”Att hålla hästen i lagom travtempo är ett hantverk som verkar kräva exakt hälften av min mentala kapacitet. Jag kan tänka samtidigt, men inte alltför komplicerade saker. Enkelt förnuft säger att den industriella civilisationen inte är hållbar. Samtidigt är det ren galenskap att påpeka det.”
Tillsammans med Ulrike Hermanns Slutet på kapitalismen myten om grön tillväxt är Hästen en av de mest intressanta boksläppen under 2023. Om Ulrikes bok resonerar främst på systemnivå är Hästen en personlig berättelse om en individuell revolt mot samhällsutvecklingen och konsekvenserna av att det moderna samhället skövlar vår planet. Kan känna stor sympati för huvudpersonen men känner också att han förstår hur fåfängt det är att kämpa emot. Tror vi alla måste försöka vara konstruktiva inför de problem vi har framför oss!
På Axel Lidéns wikipediasida står det att han har skrivit tre böcker, om fårskötsel, skogsbruk och hästskötsel. Den jag just läst, Hästen, är väl den om hästskötsel då får man förmoda. Och visst skildras i boken en hel del hästskötsel, men att komprimera bokens innehåll till den enords-beskrivningen blir lite humoristiskt. För Lidén är ju bäst på att fånga stora idéer i den högst verkliga vardagen. Hans reflektioner visar hur komplicerat det kan vara att på riktigt försöka leva enligt sina värderingar. Det är samhällskritik, idealism och samtidigt en välvillig förståelse för nödvändiga kompromisser. Som hästtjej som funderat en hel del på etiken i hästsporten, så uppskattar jag verkligen hans osentimentala och raka beskrivning av hans samspel med hästen. Det som gör Hästen så intressant är att den aldrig försöker romantisera relationen mellan människa och djur. Lidén skriver varken fram hästen som symbol eller projektionsyta, utan som en annan varelse med sin egen vilja, sina begränsningar och sitt sätt att vara i världen. I mötet mellan människa och häst uppstår ansvar, makt och beroende, och inga av de där delarna sopas undan. Det handlar lika mycket om människans behov av kontroll, effektivitet och mening som om hästhållning i sig. Hur mycket kan vi forma ett liv – ett annat liv – innan det blir något vi gör med snarare än för? Och hur lever man med insikten om att även de bästa intentioner alltid får konsekvenser? Jag tycker om hur Lidén låter frågorna stå kvar. Han ger inga enkla svar, inga rena lösningar. I stället finns där ett pågående samtal: mellan ideal och praktik, mellan omsorg och nytta, mellan vilja och verklighet. Precis som i skogen i Tillstånd blir hästen här en plats där de stora frågorna får kropp. Hästen är en bok som stannar kvar, inte för att den försöker övertyga, utan för att den vågar visa hur svårt det är att leva hederligt i en värld som sällan är konsekvent. Och kanske är det just där, i det ärliga försöket, som Lidéns böcker gör mest nytta.
Det är otroligt hur många citat jag har dragit ur denna korta bok! Jag har läst den praktiskt taget på noll tid, men det känns som att tiden var ändå lång. Troligen är det så för att boken är mestadels av reflekterande natur och bär en universal fråga: att människans uppkomst är egentligen en avvikelse i naturen.
”Vi borde ställa våra kroppar mellan oljesmhället och livet. Fossil råolja har bildats av organiskt material som genom en geologisk händelse har tryckts ner i underjorden. Men det är inte viljet organiskt material som helst, utan de allra första växterna på jorden. Det är obehagligt. Det är inte bara en försiktig tillbakagång som sker, utan vi håller på att vända upp och ner på allt, vi mixtrar med själva ursprunget.”
Jag älskar boken. Det handlar inte bara om hästen utan vad det innebär att i det progressiva samhället dra sig tillbaka till skogs och istället för tesla köra häst. Det finns någonting djupt stressande av ett sådant beslut. Varför väljer man framför det bekvämma livet, ett komplicerat liv, ett liv i det vilda? Kanske för att det bekvämma livet visar människan hur människan är inkompetent, hur lite människan egentligen kan, hur beroende hon har gjort sig av det icke-grundläggande, hur svag hon är. Och livet i det vilda? Kanske är det så att livet i det vilda kan ge en lycka utav det minsta lilla man lyckas göra: tända eld, värma fingrarna när is är överallt, rida häst där maskinen måste röja för att bygga en väg.
”Jag kör inte häst för att hitta ett hållbart skogsbrukssystem. Det handlar om att få en smak av nåt annat, en doft av det ociviliserade, det otämjda.”
Allt kommer gå åt helvete och det finns ingenting du kan göra åt det... Jag är kluven; författaren lever ett fascinerande liv som inspirerar på gott och ont men samtidigt skaver analysen som lett honom till det livet betänkligt. Tyvärr tar omvärldssynen - som antar en stark offer-mentalitet - i långa avsnitt över en annars mycket fin berättelse som framförs med ett mjukt och stundvis underbart språkbruk.
En finstämd berättelse om att leva ett annat liv så gott man kan, utifrån sin syn på samhället och framtiden. Att välja hållbarhet och vända stress och jakt på pengar och framgång ryggen. Om att kompromissa för barnen. Det är något både envist och bestämt och samtidigt lite uppgivet över huvudpersonen. Känns vardagsnära och äkta men samtidigt undrar man: måste man bakåtsträva om man väljer en hållbar väg? Det måste ju gå att framåtsträva hållbart istället.