När Nina Storm hör att kulturminister Timmy Carlsson är död blir hon chockad. Timmy var hennes bästa vän i gymnasiet, men vänskapen ebbade ut efter ett skruvat påhitt som spårade ur sommaren 1987. Timmy och Nina lovade att aldrig avslöja för någon vad de gjort.
Snart blir hon varse att Timmy sparat ett avslöjande foto i alla år. I sitt våghalsiga försök att komma över bilden snubblar hon över delikata hemligheter om sin chef Diana Wikman.
I samma veva arrangeras en skrivarkurs i den prästgård Nina fått ärva i Mjöbäck. Deckarförfattaren Greger Sparre tar till minst sagt okonventionella metoder för att få gruppen att komma loss med sitt skrivande. Men vilka hemligheter döljer sig under ytan?
Ett inbrott i Ninas lägenhet får henne att inse att Timmys död satt igång en kedja av gåtfulla händelser och obehagliga överraskningar. Vem i Ninas närhet planerar att avslöja vad som hände 1987? Och varför?
Lögnaren i skafferiet är en underhållande spänningsroman om lögner och livslögner, vänskap,drömmar och maktkamp.
Kristina Appelqvist är författare, frilansjournalist och kommunikationskonsult och har tidigare skrivit nio deckare i universitetsmiljö. 2022 kom boken Klänning för korta kvinnor, som inledde den nya serien om kommunikationschefen Nina Storm och hennes inte helt sympatiska chef, generaldirektören Diana Wikman.
Vem är lögnaren som gömmer sig i skafferiet? Ja, detta och mycket mer får man svar på i andra delen i Nina Stormserien av Kristina Appelqvist. I ”Lögnaren i skafferiet” får vi åter igen följa kommunikationschefen Nina Storm och hennes kollegor på myndigheten för kulturstöd. Den här gången får vi veta mer om Ninas ungdomsstrapatser, följa med på en äventyrlig skrivarkurs och få oväntade avslöjanden om Ninas chef, generaldirektör Diana Wikman. Jag gillar boken som är händelserik, fartfylld och underhållande.
Boken innehåller intriger och dramatik med oväntade händelser. Jag gillar de brokiga karaktärerna och den fruktade ”Draken” skulle man ju inte vilja ha som chef. Hon visar sig dock ha sina saker att hantera. Jag gillar att handlingen rör sig i olika miljöer – i maktens korridorer och kulturpersonligheter till småstadsliv i Västergötland till Östermalmsvåningar och Nina som bor i journalisten Bangs tidigare lägenhet.
Boken är mer underhållande än rafflande spänning, även om det är många pusselbitar som ska läggas innan allt får sina förklaringar på slutet. Ä
Lättläst och trevlig bok. Lite för mycket slumpmässiga händelser men ändå lite roliga. Inte direkt spännande men man misstänkte flera olika personer ligga bakom händelserna ända in till slutet. Inte den bästa boken hon skrivit men helt ok.
Det brukar vara nervöst att börja läsa en ny bok av en favoritförfattare, och undra om det ska vara lika bra som det brukar. Men med Kristina Appelqvists böcker är jag inte längre nervös, jag bara längtar efter att få börja läsa. Lögnaren i skafferiet är andra delen i serien om Nina Storm, och den är en välskriven bladvändare. Jag läste ut den på en helg, kunde helt enkelt inte släppa den. Att läsa Kristina Appelqvists böcker är som att få den bästa blandningen av deckare, humor och läsglädje.
Jag var del av en diskussion för inte så länge sedan om det går att kalla något ”cosy crime”, om det är en motsägelse i sig. Lögnaren i skafferiet tycker jag är ett utmärkt exempel på att det går att kalla en bok för cosy crime. Jag får känslan av att befinna mig bland vänner, i en miljö som är trygg och välbekant. Det är spännande, och det är olagligheter, men det är inte det minsta brutalt eller obehagligt, det är bara spännande och klurigt. Förmodligen och tyvärr är de brott som begås i Lögnaren i skafferiet inte alltför ovanliga i dagens samhälle. Spänningen lyckas Kristina Appelqvist kombinera med en intressant historia, som gör Lögnaren till skafferiet till en bladvändare.
Något som gör att jag uppskattar Lögnaren i skafferiet extra mycket är att den kombinerar två miljöer som är aktuella för mig. Den ena är en kurs för aspirerande deckarförfattare. Inte för att jag gått någon sådan, men karaktärerna och inställningen känner jag igen. Den andra är statlig förvaltning. Jag har jobbat inom staten i över 30 år, och det finns ingen författare som på ett så slagkraftigt och humoristiskt sätt kan beskriva en statlig arbetsplats som Kristina Appelqvist. Det är mitt i prick, och jag skickar foton på bra citat till mina kollegor, och fnissar glatt. Det är kritiskt, men det finns samtidigt en värme i beskrivningarna. Dock ska sägas att den nivå av korruption som beskrivs i Lögnaren i skafferiet hoppas jag att vi idag har rutiner för att motverka. Men förmodligen är det obehagligt rätt beskrivet.
Karaktärsbeskrivningarna i Lögnaren i skafferiet är bra. Efter att ha lärt känna de som jobbar på samma arbetsplats som Nina i Klänning för korta kvinnor (första delen) får man här veta mer om några av dem. Det gör dem mer intressanta. Dessutom introduceras genom författarkursen ett antal nya personer, och några av dem hoppas jag möta igen. Även om Ninas chef Diana beskrivs som en fullständigt hemsk chef, så får hon ändå visa en del mer sårbara sidor genom att ha berättarrösten i vissa kapitel. Men en internrevisor på det där stället vore inte så dumt…
Det enda problemet med Lögnaren i skafferiet är att den nu är utläst och jag måste vänta på nästa.
Nina Storm har fullt upp med jobbet (och chefen) på myndigheten, samtidigt som hon försöket anordna aktiviteter i den gamla prästgården i Mjöbäck, vilken hon har ärvt. Denna gång är det en skrivarkurs med en känd författare på gång och hon ser verkligen fram emot kommande helg.
Men så kommer nyheten om att kulturminister Timmy Carlsson har gått bort. Han och Nina var goda vänner i ungdomen och efter gymnasiet var de med om något som de lovade varandra att aldrig yppa ett ord om.
I denna andra boken om Nina Storm får vi återvända till de härliga karaktärerna och samtidigt lära känna några nya. Historien är en skruvad spänningsroman som gör att det kryper i skinnet. Blir helt galen på karaktärerna ibland. Allt blandat med en hel del humor. Roligt är att boken delvis utspelar sig här i trakten runt Svenljunga och Tranemo. Till och med Tranemos egen kommunpoet är med på ett hörn 😀
Tack för underhållningen! Nästa vecka kommer författaren till @motesplatsprastgarden och jag hoppas träffa henne där 😃
Egentligen vill jag sätta en etta, men jag ser att objektivt är boken inte så dålig. Kanske är jag inte tillräckligt intresserad av statlig förvaltning? Men mängden knasiga människor som beter sig irrationellt blir för mycket för mig. Det ska säkert ses som roligt, men nä …
Bra skriven, som alla hennes böcker. Jag saknar något men man rycks med och vill läsa klart. Karaktärerna är dock svårare att tycka om än i hennes tidigare serier.
En annorlunda deckare. Mycket tid läggs åt dysfunktionaliteten på Ninas jobb, men om man kan bortse från detta är det en snillrikt skriven pusseldeckare som lämnar en god eftersmak.
Helt okej som en avkopplande bok om man har en stressig period. Men det blev först lite spännande i mitten av boken. Men någon kioskvältare var det inte.