What do you think?
Rate this book
Un nou país més enllà de la finestra
Theodor Kallifatides emigró de Grecia a Suecia en 1964. En Un nuevo país al otro lado de mi ventana explora sus orígenes griegos y la persona en la que se ha convertido después de décadas de vida en Suecia. Sin duda, este es el libro más personal del autor, aquel en el que reflexiona con más profundidad sobre los que son los grandes temas de sus novelas, el individuo y la historia, la emigración y el sentido de pertenencia, la lengua y la memoria, el amor y la identidad.
Con el humor y la calidez que le son propios, Kallifatides nos lega aquí su alma al desnudo, y construye un relato de una humanidad radical que maravillará y emocionará de nuevo a sus lectores.
«Tener idea de qué determinó nuestra vida, saber por qué fue como fue, es tan necesario como el viento para el navegante. La manera de enfrentar la senectud y poco después la muerte depende de la mitología que tengas, la que da sentido a tu vida, la que la pone en el marco correcto, aun si el cuadro no lo pintaste solo.»
Con el humor y la calidez que le son propios, Kallifatides nos lega aquí su alma al desnudo, y construye un relato de una humanidad radical que maravillará y emocionará de nuevo a sus lectores.
«Tener idea de qué determinó nuestra vida, saber por qué fue como fue, es tan necesario como el viento para el navegante. La manera de enfrentar la senectud y poco después la muerte depende de la mitología que tengas, la que da sentido a tu vida, la que la pone en el marco correcto, aun si el cuadro no lo pintaste solo.»
128 pages, Kindle Edition
First published January 1, 2001
37 people are currently reading
518 people want to read
About the author
Theodor Kallifatides
60 books268 followersTheodor Kallifatides (Θοδωρής Καλλιφατίδης) is a Greek-born Swedish author.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 107 reviews
May 11, 2015
A Greek immigrant in Sweden (much as I am) writes one of the most moving books I have had the pleasure of reading. Few times in my life have I felt such warmth and familiarity in the voice of a writer.
May 31, 2023
A ver, hablemos de este libro. Nunca pensaba que diría esto de algún libro de Kallifatides, pero huele a un libro por encargo. Me da la sensación que al funcionar tanto sus libros autobiográficos (y me alegro, me han encantado «Madres e hijos» y “El pasado no es un sueño». Y mucho más «Otra vida por vivir»), le han dicho: dale duro, Theodor.
Es un libro repetitivo (sobre todo si ya conoces su historia), con 4 reflexiones de interés pero bastante sencillitas y… ya está.
Me siento un poco estafada, todo hay que decirlo.
Pero aún así seguiré queriéndote, Theodor. Todos tenemos un mal día.
Es un libro repetitivo (sobre todo si ya conoces su historia), con 4 reflexiones de interés pero bastante sencillitas y… ya está.
Me siento un poco estafada, todo hay que decirlo.
Pero aún así seguiré queriéndote, Theodor. Todos tenemos un mal día.
March 12, 2017
I enjoyed this book tremendously thanks to the twisting and turning of terms and outlooks on how it is to be a stranger in your new country and in your old country. Highly recommended reading for anyone who spends time with someone from, or are themselves, in another country.
March 29, 2023
Una mica fluix en comparació amb els altres llibres que he llegit de Kallifatides. Res com “Amor i enyorança” o “Una altra vida, encara”.
November 6, 2019
Τι διαμάντι συγγραφέα έχω ανακαλύψει. Καταπληκτικός.
April 20, 2022
"Om alla anser att den personliga välmågan kommer före alla andra hänsyn, om det till och med anses misstänkt att överhuvudtaget hysa sådana gammaldags åsikter om plikt och liknande, hur skall man då undvika att drabbas av existentiell stress, av ångest och oro som för att dövas kräver nya excesser."
Tycker så himla mycket om Kallifatides sätt att skriva, det är något särskilt att läsa en författare som helhjärtat bottnar i det poetiska och det humoristiska samtidigt. Ett nytt land utanför mitt fönster är en, för mig, annorlunda berättelse om migration och främlingskap än den jag är van att läsa vilket var väldigt spännande.
