Paris-Dakar

by Jens Liljestrand

Paris-Dakar utspelar sig i ett surrealistiskt drömlandskap: en bröllopsfest där toastmastern kämpar mot tiden medan marängtårtan och karriären smälter; en volontär på en mansjour som dras in i ett mystiskt experiment; ett gym där de svaga och misslyckade har tagit över. Makt, status och faderskap - allt står på spel.

De sju berättelserna i Paris-Dakar skildrar mansrollen som ett spektakel och ett kraftprov, ett livsrally utan karta och kompass. Med ömhet, skärpa och nattsvart humor speglar Jens Liljestrand den manliga katastrofen.

Genres: Short Stories

277 pages, Hardcover

First published January 1, 2008

Reviews

[B R · Rating 3 out of 5]

konstig bok. både intressant och tråkig. vet inte vad jag tycker om den.

[Eva · Rating 2 out of 5]

Har oerhört motstridiga känslor omd enna bok. Liljestrand skriver bra, kälnsligt, flytande. Men så uppstår en krypande känsla av att den manliga huvudpersonen är psykiskt sjuk på något sätt. Vet inte varför. Men så avsslutas allt hipphapp med en knorr som ställer allt på ända. Jag avskyr den knorren. Känner mig lurad. Usch, som om ö.k. mellan läsare och författare, brutits på ett oärligt sätt.

[Nathalie · Rating 1 out of 5]

Nej, den här var för långsam, tråkig och konstig!

[Elin · Rating 1 out of 5]

Jag hade höga förväntningar på denna bok. Särskilt efter att ha läst baksidan som lovade något speciellt. Surrealism i svensk tolkning lät för lovande för att vara sant.

Tyvärr var det så också.

Den första novellen var okej men sedan gick det utför. Ju längre novellerna blev desto sämre var de skrivna. Mycket hade kunnat editeras bort och på så vis antagligen blivit bättre. Författaren har en tendens att avsluta sina noveller alldeles för pomöst med stora beskrivningar och det blir pinsamt episkt. Jag tröttnade på de fantasilösa beskrivningarna och gav upp då det var två noveller kvar. Något jag aldrig brukar göra. Men när det känns som att jag slösar min tid på att läsa en bok är det dags att lägga ner den.

[Rebecka · Rating 3 out of 5]

Liljestrands språk är överlag behagligt, men majoriteten av novellerna är tyvärr ganska ointressanta. Tycker inte heller att det, som jag läst i recensioner, "vrids och vänds på mansrollen" på något vidare intressant sätt, och jaget i de flesta berättelserna skulle kunna vara samma person.

Bokens behållning är den tredje novellen, "Ett slags avsked". Den är inte heller något mästerverk men påminner nästan lite om något av Palahniuk, med en obehaglig känsla av att allt är fel. I övrigt känns det lite som att Liljestrand försöker för mycket.

[Jack · Rating 3 out of 5]

Bäst är det när det blir lite vrickat, sämst är det när den tycker den gör intressanta saker med mansrollen men mest bara återupprepar den.