Huippusuositun tekijän riipaiseva kirja omasta isäsuhteestaan.
Kun isä on kuollut, aikuinen poika vetäytyy kesämökille. Hänen mieleensä alkaa nousta muistoja: Alex pitää isälle seuraa, kun tämä putsaa kalaverkkoja. Alex istuu isän vieressä, kun tätä haastatellaan. Alex salakuljettaa isälle rapuja ja viskiä hoitokotiin. Kirja kertoo isän ja pojan rakastavasta suhteesta sekä isän vanhenemisesta ja kuolemasta. Suomalaiseen aatelissukuun kuulunut Allan Schulman muutti sodan jälkeen Ruotsiin, jossa hänestä tuli tunnettu tv-tuottaja. Kirjan nimi tulee Tove Janssonin sanoittamasta Syyslaulusta. Alex Schulman on vieraillut usein Suomessa. Suomenruotsalaisen isänsä vuoksi hän on kertonut tuntevansa "määrittelemätöntä kaipuuta Suomeen".
Så fint och sorgligt. Det är enkelt men utan att bli banalt. Schulmans böcker gör mig ledsen, och jag vill påstå att han har en förmåga att nå ut till läsarna oavsett våra erfarenheter: vi ser våra liv i hans skildringar. Jag gör det i alla fall. Berättelsen om Alex pappa är varm och mörk, och troligtvis väldigt terapeutisk.
Det är roligt att läsa en författares böcker i fel ordning och kunna konstatera att en utveckling har skett. Skynda att älska är en något mindre/sämre hopbunden berättelse, men eftersom det är självbiografiskt kan man inte riktigt klandra honom. Jag undrar ändock: Vad hände med föräldrarnas skilsmässa? Vad hände med terapin?
Det här är den tredje boken jag läst av Alex Schulman och jag gillar hans sätt att skriva väldigt väldigt mycket. Dessvärre anser jag ändå att de andra jag läst är betydligt bättre och har starkare innehåll.
Boken är väldigt fin och sättet han beskriver sin relation med sin pappa och deras gemensamma kamp mot tiden är mycket sorglig, genuin och gripande. Trots detta tycker jag ändå att de andra böckerna; Glöm mig och Bränn alla mina brev, har mer att berätta med ett starkare budskap.
Att Alex Schulman skriver sorgliga böcker är en underdrift, de är fruktansvärt brutala. Hans sätt att beskriva minnen, känslor och relationer är gripande och helt sanslöst jävla bra. (Hur fan kan en AIK:are gör det??).
Jag håller med att Glöm mig är hans bästa bok men Skynda att älska tar andraplatsen helt klart. Kampen mot tiden, pappans kärlek samt utbrott och hur allt tynger Schulman under hela hans barndom är sorgligt.
Slutet av boken var det absolut bästa och jag gillar verkligen hur Schulman blottar hela sin själ (inte för att AIK:are har någon men ni fattar), och genomgår flera år av terapi på typ 230 sidor.
Hieno, kaunis kirja Schulmanilta jälleen. Olin vähän yllättynyt, että tässä isää muistelevassa kirjassa muistetaan niin paljon hyvyyttä ja lempeyttä, kun aiemmissa autofiktiivissä kirjoissa kuvaus fokusoituu perheenjäsenten välisiin konflikteihin ja jännitteisiin. Ihan pelkästään hyvä mieli kirjasta ei jäänyt, koska tämä on kuvaus pojasta, joka joutuu kantamaan huolta iäkkäästä isästä ja joka joutuu tuntosarvet esillä ennakoimaan isän hallitsemattomia räjähdyksiä pyrkien estämään niitä.
fin, nostalgisk, ledsam såklart. men det enda som gör berättelsen unik eller egentligen ””värd att berätta”” är att människorna i boken bär efternamnet schulman. annars helt vanliga livsöden och berättelser ur en relativt alldaglig barndom. känns lite som boken skrivits som en ursäkt till att prata om sig själv. trodde alex hade en podd till det. oj vad hårt
Ruotsalaisen Alex Schulmanin teos Kiirehdi rakkain kertoi jälleen autofiktion keinoin Schulmanin perhesuhteiden kipeistä asioista. Niistä asioista, jotka olivat jääneet hankauksiin, niistä asioista, joista kirjailija puhui myös terapeutilleen. Kiirehdi rakkain kertoi isäsuhteesta. Unohda minut teos kertoi äitisuhteesta ja teos Polta nämä kirjeet kertoi isovanhemmista.