Tycker så himla mycket om Kallifatides sätt att skriva, det är något särskilt att läsa en författare som helhjärtat bottnar i det poetiska och det humoristiska samtidigt. Ett nytt land utanför mitt fönster är en, för mig, annorlunda berättelse om migration och främlingskap än den jag är van att läsa vilket var väldigt spännande.
May 25, 2025
he subratllat tot el llibre, ara entenc perquè a la meva àvia n'és tan fan
July 25, 2023
Una breve reflexión sobre la memoria, la lengua, la vida como emigrante. Profunda y escrita con precisión y limpieza.
May 18, 2015
Rootsi kirjaniku Theodor Kallifatidese nimi pole eesti lugejale päris võõras. Mõnikümmend aastat tagasi ilmus samuti Loomingu Raamatukogus tema armastusromaan pealkirjaga „Armastus“ (tlk Anu Saluäär-Kall, 1981). Värske raamat räägib aga peamiselt hoopistükkis immigratsioonist.
„Uus maa minu akna taga“ („Ett nytt land utanför mitt fönster“, 2001) on pealtnäha lausa toksiline toode iga Eesti marurahvuslase käes, sest seal saavad kokku üks kreeklane ja „hukas“ Rootsi ühiskond. Autor hoiatab: „… häda meile, kui me loome ühiskonna, kus rootslaseks olemine on ainus, mis mõnele alles jääb“ (lk 8). See teos erineb aga mitmeski mõttes teistest immigratsiooniteemalistest raamatutest ja seda põhiliselt oma lähenemisnurga poolest. Puudub tavaline immigrandi kohanemisraskuste kirjeldamine ja viha uue maa ksenofoobide vastu. Kallifatides ei lahka mitte sisserändamist, vaid võõras olemist kui sellist, ent isegi see pole täpne määratlus, kuna „Uues maas …“ tuleb juttu paljust muustki. Ennekõike on raamat ühe vananeva mehe mõtisklus sellest, miks kõik läks nii nagu läks ja miks tunneb Kallifatides end kõikjal võõrana...
http://www.sirp.ee/s1-artiklid/c7-kir...
„Uus maa minu akna taga“ („Ett nytt land utanför mitt fönster“, 2001) on pealtnäha lausa toksiline toode iga Eesti marurahvuslase käes, sest seal saavad kokku üks kreeklane ja „hukas“ Rootsi ühiskond. Autor hoiatab: „… häda meile, kui me loome ühiskonna, kus rootslaseks olemine on ainus, mis mõnele alles jääb“ (lk 8). See teos erineb aga mitmeski mõttes teistest immigratsiooniteemalistest raamatutest ja seda põhiliselt oma lähenemisnurga poolest. Puudub tavaline immigrandi kohanemisraskuste kirjeldamine ja viha uue maa ksenofoobide vastu. Kallifatides ei lahka mitte sisserändamist, vaid võõras olemist kui sellist, ent isegi see pole täpne määratlus, kuna „Uues maas …“ tuleb juttu paljust muustki. Ennekõike on raamat ühe vananeva mehe mõtisklus sellest, miks kõik läks nii nagu läks ja miks tunneb Kallifatides end kõikjal võõrana...
http://www.sirp.ee/s1-artiklid/c7-kir...
August 13, 2025
Que rabia no haber conocido antes a este señor. Lectura obligatoria para todos los que hayan abandonado su país (o estén pensando en hacerlo)!
August 24, 2018
Så fin bok! Om språk och skrivande, främlingskap och minnen.
October 3, 2024
De nuevo Kallifatides. Lo reconozco: soy un pesado con él. Pero que conste que ya casi no me quedan libros suyos traducidos al castellano por leer. Este es uno de los más recientes, publicado en español en marzo de 2023, y es muy corto; de hecho, lo he terminado en un par de tardes (lo que tiene ser nini). Aunque diría que es el que menos me ha gustado, no creo que sea por falta de calidad, sino porque muchas de las reflexiones y anécdotas que presenta ya las había leído en sus otras obras (sobre la memoria, la lengua, el amor, la emigración, la patria, etc.). Aun así, no está de más volver a leerlas, ya que he vuelto a disfrutar de esa conexión tan especial que siento con el autor. Sin embargo, sigo pensando que sus otros libros son mejores
November 23, 2017
“Grekland är ett land som det gör ont att älska och det är en sak att dö för Grekland och en annan när Grekland dödar dig.”
