What do you think?
Rate this book
Satansviskningar
Långt borta i en namnlös öken finns en internatskola för besvärliga flickor. Dit skickas Nadine för att hon gömt sig i garderoben. Och den första flickan för att hon förstört sin farbrors maskiner. Och den andra flickan för att hon rakat av sitt hår.
På skolan härskar Föreståndaren, som tror att hon måste isolera eleverna för att kunna bygga dem på nytt. Hon säger: Skynda att ändra på er. Den yttersta dagen är nästan här.
Men om man inte kan det? Om Satan hela tiden viskar in oro i huvudet? Nadine ser allt ont hon gör och inget annat.
Vet du vad det renaste i universum är, frågar den första flickan.
Därute bland tistelkullarna finns det som hjälper. Flickorna ger sig av om kvällarna, de letar efter något. Hur hittar man det?
Någon ritar ett ansikte med flätor och näsring på marken. Det är Assam Lo, undergroundartisten som eleverna älskar. När nyheten om att hon är död når dem hamnar hela skolan i kris. Dammet blåser, kanske är stormen på väg. Ett frö till uppror är redan sått.
På skolan härskar Föreståndaren, som tror att hon måste isolera eleverna för att kunna bygga dem på nytt. Hon säger: Skynda att ändra på er. Den yttersta dagen är nästan här.
Men om man inte kan det? Om Satan hela tiden viskar in oro i huvudet? Nadine ser allt ont hon gör och inget annat.
Vet du vad det renaste i universum är, frågar den första flickan.
Därute bland tistelkullarna finns det som hjälper. Flickorna ger sig av om kvällarna, de letar efter något. Hur hittar man det?
Någon ritar ett ansikte med flätor och näsring på marken. Det är Assam Lo, undergroundartisten som eleverna älskar. När nyheten om att hon är död når dem hamnar hela skolan i kris. Dammet blåser, kanske är stormen på väg. Ett frö till uppror är redan sått.
- GenresFiction
280 pages, Hardcover
Published August 18, 2023
15 people are currently reading
249 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 26 of 26 reviews
November 26, 2023
Det här är väl verkligen en bok för mig? Språket är klurigt, personligt och vackert, tonen lågmäld och utan frosseri i hemskheter, den handlar om vanartiga flickor.
”Hon säger det hon vet. Ingenting.”
Huvudpersonen är Nadine. Henne mellannamn är Hera som betyder hjälte eller krigare. Hon är en av de stökiga flickor som placeras på en internatskola i öknen. ”Välkommen till ovärlden.” Där får de av Föreståndaren stryk om de inte följer det stränga regelverket (som enligt författarens efterord saknar förankring i Islam).
”Sekulär kunskap är skräp, den lär er bara att bygga skyskrapor och kolkraftverk.”
På elevhemmet hänger Nadine med första och andra flickan, det blir inte mer personligt än så. De delar – tillsammans med många ungdomar i världen – dyrkan av (den fiktiva) artisten Assam Lo, vars namn betyder vägvisare. Hon är den enda guden i den här boken (jag ser Billie Eilish framför mig). Assam Lo blir mördad av sin bror.
”De som talar först har minst att säga.”
Nadine gör saker man inte får som i ett slags omedvetet rus, hon tror själv att hon är ond och att hon inte är att lita på. Jag funderar ofta och väldigt mycket på vad som ligger bakom människors dåliga beteenden, men tyvärr får jag sällan några svar. Sami Said är mycket försiktig med sina. Här är det inte tal om någon diagnos som förklaring. Frågan är om oron/satan som viskar i Nadines öra är hennes egen psykiskt sjuka röst eller är det ekot av allt skvaller som viskats om henne? Vi vet att där det finns makt finns också motstånd. Att växa upp som ung tjej är inte lätt, förstås icke heller i en muslimsk diktatur som det verkar vara frågan om här. Kan det vara en patriarkal uppgörelse som pågår? Föreståndaren säger att flickorna inte ska be om ursäkt för att de fötts till flickor. Hon insinuerar att det är världen det är fel på. Jag tolkar bokens budskap som feministiskt.
”Någon i rummet bredvid snyftar. Som en liten pojke snyftar hon.”
Men tyvärr tycker jag aldrig att Satansviskningar blir så bra som jag vill tycka. Den är för suggestiv och vag för min smak. Visst gillar jag det feministiska och klimatdystopiska (staden kallas Avgrunden). Men i övrigt varken kritiserar eller förespråkar han, utan behåller alla dörrar öppna. Det blir korsdrag men inget mer händer än att håret fastnar i ansiktet. Eftersom jag inte kommer karaktärerna nära tappar jag intresset mellan varven. Författarens gåtfulla prosa är lika delar inspirerande och jobbig.