Kirjassa oli syksy ja kirjailija matkasi isää ikävöidessään perheen kesämökille, jossa ei ollut käynyt sen jälkeen, kun isä kuoli vuosia aiemmin. Kirjailija teki matkaa isää muistellen eri paikkoihin, missä hän muisteli tapahtumia, joista hän nosti esille sekä hyviä että niitä huonoja tapahtumia.
Kirjailijan isä oli tunnettu suomenruotsalainen aatelissukuun kuulunut Allan Schulman, joka toimi Ruotsissa tv-tuottajana. Perheen elämä on vaikuttanut olevan hyvin hektistä isän työn vuoksi, ja myös lapset ovat saaneet tottua julkisuuteen lapsesta lähtien lehtien sivuilla ja tv:ssä. Julkisuus ei ole ollut pelkästään hyvä asia, vaan se toi mukanaan mm. koulukiusaamista ja tungettelevia ihmisiä.
Kirjailijan isä oli jo yli kuudenkymmenen perustaessaan toisen perheensä, johon syntyivät pojat Niklas, Alex ja Calle. Isä jäi siis eläkkeelle poikien ollessa pieniä, mutta hän teki kuitenkin töitä siinä sivussa. Haastatteluja riitti myös siinä vaiheessa, kun isä oli jo hoitolaitoksessa.
Pojat elivät siis isän kanssa, joka oli vanhenemassa, ja jonka kunto huononi ja joka tarvitsi apua.
Svensk autofiktion. Kærligt portræt af forfatterens far. En mand med stor kærlighed til sin familie, men også et voldsomt temperament og lille tålmodighed. Alt sætter sine spor på godt og ondt. Fint spundet sammen gennem samtale med psykologen, som bringer erindringerne frem, bl.a. det første barndomsminde: faren der klipper tånegle! Fine og detaljerede beskrivelser af bl.a. farens sindrige arkivsystem, store madglæde og ikke mindst minderne med saunaen og Coca Cola cup i Varmland.
Åh denna var så hemsk men så bra. Den enorma kärlek som delades mellan Alex och hans pappa genomsyras i hela boken och skapar en stark känsla av både sorg och värme. Mitt hjärta går sönder både på grund av deras enorma kärlek och det faktum att det blev fråntaget dem båda tidigt.
Att Alex även kunde växa så mycket under bokens gång och acceptera sin pappas död var också fantastiskt att läsa. Han har en så ofattbart stor kärlek till sin pappa som behövde bearbetas efter hans bortgång. Väldigt väldigt fin bok som fick mig att gråta flera gånger.
En väldigt fin bok om relationen mellan en far och son. Nu när jag har läst fyra böcker av Schulman är det intressant att tänka på hur de överlappar och är kopplade till varandra. Alex relation till mamman och pappan är väldigt olika, och även om mamman är närvarande i den här boken är det tydligt att pappan är centrerad. Även boken Malma station (som jag inte tror är baserad på verkliga händelser) kan jag hitta paralleller till.
Egentligen tycker jag inte det är rättvist att betygsätta en såhär intim och öppenhjärtig bok, men jag sätter en femma för att höja upp betyget från de recensenter som haft tillräckligt lite hjärta för att sätta lägre betyg än så.
Tack Alex Schulman för att du delat med dig av din upplevelse, om bilden av och relationen till din far. Jag tror du hjälper många läsare till bättre relationer.
Rigtig fin bog om relationen mellem forfatteren og hans far. Der er fokus på farens aldring, men også mange tilbageblik til barndommen. Særligt interessant er også forfatterens psykologforløb i forbindelse med sorgen over faren. Meget læseværdig bog.
Jag blev djupt berörd av Alex skildring av sin far och deras relation. Så mycket kärlek. Så vackert språk. Den tog slut alldeles för tidigt, både relationen och boken.
Alex Sculmanin teksti imee saman tien sisäänsä. Ei jännitteeseen tai konflikteihin, ei tässä kirjassa, ei suoraan, mutta muistoihin, ajatuksen kulkuun. Tämä kirja on ensimmäisiltä sivuilta asti yksinkertaisesti hieno.
Ihmettelin, kun olin kirjaa lukenut jonkin aikaa, että onpas Alex Schulman tehnyt nyt tunteidensa ja perhesiteiden osalta rauhan, että hän kirjoittaa kummallisen, oudon levollisesti, ilman tunteenpurkauksia, kaunaa, vihaa tai patoumia isästään kirjoitettuaan raadollisen brutaalistikin äidin alkoholismista, veljistään, isovanhempien raastavasta suhteesta autofiktiiviset menestysteoksensa, mutta eihän se mennytkään niin. Tämä - Tove Janssonin Syyslaulun mukaan, isän lempilaulun mukaan nimetty, Skynda att älska - teos on Alex Schulmanin jo 2009 kirjoittama mutta vasta nyt suomennettu. Tämän teoksen jälkeen Schulman kirjoitti vaimostaan Amandasta vielä suomentamattoman teoksen jo nuo mainitsemani kirjat äidistä, veljistä ja isovanhemmista.