February 11, 2021
Immigration continues to be a very sensitive topic that has divided societies for as long as I can remember. It would seem that most of the discussion around it stems from the question of whether an immigrant will ever be accepted as a real member of the new society they find themselves in, and, more importantly, how will their own life change as a result of this. In the case of Theodor Kallifatides, that process is long, tiresome, and much more complicated than it would first seem.
Having been born in Greece and moving to Sweden in his 20s, Kallifatides has always been curious of who he really is. Interestingly enough, on Wikipedia - and in several languages -, he is referred to as either a Greek-born Swedish writer, or, in most cases, an immigrant from Greece who writes in Swedish. Thus, the question of his origins makes up the premise of this book, and takes us back to his roots.
The book starts with a memory of a man telling Kallifatides to go back where he came from, and serves as a stepping stone from where the story leaps into motion. From this point onward, he begins to wonder about his identity, and attempts to construct an answer to it. Much like every philosophical question, there is not an answer to it. This book can be read as both a personal history, or, in my own opinion, a reconstruction of a person's life, where meaning is applied to bridge a gap between different periods. Writing as a man nearing his 70s, Kallifatides no longer chases acceptance, and instead embraces his life in the way he sees it.
In these short chapters, he recounts some of the earliest memories he can look back on, such as his upbringing in Greece, his youth in Sweden, and many of the uncomfortable truths of being an immigrant. Throughout this journey, he looks at things in a very philosophical way, with language and culture being the driving forces behind most of his insights. He thinks back on poems he wrote in his new language, having given very little thought to what the words mean, and only focusing on the sound and emotion behind them; he wonders how differently a Greek and a Swede see the sun; he wonders how differently the two nationalities understand love; he ponders how one language is full of such emotion, while the other is so straight-forward; and most importantly, he recalls painful memories of his youth.
One thing that immediately struck out was the fact that regardless of whether he writes in Swedish, marries a Swede and brings up his children according to these customs, he will always be seen as an outsider. A visitor, a stranger, an immigrant. It was very refreshing to read the memories of a young man written by the pen of an older man, as he does not whine or cry over his shortcoming in life, but rather tries to learn from it.
Honest, and very eye-opening, another gem from Loomingu Raamatukogu!
Having been born in Greece and moving to Sweden in his 20s, Kallifatides has always been curious of who he really is. Interestingly enough, on Wikipedia - and in several languages -, he is referred to as either a Greek-born Swedish writer, or, in most cases, an immigrant from Greece who writes in Swedish. Thus, the question of his origins makes up the premise of this book, and takes us back to his roots.
The book starts with a memory of a man telling Kallifatides to go back where he came from, and serves as a stepping stone from where the story leaps into motion. From this point onward, he begins to wonder about his identity, and attempts to construct an answer to it. Much like every philosophical question, there is not an answer to it. This book can be read as both a personal history, or, in my own opinion, a reconstruction of a person's life, where meaning is applied to bridge a gap between different periods. Writing as a man nearing his 70s, Kallifatides no longer chases acceptance, and instead embraces his life in the way he sees it.
In these short chapters, he recounts some of the earliest memories he can look back on, such as his upbringing in Greece, his youth in Sweden, and many of the uncomfortable truths of being an immigrant. Throughout this journey, he looks at things in a very philosophical way, with language and culture being the driving forces behind most of his insights. He thinks back on poems he wrote in his new language, having given very little thought to what the words mean, and only focusing on the sound and emotion behind them; he wonders how differently a Greek and a Swede see the sun; he wonders how differently the two nationalities understand love; he ponders how one language is full of such emotion, while the other is so straight-forward; and most importantly, he recalls painful memories of his youth.