”Nöjda blir de inte förrän de har köpcentrum i varje hörn, skyskrapor som sträcker sig upp till himlen. Män ska ha det största, du vet.”
När boken väl är slut känner jag att den var ganska bra ändå.
”Hon säger det hon vet. Ingenting.”
Huvudpersonen är Nadine. Henne mellannamn är Hera som betyder hjälte eller krigare. Hon är en av de stökiga flickor som placeras på en internatskola i öknen. ”Välkommen till ovärlden.” Där får de av Föreståndaren stryk om de inte följer det stränga regelverket (som enligt författarens efterord saknar förankring i Islam).
”Sekulär kunskap är skräp, den lär er bara att bygga skyskrapor och kolkraftverk.”
På elevhemmet hänger Nadine med första och andra flickan, det blir inte mer personligt än så. De delar – tillsammans med många ungdomar i världen – dyrkan av (den fiktiva) artisten Assam Lo, vars namn betyder vägvisare. Hon är den enda guden i den här boken (jag ser Billie Eilish framför mig). Assam Lo blir mördad av sin bror.
”De som talar först har minst att säga.”
Nadine gör saker man inte får som i ett slags omedvetet rus, hon tror själv att hon är ond och att hon inte är att lita på. Jag funderar ofta och väldigt mycket på vad som ligger bakom människors dåliga beteenden, men tyvärr får jag sällan några svar. Sami Said är mycket försiktig med sina. Här är det inte tal om någon diagnos som förklaring. Frågan är om oron/satan som viskar i Nadines öra är hennes egen psykiskt sjuka röst eller är det ekot av allt skvaller som viskats om henne? Vi vet att där det finns makt finns också motstånd. Att växa upp som ung tjej är inte lätt, förstås icke heller i en muslimsk diktatur som det verkar vara frågan om här. Kan det vara en patriarkal uppgörelse som pågår? Föreståndaren säger att flickorna inte ska be om ursäkt för att de fötts till flickor. Hon insinuerar att det är världen det är fel på. Jag tolkar bokens budskap som feministiskt.
”Någon i rummet bredvid snyftar. Som en liten pojke snyftar hon.”
Men tyvärr tycker jag aldrig att Satansviskningar blir så bra som jag vill tycka. Den är för suggestiv och vag för min smak. Visst gillar jag det feministiska och klimatdystopiska (staden kallas Avgrunden). Men i övrigt varken kritiserar eller förespråkar han, utan behåller alla dörrar öppna. Det blir korsdrag men inget mer händer än att håret fastnar i ansiktet. Eftersom jag inte kommer karaktärerna nära tappar jag intresset mellan varven. Författarens gåtfulla prosa är lika delar inspirerande och jobbig.
”Nöjda blir de inte förrän de har köpcentrum i varje hörn, skyskrapor som sträcker sig upp till himlen. Män ska ha det största, du vet.”
När boken väl är slut känner jag att den var ganska bra ändå.
October 7, 2023
Det här är en sällsam text, som en saga nästan, en särskild ton i språket som känns ny för Said, det jag läst innan har haft en helt annan ton. Här är det stillsamt, poetiskt, och så mycket så långt ifrån det han skrivit tidigare - en ung tjej som huvudperson, en fiktiv muslimskt värld, ett slutet universum, som förvisso bär drag av dagens samhälle men mer känns som en nära framtid där miljöförstöringarna trappats upp men motsättningarna och restriktionerna för muslimska unga kvinnor som inte "beter sig" lika hårda, som jag tex föreställer mig det vara i dagens Iran - med motståndskrafter, här gestaltat i en utlevande ung kvinnlig artist, Assam Lo. Nadine, berättelsens huvudperson, tycks bära på en depression, en oro som gör att hon är både utåtagerande och innesluten, försöker leva i en värld som inte verkar ha plats för henne. Föräldrar som pressar henne att bli något, vilsenheten i att inte känna någon stark vilja, tonårsvilsenhet. Detta leder henne till skolan i öknen, vildmarken, för "vanartiga" flickor, där de bär svarta skynken och undervisas i islam. Men Föreståndaren är kanske inte den hårda, bistra matronan man först tar henne för? Vistelsen i öknen är kanske inte helt fel, hon börjar ändå känna sig hemma där.
