En deckare som skriker sextiotal. Männen är hårda, huvudkaraktären Harry Friberg är i det närmaste helt utan känslor (som gestaltas), kvinnorna är våp. Det dricks sprit och röks cigarrer så fort det är mer än en man i ett rum, det röks rätt mycket nör de är själva också. Men det är inte de traditionella könsrollerna som är mest underhållande, inte heller det "rafflande" mordmysteriet. Det är Stockholmsskildringarna. Norra Kungstornet, Berns, Kornhamstorg m.m. Vet inte hur många litterära skyltar med Trenter det finns runt om i stan men det borde vara många.