One thing that immediately struck out was the fact that regardless of whether he writes in Swedish, marries a Swede and brings up his children according to these customs, he will always be seen as an outsider. A visitor, a stranger, an immigrant. It was very refreshing to read the memories of a young man written by the pen of an older man, as he does not whine or cry over his shortcoming in life, but rather tries to learn from it.
Honest, and very eye-opening, another gem from Loomingu Raamatukogu!
May 18, 2017
Mulle väga meeldis see raamat. Meeldisid autori arutlused, keelekasutus ja väga paljude mõtetega oli kerge nõustuda ning näha ennast neis. Võib-olla selle pärast, et olen ise võõras riigis elanud ja püüdnud seal omaks saada. Raamat on mõtisklus väljarändamise-sisserändamise-lõimumise teemal.
Lk 33
"Kreeka meri on naissoost. Õnnetud meremehed uinuvad tema surmavas kaisus. Kelle kaisus uinuvad õnnetud rootsi meremehed?"
Aga eesti meremehed. Mis soost on eesti meri? Pole sellele kunagi mõelnud.
Lk 34
"Elukutselised näitlejad uurivad oma nägu kõige heledamas mõeldavas valguses. Asjaarmastajad kustutavad tule ära, nemad usaldavad pigem varje, milles on mingis mõttes ka omad eelised. Ma ei taha olla omaelus asjaarmastaja. Mulle ei pidanud jahutust pakkuma teadmatuse vari, see oli vastuolus terve mu lapsepõlvega, see oli vastuolus minu Kreeka päikesega, vastuolus ürgkreekaliku püüdlusega selguse ja selge pilgu järele".
Lk 43
Erinevusest rootslase ja kreeklase vahel, milles tundsin ära ennast/eestlast ja vastandina siis venelast.
" Rootslasel on üldjoontes palju ruumi vaja. Avastasin selle vatakult. Mu naine ja mina olime oma esimesel puhkusel ja me saabusime üksildasse randa Fårö saarel. Naise arvates oli see imeline, kna seal ei olnud teisi inimesi, samas kui minu meelest oli just see päris nukker. Vähehaaval tuli sinna muidugi rohkem inimesi ja oli liigutav vaadata, missuguse hoolega nad kohta valisid, tubli tüki maad teistest eemale. Nad ei tahtnud teisi segada, ega seda, et neid segataks. Kreekas peetakse sellist käitumist asotsiaalseks. Mis sa istud seal ja norutad? öeldakse. Kreeklastele meeldib selle asemel lähedus. Tule siia, ole meiega, ole inimene. Tõele au andes tuleb muidugi öelda, et mitte kõik kreeklased ei ole sellised, kas või ma ise. Võtsin väga kiirelt omaks rootslase arusaama isiklikust ruumist, see sobis mulle suurepäraselt. Laiendasin oma territooriumi vähemalt kümnekonna meetri jagu. Minu perekond ja sõbrad Kreekas on seda loomulijult märganud ja hüüavad mind "külmperseks", sõna, mis tähistab soojema temperamendi puudumist, inimest, kelle tunded ei ole kuumemad kui Läänemeri."
Lk 44
"Ka minu külas ei näidatud privaatsuse vastu üles vähimatki mõistmist. Igasugustkaldumist selles suunas tuli kiiresti ja varakult pidurdada. Kasutati sõna, mis tähendas, et see inimene talub ainult omaenda hingeõhku, ja selliseid ei sallitud."
Lk 68
Külastades endist koduküla ja rääkides teise väljarännanud kreeklasega.
"" Me oleme oma enda maal turistideks muutunud," kurtsin mina. "Ei, meie ei ole turistid. Sinu naine on turist. Sina ja mina oleme võõrad. Tema rõõmustab, aga meie sinuga leiname."
Nii võivad ilmselt paljud tunda, kes üle pika aja taas kodumaale satuvad.
Lk 33
"Kreeka meri on naissoost. Õnnetud meremehed uinuvad tema surmavas kaisus. Kelle kaisus uinuvad õnnetud rootsi meremehed?"
Aga eesti meremehed. Mis soost on eesti meri? Pole sellele kunagi mõelnud.
