Pojken heter Olof och är femton år. När romanen inleds står han vid sin fars grav tillsammans med sin mor och sina syskon. Det är ett farväl till en tillvaro som han egentligen redan lämnat bakom sig. Olof har vuxit upp hos fosterföräldrar och han har börjat sitt första arbete. På sågverket är arbetsdagarna långa, men de ljusa norrlandskvällarna rymmer också tid för sånger, skrönor, historier. Inom Olof lever visorna, men också drömmen om framtiden, om böckerna som skall öppna världen för honom.
Romanen är en fortsättning på den skildring av Olofs uppväxt som Eyvind Johnson påbörjade i Nu var det 1914.
Eyvind Johnson was a proletarian writer who was influenced by the contemporary literary currents of his time. He is regarded as the modern novel art's foremost pioneer in Sweden. He made his debut in 1924 and had his breakthrough in 1930 with the semi-autobiographical novel about Olof . His most prominent works include Krilontrilogin , Strändernas Svall and Hans Nådes Tid . He became a member of the Swedish Academy (Chair 11) in 1957. He was awarded the 1974 Nobel Prize in Literature "for a narrative art, farseeing in lands and ages, in the service of freedom." (Award shared with Harry Martinson.)
Fortsätter i samma fina anda, men jag upplever att så stor del av boken handlar om Johanna-skillingtrycket, mycket mindre om Olofs egna upplevelser på sågverket, och de andra karlarna. Saknade det. Lite mindre av de lycksaliga stunderna av träffande metaforer, som jag upplevde i första delen. Ändock! Ser med glädje fram emot nästa del.
I actually didn't read the book myself, but was listening to it via a radio program called "Radioföljetongen" on the Swedish Brodcasting Network and it was narrated by the Swedish actor Lennart Jähkel, who did a fantastic job with the story and it's characters, I believe.
Despite the fact that I rather enjoyed listening to the story, I probably wouldn't have read it myself, oh well...
Andra delen i serien om Olof tilldrar sig andra krigsvintern, alltså 1915-1916, även om kriget i sig tilldrar sig bortom horisonten. Olof arbetar på ett mindre sågverk. Livet är ett enformigt helvete, slit och släp i ömsom snö och is, ömsom kall väta. Svordomar är arbetsspråket, ett sätt att låta frustrationen pysa ut ord för ord. Jag älskar det här. Hur varje ord är genuint, Olofs medvetandeström, alla ord han hör nedtecknat så att jag hör hur det låter. Och han funderar hela tiden vad det man säger betyder, t ex varför svordomar är så viktiga, och hur de uppkommit, och skiljer sig mellan olika personer, och olika faser i livet.
Olof är den nästan osynliga pojkvaskern, egentligen för ung och spinkig, men har gett sig tusan på att försörja sig och vara solidarisk. Samtidigt som han hela tiden registrerar allt omkring sig, i synnerhet vad som sägs och hur det sägs. Därför blir hela boken en gestaltning av Olofs växande medvetande, strömmen av intryck, vad som sägs, fantasier, andras och sina egna. Orden är den parallella verkligheten där de kan undkomma kroppens slit, och drömma sig bort.
Olofs medvetande är hela tiden öppet, sväljer allt han kan. Han vill läsa - 'kunskap är makt' - och läser allt han kommer över, försöker lära sig spår på egen hand. Han har bara folkskola, men söker hela tiden mer, vill lära sig språk, tragglar en tyska grammatika, franska grunder. Ett sammelsurium av spridda kunskaper snurrar i hans huvud under det enahanda arbetet. Vad andra säger, varnar, berättar, stannar i hans medvetande, blir delar i de fantasier han bygger i tysthet i sina tankar.
Att han skulle vilja bli författare har inte sagts, men i sitt tysta inre är han redan en skapare av orala berättelser. I romanen uttryckt som sagor, han bygger egna varianter på sagoelement, utifrån sin egen erfarenhet, sin egen omgivning. Sagor med tre söner som skall ut på äventyr, blir här skogshuggare, rallare, eller emigrerar till Amerika. Och i den här delen är det skillingtryckens melodramatiska visor som blir ett stort tema. Visan om Johanna, syster till de tre sönerna som gav sig ut på äventyr. Förförd och övergiven, blir hon tidigt mor. Och får också ge sig av, för att tjäna till brödfödan och barnet, och blir kocka och städerska åt rallare. Och fler barn blir det, till olika fäder.
Men det finns en kvinnlig styrka som är skön att läsa om. Om jag ofta saknat kvinnor i andra manliga texter, är jag tacksam att de finns här, realistiska både i styrka och det obarmhärtiga ödet, ty styrkan räcker inte livet ut. Livet är hårt. Visst kan Johanna-visan tyckas uppta lite för stor del av romanen, men romanen handlar inte bara om Olof, utan om hela hans bakgrund och omgivning, Och här finns den, Rallarnorrland. Skogsavverkning. Järnvägens offer.
Tyckte att ”Nu var det 1914” slutade så pass att en efterföljare inte riktigt kändes naturlig. Men var glad jag blir att Johnson ändå återvänder till den här världen, för det fanns definitivt mer att skriva om.
Kanske inte främst om Olof dock. Vissa tycker att ”sagorna”, de historier som Olof fått berättade för sig, tar upp för stor roll av boken. Jag tycker tvärtemot att det är sagorna som överhuvudtaget motiverar att den här boken finns till.
Eyvind Johnson må skriva om huvudkaraktären Olof, men i böckerna finns en mer generell porträttering av en tidsålder. Av ett Norland som inte finns längre, i ett Sverige som inte finns längre. Om vi hållit oss till enbart Olof hade vi gått miste om väldigt mycket bra. En sådan text hade varit en kortare roman, och det hade också varit en väsentligt fattigare roman.
Ska försöka ta mig an de två sista böckerna vid tillfälle. Hittade sjukt nog både den här och sin föregångare i tvättstugans bokbytarhylla. Kanske klokast att ta saken i egna händer och skaffa övriga mer traditionellt!
En av de sämre böcker jag läst. Boken tar aldrig riktigt fart och för mycket av handlingen läggs på en folksaga om Johanna istället för på Olof och hans liv på sågverket. Detta gör boken obalanserad och lämnar ett diffust intryck. Nej, Ivar-Lo kan bättre än så.
Olof trälar vidare på sågen. Böcker och berättelser börjar ta plats i hans liv. Ett fint parti där ett idealiserat skillingtryck om jungfrun Johanna blandas med den smutsiga verkligheten, annars ganska enahanda läsning.