Vänskapen mellan tjejerna, som inte är helt lätt, hur de bryter sig ut, bryter mot reglerna, det är trovärdigt skildrat, och kommer fram fint i det poetiska språket. Element som intresserar i utkanten, som skattjägarna som tycks leta metaller i öknen, att sjön är uttorkad, vattnet från havet som avsaltats, fiskarna med tre ögon etc, i bakgrunden pågår en dystopi som också känns som att den kanske redan existerar. Det är inte huvudtemat, men det är en del av världen Nadine lever i. Jag är förundrad över den här världen jag fått kliva in i. Det är inte en roman som basunerar ut ett budskap, utan just att kliva in i en annan värld, leva där en stund med Nadine.
Vänskapen mellan tjejerna, som inte är helt lätt, hur de bryter sig ut, bryter mot reglerna, det är trovärdigt skildrat, och kommer fram fint i det poetiska språket. Element som intresserar i utkanten, som skattjägarna som tycks leta metaller i öknen, att sjön är uttorkad, vattnet från havet som avsaltats, fiskarna med tre ögon etc, i bakgrunden pågår en dystopi som också känns som att den kanske redan existerar. Det är inte huvudtemat, men det är en del av världen Nadine lever i. Jag är förundrad över den här världen jag fått kliva in i. Det är inte en roman som basunerar ut ett budskap, utan just att kliva in i en annan värld, leva där en stund med Nadine.
January 2, 2024
Min mamma sålde in denna bok bra. Spännande om flickorna som blir placerade på hemmet för att anpassas till samhället. De kallas bara första flickan, andra flickan. Nadine (huvudpersonen) är den ända som bär namn. Hon befinner sig på hemmet för att hon har gömt sig i en garderob. Hemmet är strategiskt placerat bort från bebyggelse så att flickorna tydligt ska känna sig begränsade. När flickorna får höra att deras favoritunderground artist Azzam Lo blivit mördad av sin bror blir det upprörda. De dyrkar henne och hon är en symbol för att gå sin egen väg i livet.
November 4, 2023
Lite för vag för mig
Read
April 24, 2024I have a really hard time rating this book. Can’t decide if it’s genius, or if I’m missing a big point of it. Haven’t read anything else like this one really. In the beginning it felt a bit slow but it got a lot better towards the middle and end.
You feel sorry for those poor girls out in the desert (literally) but in the same time they form some kind of really precious friendship which is so strange and weird but wonderfully written. Yet, they are only called “The first girl” and “The second girl” not by their first names. The main character Nadine seems to be the weirdest of them all. Or the most lost. Its like she mostly just exist without understanding anything of her own thoughts, feelings and actions.
3-4 stars.
You feel sorry for those poor girls out in the desert (literally) but in the same time they form some kind of really precious friendship which is so strange and weird but wonderfully written. Yet, they are only called “The first girl” and “The second girl” not by their first names. The main character Nadine seems to be the weirdest of them all. Or the most lost. Its like she mostly just exist without understanding anything of her own thoughts, feelings and actions.
3-4 stars.
November 21, 2023
Det här är en speciell bok med ett speciellt språk och en speciell handling. Stillsam en suggestiv, poetisk och inte helt olik en saga eftersom handlingen tar form i ett fiktivt land. Läsningen känns stillsamt pulserande, som tysta andetag av implosion, explosion, implosion, explosion.
Handlingen hade kunnat skrivas betydligt mer högljutt och dramatiskt, men är trogen huvudpersonen Nadines distanserade blick på livet. Karaktärerna i boken lämnar inga bestående avtryck, utan är främst namnlösa tillsammans. Boken befolkas av flera flickor på öknens internatskola, men de kliver inte ur anonymiteten massa utan kallas den första flickan, den andra flickan. Sömlöst skildrar Said hur flickorna tänker, gör en till många och många till en. Vi har även Föreståndaren, en kvinna som kanske inte är som man tror, och föräldrarna till Nadine som inte förstår. Att ha flera karaktärer utan namn och avtryck passar romanens lågmälda ton och speglar Nadines sätt att se på världen, där hon aldrig helt verkar komma riktigt nära de omkring henne och inte heller vågar närma sig själv.
Jag kan tänka mig att boken, då den har ett så pass speciellt språk, inte passar för alla, men för mig var det bli en minnesvärd läsupplevelse värd sin augustprisnominering.