Lk 34
"Elukutselised näitlejad uurivad oma nägu kõige heledamas mõeldavas valguses. Asjaarmastajad kustutavad tule ära, nemad usaldavad pigem varje, milles on mingis mõttes ka omad eelised. Ma ei taha olla omaelus asjaarmastaja. Mulle ei pidanud jahutust pakkuma teadmatuse vari, see oli vastuolus terve mu lapsepõlvega, see oli vastuolus minu Kreeka päikesega, vastuolus ürgkreekaliku püüdlusega selguse ja selge pilgu järele".
Lk 43
Erinevusest rootslase ja kreeklase vahel, milles tundsin ära ennast/eestlast ja vastandina siis venelast.
" Rootslasel on üldjoontes palju ruumi vaja. Avastasin selle vatakult. Mu naine ja mina olime oma esimesel puhkusel ja me saabusime üksildasse randa Fårö saarel. Naise arvates oli see imeline, kna seal ei olnud teisi inimesi, samas kui minu meelest oli just see päris nukker. Vähehaaval tuli sinna muidugi rohkem inimesi ja oli liigutav vaadata, missuguse hoolega nad kohta valisid, tubli tüki maad teistest eemale. Nad ei tahtnud teisi segada, ega seda, et neid segataks. Kreekas peetakse sellist käitumist asotsiaalseks. Mis sa istud seal ja norutad? öeldakse. Kreeklastele meeldib selle asemel lähedus. Tule siia, ole meiega, ole inimene. Tõele au andes tuleb muidugi öelda, et mitte kõik kreeklased ei ole sellised, kas või ma ise. Võtsin väga kiirelt omaks rootslase arusaama isiklikust ruumist, see sobis mulle suurepäraselt. Laiendasin oma territooriumi vähemalt kümnekonna meetri jagu. Minu perekond ja sõbrad Kreekas on seda loomulijult märganud ja hüüavad mind "külmperseks", sõna, mis tähistab soojema temperamendi puudumist, inimest, kelle tunded ei ole kuumemad kui Läänemeri."
Lk 44
"Ka minu külas ei näidatud privaatsuse vastu üles vähimatki mõistmist. Igasugustkaldumist selles suunas tuli kiiresti ja varakult pidurdada. Kasutati sõna, mis tähendas, et see inimene talub ainult omaenda hingeõhku, ja selliseid ei sallitud."
Lk 68
Külastades endist koduküla ja rääkides teise väljarännanud kreeklasega.
"" Me oleme oma enda maal turistideks muutunud," kurtsin mina. "Ei, meie ei ole turistid. Sinu naine on turist. Sina ja mina oleme võõrad. Tema rõõmustab, aga meie sinuga leiname."
Nii võivad ilmselt paljud tunda, kes üle pika aja taas kodumaale satuvad.
This entire review has been hidden because of spoilers.
March 31, 2020
Iden här boken skriver Theodor Kallifatides om främlingskap. Att det inte enbart är att vara ny i ett nytt land utan vi kan även känna främlingskap inför oss själva i olika situationer. Och ibland blir vi främlingar inför våra tankar och känslor.
Så intressant det blir när T Kallifatides tar upp ords betydelse! Både att ord kan ha olika betydelse i svenskan och att det t ex i grekiskan har ändelser som syftar på hon eller han. Då kan vi känna oss främlingar inför språket innan man förstår betydelse av ordet i sitt sammanhang.
Roligt tycker jag det är när han skriver om ”älska”. Hur kan vi svenskar älska potatis, det kan man inte i det grekiska språket.
En fin bok om främlingskap, både som ny i nytt land och att man kan känna främlingskap i olika situationer. Jag tyckte den är mycket bra och läsvärd!
Så intressant det blir när T Kallifatides tar upp ords betydelse! Både att ord kan ha olika betydelse i svenskan och att det t ex i grekiskan har ändelser som syftar på hon eller han. Då kan vi känna oss främlingar inför språket innan man förstår betydelse av ordet i sitt sammanhang.
Roligt tycker jag det är när han skriver om ”älska”. Hur kan vi svenskar älska potatis, det kan man inte i det grekiska språket.
