Den där gäddan på den blanka diskbänken. Vad ska Maj göra med den? Det är hennes tjugoförsta födelsedag. Året är 1938 och hon är nygift. Och gravid. Hur hamnade hon i det här?
En berättelse om klass, ett sårigt moderskap och alkoholism.
För första gången ska Maj ha hela sin nya, stora Örnsköldsvikssläkt på middag. Men maken, den betydligt äldre Tomas, dröjer. Han skulle ju bara uträtta några ärenden på stan? Utanför lägenhetsfönstret breder midvintermörkret ut sig. Hur hamnade hon i det här, med en man som hon knappt känner? Hon som bara ville arbeta som servitris på Kjellins konditori ett slag, för att sedan ge sig av igen, kanske till Stockholm. På flykt från familjen i Östersund som inte längre kan försörja henne, när mammas hosta kräver allt längre sanatorievistelser och med uppbrottet från en ännu oläkt kärlekshistoria i minnet.
Maj vet, för hon känner ett hårt boxande i sin mage. Barnet. Det som aldrig skulle få hända. Överallt ser Maj blickar och hör röster som dömer henne för brottet som hennes växande mage bevisligen är. Men nu har hon väl inget att skämmas över? Med sin vigselring och make som ser fram emot att få bli far. Till och med svärmor som sitter i våningen under borde väl kunna förlåta sin sonhustru. Fast varför svajar Tomas så när han ska be sin mamma och sina syskon att slå sig ner vid det dukade födelsedagsbordet? Jo, Maj ser att han inte är nykter.
Med tidens obönhörliga tickande framskrider Majs graviditet, motvilligt och mödosamt, samtidigt som hon kämpar med att förstå vad som förväntas av henne i hennes nya, framgångsrika, familj. Sakta växer ett beslut att bli den kvinna som ingen ska kunna anklaga eller klandra. Maka, mor, värdinna. Men hur blir man det? För hur mycket Maj än försöker kontrollera sin tillvaro och leva i enlighet med hushållsalmanackan så finns ju allt det andra där. Det såriga moderskapet, makens alkoholism och ett äktenskap som bara råkade bli.
Att föda ett barn är den första delen i en tänkt trilogi.
I had a really hard time with this book for different reasons.
1. The language and style. I'm not sure if it was because the Swedish was too advanced for me or it was just the author's style, but I had a really hard time following what was going on and had to re-read many passages a couple of times. The way it was written in terms of the punctuation, it wasn't entirely clear who was talking or what was being said or what were just inner thoughts.
2. The main character. I spent 489 pages really disliking the main character Maj. She was continuously unhappy and nervous from the beginning of the book to the end. Nothing pleased her and she felt the whole world was always against her. Which doesn't really endear the book to you.
Having said that - the book is written in a way that gives you a very detailed glimpse into the lives of Swedes in the 1930s. Their customs, family and societal relations, childbirth and rearing, the woman's role and not to mention the food descriptions (This I particularly liked).
Although long and drawn out - the story did somehow capture me and kept me reading (no matter how irritated I was with Maj) and it really got quite dramatic towards the end. For this I might continue to read the trilogy as I would like to know how it ends up.
Det är 30-tal, Maj är 20 år, hyr ett rum i Örnsköldsvik och arbetar på konditori. Naturligtvis är det intressant med pojkar och egentligen är hon mest intresserad av Erik men förlustar sig med den dubbelt så gamla Tomas och råkar bli gravid. Hon flyttar in hos honom och de gifter dig strax därpå. På köpet med Tomas får hon en stor släkt att både försvinna i och visa vad hon går för. Allt börjar fel i Majs vuxna liv.
Det är mycket bjudningar och fester. Tomas dricker alltmer och håller sig alltmer på kontoret medan Maj blir alltmer isolerad och har egentligen bara kontakt med Tomas familj. Det blir bara mer och mer spänt mellan Maj och Tomas.
Jag blev inte klok på berättartekniken först, aldrig har jag varit med om att någon fångat tystnaden och ensamheten på ett så otroligt sätt i ett aldrig sinande flöde av puttrande ord. Samtidigt blir jag frustrerad på hur sakta berättelsen rör sig framåt, men det håller en kvar i det där lågmälda, spända, tryckande som Maj befinner sig i, men ändå.. boken är för lång.
Det är intressant att se livet ur ett kvinnligt perspektiv och hur hon hade det då som mor, kvinna, fru, svärdotter osv. Hur annorlunda det är nu ändå. Jag skulle vilja veta hur det går för Maj, men jag vet inte om jag mäktar med en så seg historia till just nu..