Tämä kirja on puhdasverinen rakkaudenosoitus isälle, kaunis kokoelma muistoja Alexin ja isän yhteisestä ajasta. Alexin isä, suomenruotsalainen Allan, oli Alexin ja kahden muun veljeksen syntyessä jo reilusti kuudenkymmenen, joten yhteinen aika jäi parinkymmenen vuoden mittaiseksi ja Alexin - ja muiden veljesten ja toki myös Alexin äidin - yhteiselo isän kanssa värittyi vanhenevan miehen myötä hoitosuhteessa nurinkuriseksi. Alex, vasta pikkukoululaisena pitää huolta isästään, tarkkailee, pelkää vahingoittamasta tai rasittamasta liikaa. Kaiken tämän Alex oivaltaa vasta viisi vuotta isän kuoleman jälkeen terapiassa, asetelmassa, joka teosta raamittaa. Alex ajaa isän rakastamalle mökille, muistelee kesiä mökillä, rapujen syöntiä, isän kehittämää Coca Cola Cupia, rakkaudentäyteisiä aikoja.
Alex Schulman on todella onnistunut tässä teoksessaan. Minulle tämä oli hyvänmielen kirja, olkoonkin aika ajoin surullinen ja alakuloinenkin. Schulman tarjoilee tässä positiivisen rakastavan lempeän kuvan isästään, perheestään. Säröt ovat pieniä, jos ne tuodaan esiin. Ihana kirja.
Varför skriva rakt upp och ned (mer eller mindre) om sin relation till sin far? Skulle det vara intressant för någon annan än de närmsta? Ja, uppenbarligen är det det. Den ärlighet som Schulman lyckas förmedla tillsamman med den ömhet som syns i relationen tillsammans med den sorg som pappans död innebär är berörande och mänsklig. Det är en blick in i en väldigt privat relation och som också vidgar sig ut och bortom den. Visst, man kan säga att den är enkelt skriven och möjligtvis något journalistisk ibland, men inte på något störande sätt. Jag kommer att läsa de andra två böckerna när tid ges.
"Opholdsstuen lidt længere nede ad gangen var det sociale samlingssted på plejehjemmet. Der sad folk spredt ud hist og her. En kvinde sad foroverbøjet og så tv. I en sofa sad en anden kvinde og stirrede med sine store, fugtige øjne ind i væggen. En mand læste en bog med et forstørrrelsesglas og i lyset af en meget stærk lampe. Menneskene var øer." En virkelig rørende selvbiografi, om at miste en gammel far i en ung alder. Jeg var virkelig rørt af at læse den, og strøg gennem den på et par dage.
Fire stjerner fordi jeg vil læse alt, Alex Schulman skriver, og fire stjerner for at han skrive så rigt og rørende og fyldt med detaljer og genkendelige følelser. Men ikke fem stjerner da jeg oplevede en smule mangel på mening med bogen og ikke vildt meget fremdrift. Og så er jeg måske ved at være lidt træt af bøger om fædre og sønner. Hvad med mødrene? Det giver mening at dette er hans debut og at han skriver sig skarpere efterhånden.
Taattua sujuvaa Schulmania. Annoin tällä kertaa neljä, kun loppu oli niin kauniisti kirjoitettu ja kun siihen oli isän kunniaksi otettu Syyslaulu mukaan. Ja myös varmaan siksi, että aihe on itselle aika ajankohtainen ja pistää ajattelemaan. Tätä oli mukava lukea myös siksi, että olen lukenut muutkin kirjat, jotka kertovat kirjailijan perheen elämästä.
Alex Schulman - Skynd dig at elske . ⭐️⭐️⭐️ . Schulman is really good at writing stories imho. His earlier book about his alcoholic mother “Glem mig/Forget me” was very captivating and this time he wrote about his dad, who was almost a polar opposite of the mother, also because he was so much older than his wife and he was an older father to the children . As much as a good story told in a book, this book felt lacking of a bite imho, hence the three stars . #alexschulman #skynddigatelske #swedishauthor #booksbooksbooks #currentlyreading #2025reads #2025readingchallenge