En fin bok om främlingskap, både som ny i nytt land och att man kan känna främlingskap i olika situationer. Jag tyckte den är mycket bra och läsvärd!
June 16, 2023
Þessi bók snertir mjög mikið við mér. Hérna tekst höfundinum að koma því í orð hvernig er að vera útlendingur/framandi bæði í nýja landinu sem og í heimalandinu. Stundum fer hann, að manni finnst við fyrstu sýn, fara dáldið langt út fyrir efnið en þetta tengist allt aðalefninu. Hafandi kennt íslensku sem annað mál og kynnst fjölbreyttu úrvali fólks sem kemur hingað til lands til að setjast að, þá er þetta ótrúlega verðmæt lesning og ég get tekið þennan lestur með mér næst þegar ég fer að kenna.
Ísl. þýðing: Hallur Páll Jónsson
Dimma 2022
Ísl. þýðing: Hallur Páll Jónsson
Dimma 2022
December 14, 2023
Yo lo amo
Y amo sus libros de no ficción
Me quedo con la impresión de éste como si fuese su último porque parecería que ya no le queda mucho más que decir sobre el tema
él mismo lo afirma cuando escribe que es la hora de hacer el balance...
me gusta cuando apunta que los hijos son nuestro enchufe con el mundo
me gusta cuando dice que quiso besar a alguien pero no encontró a nadie alrededor, entonces besó la palabra "beso"
me gusta su sutil humor y su candor
lo amo
Y amo sus libros de no ficción
Me quedo con la impresión de éste como si fuese su último porque parecería que ya no le queda mucho más que decir sobre el tema
él mismo lo afirma cuando escribe que es la hora de hacer el balance...
me gusta cuando apunta que los hijos son nuestro enchufe con el mundo
me gusta cuando dice que quiso besar a alguien pero no encontró a nadie alrededor, entonces besó la palabra "beso"
me gusta su sutil humor y su candor
lo amo
June 23, 2025
Molt bo, a la llista de llibres que he de rellegir.
“El dueño de nuestra casa nos invitó a comer en el asador que había en la plaza. Mi mujer comió con mucho apetito. Nos dejó a solas con nuestro pesar. Ambos, él y yo, sabíamos que no volveríamos más a Grecia. Si acaso algún verano.
-Nos hemos vuelto turistas en nuestra patria-le dije.
-No, nosotros no somos turistas. Turista es tu mujer. Nosotros nos hemos vuelto extranjeros. Ella lo disfruta. Nosotros lo lamentamos.”
“El dueño de nuestra casa nos invitó a comer en el asador que había en la plaza. Mi mujer comió con mucho apetito. Nos dejó a solas con nuestro pesar. Ambos, él y yo, sabíamos que no volveríamos más a Grecia. Si acaso algún verano.
-Nos hemos vuelto turistas en nuestra patria-le dije.
-No, nosotros no somos turistas. Turista es tu mujer. Nosotros nos hemos vuelto extranjeros. Ella lo disfruta. Nosotros lo lamentamos.”
July 24, 2017
Många tänkvärda och fortfarande aktuella (kanske ännu mer) ämnen. Ett par av mina favoritresonemang var de som handlade om det svenska vs den grekiska sättet att älska och hur man ska äga sin minoritet genom självbilden, där han tar upp feministerna som ett exempel. Flera av ämnena hade kunnat fylla en egen bok var för sig, men jag uppskattar att han är kortfattad och använder ett rakt språk.
August 4, 2024
Αρκετά φιλοσοφικό για τα γούστα μου, αλλά πολλά με βρίσκουν σύμφωνη (όντας κι εγώ μετανάστρια, πρώτης γενιάς, στην Αγγλία).
Περισσότερο από όλα συμφωνώ με όσα λέει σχετικά με τα παιδιά του: μας δίνουν ρίζες αντί να τους δίνουμε εμείς, και ότι (θα πρέπει να) τα μεγαλώνουμε ως πολίτες της χώρας στην οποία ζούμε, όχι ως Έλληνες (τα δικά μου παιδιά είναι ξεκάθαρα Άγγλοι).