Så perfekt semesterläsning. Hade ångest typ hela boken igenom, kunde inte slita mig från den. Så drivet och snabbt språk, jag läser så snabbt att jag knappt hinner med, Majs röst är så stark.
Mat som ska planeras och lagas, minutiös städning, illaluktande saker och hur jobbigt det är att vara gravid. Det är vad den här boken handlar om. Det är en långsam repetativ berättelse som tuggar sig igenom huvudpersonen Majs tankar. I början tyckte jag förvisso att den var fruktansvärt tråkig men ändå fick den mig att fastna på något sätt. Det monotona tragglandet var ändå intressant på något sätt. Och jag gillade ljudboksuppläsaren som passade väldigt bra till Majs berättarröst. Efter själva förlossningen blev också historien mindre seg.
En av de bästa böcker jag läst på länge! Kristina Sandbergs språk och berättarstil är hypnotiserande, det kändes som att jag verkligen kom nära Maj och fick en förståelse för hur det var att vara hemmafru på 30-talet.
Ik heb een haat-liefdeverhouding met dit boek. Soms duurde het lang voor ik in het verhaal zat. Maar als ik er eenmaal in zat, kon ik het boek maar lastig weg leggen. Ik had ook momenten dat ik het boek erg zwaarmoedig vond. Dat was vooral op het moment dat Maj hoogzwanger was. Toen waren er ook allerlei feestdagen en Maj was erg onzeker over wat de gebruiken waren binnen de familie. Ook ging het pagina’s lang over alle feesten waar ze heen gingen en wat er allemaal niet werd gegeten en gedronken. Toen de baby er eenmaal was werd het verhaal weer lichter van toon, ondanks dat het met Tomas toen juist minder ging. Maj leek echter gelukkiger en zelfverzekerder. Het boek heeft een open einde. Daarom ga ik deel 2 ook lezen.
Så läste jag slutligen denna, långt efter utgivning och hyllning. Tyckte mycket om men känner att jag gjorde rätt som inte läste den då när jag fick den, gravid med A och känslorna utanpå. Nu ger den minnen, eftertanke och historisk tillbakablick, jämföra tider och jämföra känslor. En stark berättelse om ett kvinnoliv.
Den kryper sig liksom på. Så kommer man på sig själv med att gilla den. Hur fruktansvärt ensam Maj känner sig blir så tydligt med kontrasten till hur berättelsen är skriven, det är 500 sidor stream of consciousness. Ett grepp som stundvis kanske blir lite svårt även för författaren t.ex. då någonstans mitt i blir rösten mycket mer allvetande än jag fann den de första 200 sidorna. Man skulle kunna säga att det handlar mest om matlagning, städning och en ständig oro att lukta illa. Men jag tycker det är jäkligt imponerande hur mycket Sandberg får i om ensamhet, klass, rädslan att göra fel och en skrämmande insikt av att livet bara blev.
Tvärtemot många andra recensenter så fastnade jag direkt för språket och kände ögonblickligen för Maj. Ja, hon har städmani och är skiträdd för vad alla tänker om henne, men jag misstänker att vi kommer få fler pusselbitar ur hennes bakgrund som gör beteendet begripligt i Sörja för de sina och Liv till varje pris.
Fantastisk på alla sätt, inte minst i stilen - hela boken är ett flöde inifrån huvudpersonen Maj - men den är för lång. 480 sidor borde ha varit hälften så många för att vara ett mästerverk.
Et barn at føde skildrer livsvilkårene for en ung kvinde i 1930’erne, og fortællingen indkapsler fint 30’ernes markante klasseskel. Men man skal være en særligt pertentlig læser for at fastholde fornemmelsen af, hvad der er tanke, hvad der er dialog, og hvem der egentlig taler.
På overfladen er det en bog, der taler til mig; indblikket i dansk historie, endda dansk kvindehistorie og en hovedperson, der netop er blevet mor. Desværre må mine roser stoppe her, for jeg kan simpelthen ikke med sproget og kompositionen. Nutid og datid blandes mere end hvad godt er, og ofte opstår der tvivl om, hvem der taler. De indre monologer er fremhævet med kursiv, men de er så mange og så indskudt, at man virkelig skal have den skarpe læsebrille på for at fange dem alle, og under dialogerne bliver det ofte rent gætværk. Det irriterede mig og trak læsningen i langdrag, og jeg måtte tvinge mig selv til at færdiggøre romanen. Det er netop disse sproglige og kompositionelle virkemidler, Kristina Sandberg har modtaget stor ros for, så måske er jeg bare en enlig svale, men jeg kommer ikke til at læse videre i trilogien.
