Behovet av arbete har tack vare den teknologiska utvecklingen aldrig varit mindre än idag. Ändå arbetar vi mer än vad man gjort under större delen av den mänskliga historien.
I arbetssamhället arbetar man inte för att producera något i första hand. I arbetssamhället är arbetet ett självändamål. Som en följd av denna arbetsideologi töms arbetet på innehåll och mening.
Arbetssamhället är en bok ämnad att uppmuntra till kritisk reflektion kring arbetets historiska betydelse för samhälle och ekonomi. Den ger en utmärkt introduktion till arbetskritisk litteratur och vänder sig både till den breda allmänheten och till studenter inom sociologi, ekonomisk historia, samhällsvetenskap och andra discipliner där människan och arbetet står i fokus.
Roland Paulsen (f. 1981) är författare och doktor i sociologi. 2010 gav han ut boken Arbetssamhället som ifrågasätter synen på arbete i relation till det minskade behovet av arbete i samband med den tekniska utvecklingen.
Jag önskar att alla skulle läsa denna bok. Den visar genom mycket starkt teoriunderlag på det sjuka med arbetsideologin i vårt samhälle. Trots tekniska landvinningar lever vi med idén om att alla ska jobba och det mer och mer (pensionsåldern har höjts). Detta är en ganska teoretisk bok inom sociologi så ibland var den lite svår att hänga med i. Men väl värd arbetet att läsa den! Uppskattar kapitlen på slutet om hur vi kunde organisera samhället i stället, alltså inte bara en kritisk bok utan också konstruktiv.
Läs inledningen plus kapitel 1, 2, 3, 6, och 11 så får du 95% av det faktiskt bra han har att säga men bara 10% av allt svamlande nonsens.
Märks i hans överabstraherat akademiska villovägar att han är självgod och mest vill dumpa allt han kan om ämnet utan hänsyn till flyt, tempo, eller någon form av ambition till strömlinjeform. Men det är klart, han kan ju faktiskt saker och slår huvudet på spiken ibland.
Ville inkludera något citat men finns så mycket tänkvärt så rekommenderar en läsning istället. Finns bra tankar för att bemöta dem som är helt övertygade om att det inte är möjligt att strukturera samhället/arbete/mening på annat sätt än hur det ser ut idag.