibbar. Drevet mot henne var naturligtvis helt oproportionerligt men kritik förtjänade hon (och teamet bakom UG-avsnittet) absolut. Varför var det så viktigt att fråga Cissi Wallin om hon tänkte på Virtanens familj när hon namngav honom? Jag önskar att Makboul hade förklarat det bättre. För det är en dum fråga. Läsvärd och mycket spännande.
Jag har läst min beskärda del av #MeToo-böcker, den ena värre än den andra. När jag ser tillbaka på mina ratings blir jag förvånad över att de ändå fick poäng runt 2-3, eftersom jag minns dem som väldigt mycket sämre. Därför är det uppfriskande att läsa en bok i ämnet som varken kändes krystad, tvingad eller slarvigt hophafsad för att möta en deadline. Oavsett vad läsaren tycker i sakfrågan blir det snabbt tydligt att det inte är det som spelar huvudrollen här - sakfrågan tar plats, men först och främst är den här boken att betrakta som en biografi. Det handlar om Lina under drevet som jag minns som igår, och det är ett av de starkaste självporträtten jag läst på länge som dessutom känns ärligt. Och välskrivet! Och, utan att uttala mig i det specifika fallet, finns det definitivt situationer då det är berättigat att kalla folk för könsord.
Onekligen en bladvändare. Otroligt lättläst och underhållande. Måste hålla med om att jag tycker att det är ytterst opassande att oavsett situation fråga ett potentiellt våldtäktsoffer om hen tänkt på förövarens familj innan de går ut med sin historia. Tycker det är märkligt att det lades så mycket vikt på den frågan i boken och i granskningen. Oacceptabelt egentligen.
Lättläst om en journalist på Uppdrag granskning som drabbas av det hennes offer brukar drabbas av. Men det fattar hon inte. Ändå intressant. Drevet går.