Det är slutet av 1980-talet. Bästa vännerna Sara och Mia bor i miljonprogramsområdet Öxnehaga. De lever sina liv i centrum eller vid rampen, drömmer om märkesjeans och videobandspelare. På hemmaplan brottas vännerna med egna svårigheter, men tillsammans är de oövervinnerliga och söker sig till allt som ger tillvaron nerv. De säljer lotter utan vinst, klättrar över staketet till byggarbetsplatsen och hoppar från hustak. Vänskapen kommer att hålla livet ut. Men drygt trettio år senare får Sara veta något om Mia som omkullkastar allt och deras relation sätts på prov. Hur långt sträcker sig egentligen vänskapen – och vilka handlingar går att förlåta? Sweet dreams Öxnehaga är en gripande uppväxtskildring om vänskapens gränser, mod, klass och språk, men också om vad som definierar en människa.
”Sweet Dreams Öxnehaga” av Anna Agrell tar oss tillbaka till slutet av 1980-talet med starka minnen av hur det var att vara en sökande tonåring. Romanen är en drabbande historia om två unga tjejer som växer upp i miljonprogramsområdet Öxnehaga i Huskvarna. Deras värld kretsar i stort sett kring Öxnehaga centrum, skolan och skejtboardrampen. Saras och Mias vänskap är stark och tillsammans är de oövervinnerliga. Anna skildrar ungdomslivet med alla dess toppar och dalar kryddat med härliga 80-tals detaljer som Dateparfymer, luktsuddisar, Madonnas musik och videobandspelare. Det blir verkligen en nostalgitripp tillbaka till tonårstiden med både dess vånda och tvivel samtidigt som att hela livet och alla möjligheter väntar runt hörnet.
Jag fastnade genast för handlingen, det lågmälda berättandet och språket som Anna använder. Det här är en fin uppväxtskildring som gjorde att jag inte kunde släppa boken när jag börjat läsa.
En fin roman om vänskapens gränser, drömmar, mod, längtan, tvivel, relationer och prövningar. Om hur allt blev som det blev. Allra bäst tycker jag om just Saras och Mias fina vänskap, de sviker aldrig varandra – i alla fall inte som barn…
Det här var inte för mig. Jag fastnade aldrig för berättelsen, jag blev inte ens nyfiken på vad det var som Mia i den allra första meningen syftade på när hon berättade att hon hade gjort något som var "oförlåtligt". Tyvärr upplevde jag dessutom avslöjandet av vad det var mot slutet av boken som väldigt malplacerat och inte alls som att det hängde ihop med resten av berättelsen. Det enda jag gillade med boken var att det ändå var lite nostalgiskt att läsa om Mias och Saras uppväxt i en småstad på 80-talet, även om det inte var så likt min egen uppväxt under samma tid.
En väldigt fin uppväxtskildring. På ett sätt blir jag själv nostalgisk, även fast jag inte alls växte upp under samma tidsperiod. Författaren lyckas beskriva det barnsliga perspektivet och synen på att alla inte har det likadant i sin tillvaro på ett väldigt bra sätt, samtidigt som läsaren får fler och fler ledtrådar vad det är som hänt i nutid och hur det här kan påverka synen på sin egen uppväxt. Texten och jag kommer inte riktigt överens, på nåt sätt lyckas texten aldrig ”flyta på” som den kan göra när man inte ens inser att man läser. Här krävs lite mer fokus för att hålla sig koncentrerad. Men den är välskriven och läsvärd!
Mycket blandade känslor som väcks till liv när jag läser och dras med tillbaka till 80-talet och min egna uppväxt på den tiden. Underbart härligt att väcka minnen till liv men samtidigt lämnar det en känsla av vemod.
Jag orkar inte läsa klart. Har läst en tredjedel och det har fortfarande inte hänt nåt. Är det meningen att vi ska läsa vidare bara för att veta vad det var för förfärlig grej hennes kompis gjorde senare i livet? Om ni undrar så får man veta det kring 70%-85% av boken, jag kollade.
Nostatripp till sent 90-tal med hög igenkänningsfaktor på många små detaljer. Däremot var det inte så mycket driv i historien framåt, man var inte så nyfiken på vad som skulle hända.