Περισσότερο από όλα συμφωνώ με όσα λέει σχετικά με τα παιδιά του: μας δίνουν ρίζες αντί να τους δίνουμε εμείς, και ότι (θα πρέπει να) τα μεγαλώνουμε ως πολίτες της χώρας στην οποία ζούμε, όχι ως Έλληνες (τα δικά μου παιδιά είναι ξεκάθαρα Άγγλοι).
December 4, 2017
En spännande resa om främlingskap som frihet. En varm lektion om filosofi, den grekiska mytologin, kärlek och språk med liten bitter humor.
January 27, 2020
Jättevackert!
April 17, 2024
Ég las bókina ,,Nýtt land utan við gluggann minn" á íslensku. Bókin fjallar um innflytjendur frá ýmsum sjónarhornum og um það að tilheyra og líka um það að tilheyra ekki. Innflytjendur fórna nefnilega miklu. Þeir eru framandi í nýja landinu og með tíð og tíma verður þeir líka framandi í því gamla. Þetta er nokkuð sem ég þekki þar sem að ég á móður af erlendum uppruna. Það eru margar aðrar áhugaverðar pælingar í bókinni sem fá mann til að hugsa um framandleikann frá ýmsum sjónarhornum.
February 7, 2025
Otroligt vackert skriven! Blir tagen av hur en så personlig berättelse om identitetssökande kan upplevas som så universell. A testament till språket!!
June 17, 2024
Nu förstår jag varför Kalifatides vill bli av med invandrarförfattare etiketten. Av alla nyanser av främlingskap var det mest intressanta för mig hur man kan vara främmande för sig själv.
November 18, 2023
”Det finns stunder då jag känner mig naknare än när jag föddes, då hade man i varje fall en navelsträng, och jag sörjer som efter en olycklig kärlekshistoria.
Men det finns också stunder då jag känner en djup frid över att jag lärde mig älska något annat än det som var mig givet.” <3
Jag har verkligen dragit ut på att läsa ut denna, max 10 sidor varje dag, för att den är så ofantligt vacker. Läs den!! Men långsamt! Låt den landa ordentligt för det är den värd.
Men det finns också stunder då jag känner en djup frid över att jag lärde mig älska något annat än det som var mig givet.” <3
Jag har verkligen dragit ut på att läsa ut denna, max 10 sidor varje dag, för att den är så ofantligt vacker. Läs den!! Men långsamt! Låt den landa ordentligt för det är den värd.
March 31, 2024
Metaforer på metaforer, tryggande o inbjudande språk utan någon form av högmod.
Rekommenderad av Liv Brink.
Rekommenderad av Liv Brink.
April 5, 2019
Hmm.. Den här boken är rätt filosofisk och man måste nog vara lite i en särskilt sinnesstämning för att läsa den. Kalifatets lyfter med ett metaforiskt språk fram främlingsskapets olika aspekter i en kort bok som är otroligt ”sitta med överstrykningspennan i högsta hugg”-vänlig. Många meningar fick jag tvinga mig själv att läsa om för att inte känna att jag missade vidden av vad Kallifatides vill framföra. När jag läser den känner jag att ”här finns mycket interessant att spinna vidare på” men också att jag missar merparten eftersom jag inte tar mig tiden att stryka över och under och fundera och diskutera. Känner dock inte att det skulle vara en förlust att läsa om boken, som knappt är 150 sidor, eftersom språket är mjukt och snällt som en grekisk persika hela vägen igenom. Kanske en bra bokklubbsbok?
December 16, 2016
Sõõm värsket õhku! Pall, mis koosnes pallidest, mis koosnes pallidest, ning kõik see veeres oma lopergusel teel algusest lõpuni, jättes maha soojust, põnevaid mõtteid, turtsatama panevaid metafoore ning ilusat sõnastust. Kui ma raamatut eile lapsele tutvustasin, siis sõnadega: "Soovitan soojalt! Soovitan sellesse hetke, mil sa tunned, et vajad üht südamlikku intellektuaalset kallistust."
Displaying 1 - 30 of 107 reviews