Frustrerande och ångestframkallande att var inne i Majs huvud hela tiden. Så skickligt och välskrivet att läsaren känner sig där. Jag måste pausa med en annan bok innan del två känner jag för att inte deppa ihop helt. Underbara och detaljerade mat-, kak- och efterrättsbeskrivningar från den tiden (1939).
Svag fyra. Älskade i början, sen tid det ett år för mig att läsa ut den... men den är ju bra, men tappade helt aptiten på den den andra halvan. Värt att läsa de två uppföljarna då?
Ångest. Ren och skär ångest. Majs tvivel har förföljt mig, och jag har hört tvivlet genom hela boken. Jag önskar Maj allt gott men jag kommer inte ta mig an nästa del inom en snar framtid.
Den var fin, väldigt speciellt skriven. Känns som att mycket som var skrivet var där för att ge en speciell känsla, men skulle inte gett så mycket om det var för sig självt. Boken borde varit osammanhängande pga skrivstilen men den var inte det.
The novel is the first in the series about the housewife Maj, which earned Kristina Sandberg the August Prize in 2014. The book takes place in the Swedish town Örnsköldsvik in the late 30s. Maj is trying to get over an old love when she meets Tomas, and what can’t happen for a woman happens. She becomes pregnant. The only way out is to marry him. Then follows a year of an unhappy marriage, of having to spend time with her husband’s family, and with a new born child who is not wanted by anyone.
Kristina Sandberg uses a unique prose. The sentences flow together with a liberal use of commas and there are no quotation marks indicting when someone is speaking, and who. It takes time getting used to, and makes it difficult to read. But, on the other hand, it helps the reader to get into Maj's head - which is very confused sometimes - and understand her everyday life and her view of her duties such as the domestic work, which Maj sometimes uses as escapism from her thoughts and feelings. But she seldom complains about her situation, because women didn’t complain. They would only perform their duties. Maj feel constantly inept. As a reader you might want to confirm her, give her a little confidence, anything to make her rebel against her situation. Her identity is in the succesful cookies or the advanced dinner. The author has explained that people who get annoyed at Maj might forget that she is a product of her time. It's an important comment. A woman’s value was to be a good wife, mother and housekeeper. Her own dreams were often not even considered. The housekeeping became important because it was the knowledge the women had. Their sense of worth. Their lives were about serving others. The men came home from work, were served, talked with friends or read a book. They learned about the world, and how to affect it. Women's lives were often spent by meticulously polishing the facade. But ignoring those duties were not kindly looked on. The book is about the everyday life but at the same time, it is a big drama. Kristina Sandberg is talanted at depicting long term anxiety and unhappiness that lead to a depressing existence.
Tomas's family is wealthy and Maj must constantly relate to different sisters-in-law and the cold hearted mother-in-law. Is she good enough? What do other people think? Maj is afraid that others might think that she is incompetent, lazy or promiscuous for having a baby before getting married. The novel is reminiscent of Kerstin Thorvall’s authorship that takes place more than ten years earlier. The fear of believing that you are nothing and that others might discover that you only pretend to be something. The absence of her own family on her own wedding. Maj misses them tremendously.
Tomas doesn't see how much she struggles with her situation and her pregnancy, but he tries to relieve her as best as he can. He wants to make her happy, but he does not know how. For she is not saying how she wants it. She tries to accept her life, but the loveless marriage is a disaster. She thinks about her family, her ex-boyfriend, her friends and her job as a waitress. It would be fine if she was enjoying her new life, being a housewife, but she misses everything.
The book raises many thoughts about the women in the 30’s. What was it like giving birth to a child? Did they feel appreciated? How selfless can a woman be? How is a woman to constantly serve others instead of following their own dreams? The novel is fictional, but Kristina Sandberg has captured the spirit of the time and portrays the social structure from a housewife's perspective. It is a forgotten and important part of our history.
Blev just klar med en omläsning. Har väl gått 8-10 år. Jag har tidigare inte förstått mig på omläsningar. Jag testade faktiskt en gång, i somras, med Sandgrens Samlade verk, som jag älskade. Men det gick inte. Magin infann sig inte en andra gång, så jag la ner efter 50 sidor. Men denna låg i hyllan och ropade på mig. Hade mig sen i sitt grepp. Ännu en gång.
