John ar en 11-arig kille, pa det tolfte, vars framsta intresse ar tennis. I affaren lyckas han tigga till sig ett par jattedyra tennisskor av sin mamma. Typiskt nog ar de for sma och han far skavsar. I hemlighet spelar John vidare i sina gamla tennisskor. Tills en dag nar livet vands upp och ner. En vinterdag, nar John ar hemma hos en kompis, ringer hans pappa och tonen ar inte den vanliga. Han ska komma hem genast. Johns mamma har varit med om en bilolycka. Johns mamma ar dod. Hon dog direkt, sager de.Peter Barlach ar verksam som dramatiker och musiker. I sin prosadebut berattar han om det som inte far handa - att ett barn mister en foralder, plotsligt och traumatiskt - utifran barnets eget perspektiv. Nara och osentimentalt beskriver han vardagen som anda finns; tennisen, skolan och kompisarna. Och om drommarna i vilka mamman ar hos Jens, alldeles som om hon levde. En starkt inkannande bok, med ett absolut gehor for hur en 11-arig kille tanker och kanner. En bok som med fordel kan anvandas som underlag i samtal med barn som mist en foralder. Pressroster om "Inte bara tennis": "En viktig historia att beratta - och det gor han pa ett fantastiskt satt!"Ingalill Mosander, Gokvall, SVT"Jag stracklaste boken och bade grat och skrattade ... Inte bara tennis ar en riktigt, riktigt bra bok."AnnCharlott Soderholm, Barnens Bokklubb"John ar oemotstandlig i sina funderingar och sin uppriktighet. Hela boken ar oemotstandlig"Agneta Edwards, Helsingborgs Dagblad
Fick tips av denna på ljud (uppläst av författaren) och visste inget om den när jag började. Jag är inte målgrupp för ungdomsböcker, eller det här kanske är en mellanåldersbok 9-12? Men som det någonsin har spelat någon roll för hur mycket jag kan uppskatta och tycka om en bok. För det gjorde jag, tyckte om denna. Blev ganska snabbt fast i Jons narrativ med tennis och vänner, sporten, familjen men också det vardagliga. Och sorgen så klart som händer halvvägs genom boken ungefär.
Det här var en fin bok om just teman som jag nämnde och förstår om mellanstadium runt om i landet har läst denna för den skulle verkligen passa sig till samtal kring. Om syskon, sport, familj och sorg bland mycket mer. Den är smårolig ibland och jag tycker den har fångat pojkens blick, den 11-åriga Jons blick på världen och allt som händer omkring honom. Mycket bra. Jag är sugen på att läsa den fristående fortsättningen snart.