Handlingen hade kunnat skrivas betydligt mer högljutt och dramatiskt, men är trogen huvudpersonen Nadines distanserade blick på livet. Karaktärerna i boken lämnar inga bestående avtryck, utan är främst namnlösa tillsammans. Boken befolkas av flera flickor på öknens internatskola, men de kliver inte ur anonymiteten massa utan kallas den första flickan, den andra flickan. Sömlöst skildrar Said hur flickorna tänker, gör en till många och många till en. Vi har även Föreståndaren, en kvinna som kanske inte är som man tror, och föräldrarna till Nadine som inte förstår. Att ha flera karaktärer utan namn och avtryck passar romanens lågmälda ton och speglar Nadines sätt att se på världen, där hon aldrig helt verkar komma riktigt nära de omkring henne och inte heller vågar närma sig själv.
Jag kan tänka mig att boken, då den har ett så pass speciellt språk, inte passar för alla, men för mig var det bli en minnesvärd läsupplevelse värd sin augustprisnominering.
September 23, 2023
"Jag borde gilla det här mer än vad jag gör", tänker jag ungefär varannan sida av Sami Said senaste bok.
Nu när jag ska recensera inser jag att jag läst två tidigare romaner av honom (trodde det var en) - och gett båda tvåor... Så det kanske inte är så konstigt...?
Samtidigt känns den här annorlunda, och med saker som borde tala till mig.
Som språket. Den smått drömska stämningen. Lagom-mörkret.
Det som talar emot är "tonårstjejer träffar tonårstjejer"-fokuset, men det känns ändå inte som att det är det som drar ner läsningen, på något underligt sätt.
Det är bara ... segt. Att läsa är lite som att trampa sig fram i ökensanden flickorna omges av (miljön ligger på "borde gilla"-kontot!). Det drömska blir distanserat, och jag lyckas inte bry mig tillräckligt, hur många sidor som än går.
Att ge en två går dock inte, för jag tycker texten har egna kvaliteter. Synd på resten, bara.
Nu när jag ska recensera inser jag att jag läst två tidigare romaner av honom (trodde det var en) - och gett båda tvåor... Så det kanske inte är så konstigt...?
Samtidigt känns den här annorlunda, och med saker som borde tala till mig.
Som språket. Den smått drömska stämningen. Lagom-mörkret.
Det som talar emot är "tonårstjejer träffar tonårstjejer"-fokuset, men det känns ändå inte som att det är det som drar ner läsningen, på något underligt sätt.
Det är bara ... segt. Att läsa är lite som att trampa sig fram i ökensanden flickorna omges av (miljön ligger på "borde gilla"-kontot!). Det drömska blir distanserat, och jag lyckas inte bry mig tillräckligt, hur många sidor som än går.
Att ge en två går dock inte, för jag tycker texten har egna kvaliteter. Synd på resten, bara.
March 5, 2024
DNF
Kämpade med denna berättelse men kom aldrig in i den.
Nadine blir skickad till ett internat i öknen utan någon kontakt med omvärlden. Allt på internatet är torftigt och jag kan inte knyta an till huvudpersonen eller någon annan. Karaktärerna beskrivs ytligt, fragmentariskt och det väcker inga känslor i mig eller formar bilder i mitt huvud.
Texten är gåtfull och ofta behöver jag läsa samma rad flera gånger. Vad vill egentligen författaren säga med detta verk? Är Nadine psykiskt sjuk? Är det en kritik om hur unga flickor inte får sticka ut inom den islamska kulturen? Vill den säga något om de psykologiska processerna när utsatta personer buntas ihop ofrivilligt?
Jag lämnas undrande.
Kämpade med denna berättelse men kom aldrig in i den.
Nadine blir skickad till ett internat i öknen utan någon kontakt med omvärlden. Allt på internatet är torftigt och jag kan inte knyta an till huvudpersonen eller någon annan. Karaktärerna beskrivs ytligt, fragmentariskt och det väcker inga känslor i mig eller formar bilder i mitt huvud.
Texten är gåtfull och ofta behöver jag läsa samma rad flera gånger. Vad vill egentligen författaren säga med detta verk? Är Nadine psykiskt sjuk? Är det en kritik om hur unga flickor inte får sticka ut inom den islamska kulturen? Vill den säga något om de psykologiska processerna när utsatta personer buntas ihop ofrivilligt?
Jag lämnas undrande.
Read
August 5, 2025Sami Said kommer med en ny bok ungefär vart femte år, så det är långt mellan gångerna. Den senaste, "Satansviskningar", utspelar sig främst på en internatskola för besvärliga flickor mitt i en öken i ett namnlöst land där huvudpersonen Nadine kämpar för att finna mening i tillvaron. Det är en värld som liknar vår men med små skevheter, och där den nästan mytiska artisten Assam Lo avgudas av eleverna. På vissa sätt påminner mig premissen om "Ixelles" och jag gillar verkligen att befinna mig i det karga ökenlandskapet men känner samtidigt att jag inte riktigt lyckas ta mig in i romanen, det finns en distans jag inte tar mig förbi.