Boken handlar om unga Maj, som råkar bli gravid i 30-talets Örnsköldsvik. Och hennes försök att vara en korrekt hustru och mor, med konstant osäkerhet och en högljudd inre kritiker. Det är så välskrivet, så äkta, så man själv känner av hennes kval. Och man vill säga så mycket till Maj. Hjälpa henne, ruska om henne. Framförallt vill jag läsa vidare. Happy me som har både bok 2 och 3 inom räckhåll.
Jag vet egentligen inte om jag ogillar boken eller om jag i själva verket bara ogillar Maj, men det var en plågsam läsning hur jag än vrider och vänder på det. Jag trodde hon skulle skärpa sig på slutet men när hon väljer -- jag tror att hon väljer -- att fortsätta vara en dörrmatta då står jag inte ut längre. Är detta förakt för svaghet? Sannolikt.
3+ eller 4- i betyg. Romanen är skriven på ett säreget, stream of consciousness-betonat sätt som först bjuder motstånd och sedan bidrar till att göra allt mer levande. Just hur vital Sandbergs 30-talskvinnoskildring är är bokens stora styrka. Och att karaktärerna är så psykologiskt komplexa. Däremot går inte långtråkigheten att vifta bort. Boken hade inte tagit skada av att bantas.
Przez pierwsze 200 stron niby nic. A potem jak się rozpędzi i pokaże w całej krasie to momentami aż dech zapiera. Wspaniale skrojona książka, los kobiety rozłożony na czynniki pierwsze, pokazany przez pryzmat codziennego banału. Ale czymże innym jest nasze życie. Pycha.
Den första delen av Sandbergs romansvit om Maj och jag avslutade den med blandade känslor. Boken är skriven utifrån Majs blick på världen i en slags stream of consciousness-stil, det vill säga, läsaren följer Majs tankar filterlöst. Och Majs tankar är inte en särskilt rolig plats att vara på för det mesta, med tanke på hennes oro, ångest, och besvikelse på världen runt omkring henne.
Samtidigt är boken skickligt skriven och jag kände mig indragen i historien. Den är nog på många sätt representativ för kvinnors villkor under 1930-talet, och bristen på valmöjligheter en kvinna hade när hon blev gravid utanför äktenskapet. Läsvärd! Och tror att jag ska ge mig i kast med andra delen på en gång.
Skjut mig vilken plåga att läsa. De sista 200 sidorna var av högsta kvalitet och tårar sipprade fram. SHIT va bra slut. Hemskt? Ja.
Men det där introt. Det här var bland det svåraste jag tragglat o tracklat mig igenom. Verkligen segaste köttbiten någonsin, men ack va god eftersmaken var. Smärtan av antal maträtter, sätt att tvätta o städa, anklagelser, narcissism, flyttbenägenhet och ännu fler maträtter drar ner upplevelsen av boken till 2.5*.
Jag hade velat läsa första 100 sidorna och de sista 200, då vore boken underbar. Men det sket sig. Aja.
Sent omsider läser jag första boken om Maj, och blir positivt överraskad! Älskar flödet, hur tankarna kommer in och dementerar, ifrågasätter, kommenterar och gestaltar Majs inre samtidigt som en berättelse förs framåt. Ibland är rösten som en djävul eller gud på axeln, ibland är det berättaren som kliver in och kommenterar på en metanivå och DET kära vänner, kommer jag alltid att älska för att jag är en sån metanörd. Det är också lite som att titta på skräckfilm, man ser ju vartåt det barkar, och det känns oerhört uppgivet, på gränsen till tjatigt - men eftersom narrativet är så galant utfört så ids man ju. Därför får den fem av fem, det är helt enkelt briljant. Jag kommer definitivt att fortsätta läsa om Maj, men jag tror att jag ska ge det en paus innan jag sätter igång med nästa.
Så uppfriskande att läsa om en kvinnas tankar som inte enbart är av det positiva slaget. Maj som karaktärer kan frustrera och irritera, men känns äkta.
Fantastiskt språk och berättarstil! Det var verkligen svårt att sluta läsa. Ser fram emot nästa bok i serien.
+ skriven så att man blir väldigt intim med huvudkaraktärens tankar + vackert & detaljerat språk - långdragen i mitten, funderade på att DNFa ett tag - stundvis svårt att förstå vad som är tankar och vad som är dialog vilket var lite störigt i början (man kommer in i det dock) - slutet..?