(Tidigare publicerad på Instagram utan betyg, sätter därför inget såhär i efterhand.)
(Tidigare publicerad på Instagram utan betyg, sätter därför inget såhär i efterhand.)
April 7, 2024
Svårt att betygssätta denna bok. Det är uppenbart att författaren har en stor språkbegåvning, det är lyriskt, sublimt och atmosfäriskt. Den är på ett sätt lättläst, vackra meningar som läser sig själva. Men jag känner mig för fyrkantig för att bara svepas med. För mycket faller mellan raderna för att jag ska hänga med, jag känner mig utanför då och då, som att jag läser på ett språk jag inte riktigt behärskar. Jag tror författaren har full koll på hela berättelsen och alla detaljer men för min del tror han lite för mycket om sin läsare. Dock tror jag att historien ändå, eller kanske rentav på grund av det, kommer att slumra kvar nånstans i mitt inte under ganska lång tid framöver.
November 26, 2023
Nominerad till Augustpriset 2023
Jag förstår inte ens varför den här boken inte var en fullträff. På pappret är det en perfekt bok för mig. Språket är ofta strålande, håller med om Mare Kandre-blurben på omslaget. Ändå blir jag aldrig helt investerad och jag känner nån konstig distans genom hela boken, men varför? Jag har ingen aning! Mycket oklart, får återkomma ifall jag kommer fram till något
Jag förstår inte ens varför den här boken inte var en fullträff. På pappret är det en perfekt bok för mig. Språket är ofta strålande, håller med om Mare Kandre-blurben på omslaget. Ändå blir jag aldrig helt investerad och jag känner nån konstig distans genom hela boken, men varför? Jag har ingen aning! Mycket oklart, får återkomma ifall jag kommer fram till något
November 15, 2023
A strange story, somewhere between modern life and a faraway dreamworld.
A young girl struggles to find her own identity between traditional values, group expectations and inner demons. Her story is universal and individual at the same time, set in a city and a desert which adds to the symbolical divide that makes her slowly disintegrate.
Well deserving of the nomination for Augustpriset!
A young girl struggles to find her own identity between traditional values, group expectations and inner demons. Her story is universal and individual at the same time, set in a city and a desert which adds to the symbolical divide that makes her slowly disintegrate.
Well deserving of the nomination for Augustpriset!
January 16, 2026
En poetiskt granskning av de onda krafterna som lever inom oss. Satan är kanske oron, så skriver Sami Said. Jag tänker att det kanske är skammen. Nadines skam håller henne på distans från alla som kommer nära. Jag kunde känna hennes utanförskap så stark att det nästan kändes klaustrofobiskt. En mycket vacker bok som inte direkt besvarar alla ens frågor utan står som en dörr mellan världar.
February 10, 2024
En mycket annorlunda bok med ett makalöst vackert och poetiskt språk. Boken väcker enormt många frågor och inget svar ges utan det ligger i betraktarens tankar. Jag anar många fina, framtida priser för den här författaren.
September 28, 2023
Vackert språk och intressant intrig/miljö men jag drabbades inte helt av berättelsen. Vill ändå läsa mer av författaren.
October 1, 2023
I didn't understood this book at all. I really tried to read the whole book but I did not make it.
October 8, 2023
Fantastisk bok med vackert språk.
December 11, 2023
Fantastisk!
Underbart språk. Rekommenderas!
Underbart språk. Rekommenderas!
January 3, 2024
Drömlik, suggestiv och vag. Gillar den mycket! Svårt att sätta ord på hur den fick mig att fundera och känna. Vackert skriven. Och vemodig.
March 12, 2024
Den började väldigt bra. Poetiskt och vackert språk, väldigt suggestiv. Men sen tappar den mig. Svårt att hänga med i stämningarna, att veta vad som menas.
July 18, 2024
Hade höga förväntningar men den blev vag och märklig på ett trist sätt.
December 15, 2024
Sämsta på länge!
January 10, 2025
Mycket speciell bok men ändå värd att läsa.
May 28, 2025
En märklig bok med ett vackert språk. Förstår dock inte riktigt meningen bakom berättelsen.
June 22, 2025
Både svårläst och lättläst och allt däremellan. En otrolig skildring av tonåren. Jag älskade varje sekund av denna intressant skrivna bok!!
Displaying 1 - 26 of 26 reviews